Den 1 maj är sedan många år en symboldag för svunna segrar snarare än en dag för dagsaktuell kollektiv kamp. Det är ett illa tilltygat 25-procentsparti i en skakig rödgrön maktkonstellation som samlas och håller nostalgiska tal om den svenska modellen i dag. Socialdemokraternas gamla paroller består, men i ett helt annat samhälle än det i vilket socialdemokratin växte fram känns de allt mer obsoleta.

Stefan Löfven passade före sitt tal i Göteborg på att kalla till pressträff för att upprepa mantrat att regeringen inte vill avvecka utan utveckla den svenska modellen. Hotet, menar Löfven, kommer från höger.

Statsministern gick även ut med att regeringen vill skapa 5 000 statliga ”moderna beredskapsjobb” för personer som står längst från arbetsmarknaden (PDF). Dessa ska bestå i sådant som att märka vandringsleder, rensa stränder, skanna dokument och annat enkelt kontorsarbete. Löfven nämnde även en idé med ”lärarassistenter” och ”socialsekreterarassistenter”.

Anställningsformen ska vara i max två år och ej vara a-kassegrundande. Lönerna ska vara avtalsenliga, vilket kommer betyda hög lön för ett enkelt arbete. Redan här uppstår frågetecken. Vem ska efterfråga dessa tjänster?

Regeringen börjar där den har direkt kontroll: staten. Alla myndigheter får i uppdrag att inventera vilka dessa så kallade beredskapsarbeten kan tänkas vara och sedan rapportera detta. Statliga myndigheter ska alltså konstruera jobb som tidigare inte behövts. Skattebetalarna får i vanlig ordning stå för notan.

Löfven förväntar sig att kommuner, landsting och privata företag ska följa efter. Men frågan kvarstår: vem ska efterfråga arbeten som tidigare rationaliserats bort? Någon lönesubvention nämndes inte. Regeringen har alltså inte reflekterat över möjligheten att dessa jobb inte finns i dag därför att de faktiskt inte behövs?

Enligt regeringen är det ungefär 30 000 nyanlända som saknar gymnasieutbildning och är över 39 år gamla. Det är denna grupp som beredskapsjobben riktas mot. Den grupp som har svårt att komma in på svensk arbetsmarknad är emellertid så mycket större än den snävt definierade grupp som Löfven redogjorde för. Regeringen underskattar därmed den utmaning den står inför.

Det är trots detta inte underligt att Löfven såg nöjd ut i dag. De statliga beredskapsjobben är nämligen klassisk socialdemokratisk politik. I stället för att förbättra villkoren för företagare så att dessa kan anställa fler i privat sektor, ser regeringen till att tvinga myndigheter att anställa tusentals fler i statlig tjänst. De femtusen beredskapsjobben innebär grovt räknad en lönekostnad på ungefär 2,5 miljarder skattekronor (om man räknar på att årskostnaden för en heltidstjänst motsvarar runt en halv miljon kr).

Inget sades om vad som händer när tjänsterna löper ut efter max två år. Ingen ställde heller frågan. Kommer den som har skannat papper på Sjöfartsverket plötsligt bli glödhet på arbetsmarknaden?

Ursäkta. Men detta är klassiskt sossetrams! 

Läs även:
Tove Lifvendahl, Fnordspotting