Jag var motståndare till Irakkriget när den USA-ledda alliansen startade det 2003. Där och då var jag ganska ensam i de borgerliga lägren att kritisera ett krig som av många betraktades som moraliskt riktigt. Jag hamnade i samma läger som kommunister, socialister och syndikalister (det fanns således goda skäl till att jag inte deltog i de demonstrationer som hölls runt om i landet).
När jag tittar tillbaka på de debattartiklar jag skrev i lokalpressen då, och i tidningen Nyliberalen, ser jag att inte mycket har förändrats. Där och då kunde jag förstås inte förutse vilka spridningseffekter som Irakkriget skulle få i regionen, även om det säkerligen fanns de som varnade även för detta. Men jag såg helt enkelt inte att Saddam Hussein var det där stora hotet mot freden och säkerheten i världen att det var värt att avsätta just honom.
En mycket omfattande utredning av kriget, den så kallade Chilcot-utredningen, har nu släppts i Storbritannien efter att ha blivit försenad en tid. Dess slutsatser är bland annat att skälen för kriget var bristfälliga, de folkrättsliga grunderna likaså, förberedelser och planering var ”helt otillräckliga” och Tony Blair får personligen kritik för överdriven försonlighet gentemot George W Bush.
Blairs svar har varit att han medger många av de misstag som begicks men att allt gjordes i god tro och att han inte tror att terrorismen i Irak och dess grannländer har något med Irakkriget att göra. Faktum är dock att kriget öppnade upp ett gigantiskt maktvakuum som måste fyllas av något. Ända sedan invasionen har en irakisk regering egentligen aldrig haft full kontroll över landets territorium.
Det är uppenbart att framför allt USA ville ha det där kriget. De ville bli av med Hussein och de tänkte inte låta någonting komma i vägen. Därför fick vi pinsamma charader i FN om hur påstådda massförstörelsevapen tillverkades och flyttades runt.
Irakkriget var onödigt, dåligt planerat och fick effekter för hela regionen som vi kommer leva med under lång tid framöver. Ingen kan säga om IS hade funnits eller exakt hur terrorismen hade sett ut i Mellanöstern om Saddam Hussein inte hade störtats. Men en terrorsekt hade med stor säkerhet inte styrt delar av Irak.
Irakkriget borde tas som en lärdom för vad som händer när en auktoritär regim störtas utan att det finns en rimlig planering för vad som ska ske efteråt. Tyvärr har världsledarna inte förmått dra dessa lärdomar, vilket Libyen är ett färskt exempel på.
God Tro…
The road to hell is paved with good intentions.
Politikeradeln är öppna för att tro.
I Sverige har vi sedan länge kasserat statistik som hindrar god tro.(Se Tino Sanandaji)
Så att man kan hävda att man varit naiv…men i god tro efteråt om det behövs.
Det gäller att hålla sig öppen för den goda tron.
Vill vi ha ledare/politiker som tar sina beslut över våra huvuden i god tro för att kunna förutsätta ansvarsfrihet om och när det går fel?
I nästa steg anonymiseras beslutsfattandet så att ingen finns att peka ut som ansvarig.
Någonannan-varianten.
Vad är egentligen skillnaden mellan att fatta beslut i god tro och att helt enkelt inte fatta bättre?
1+ Ungefär som med narkotikapolitiken då!
Jag brukar läsa en drös bloggar när det finns tid och ork över.Birger Schlaugs är ett exempel.Efter den senaste tidens turbulens i hans gamla parti har Schlaug stängt ner kommentatorsfunktionen och sitter för det mesta och filosoferar över maskrosor och någon litterär kioskvältare han dammat av.Förbrukad och kasserad, ingen hållbarhet här inte.Ett tecken så gott som något annat.
Johan Westerholms är ett annat exempel.Utpekad som rasist,fascist och en massa annat förstås.Westerholm gillar, fast han är sosse, fakta.Det räcker.Men sakta och säkert blir bloggen allt mer relevant för de sossar som inte kapsejsat och drunknat i identitetspolitikens grumliga vatten.Även han saknar kommentatorsfunktion eller går via Facebook för att kunna av-anonymisera.
Så tack Hans för att du orkar hålla kommentarerna och debatten öppen, även om det iofs inte vore så mycket till motpol annars….
Här ser verkliga konsekvenser av antiliberala lagar som "hets mot folkgrupp" -det blir tyst vilket naturligtvis påhejas av vänsteretablissemanget..
Blair trodde inte att USA beslutet att entlediga hela irakiska armen sunnimuslimer,skulle föda tankar på extremism revansch?idag ser vi resultatet många av de ledande i IS är sunnimuslimer från Saddams arme.Bevare oss väl för politiker som Blair och liberalen Björklund.
7 oktober 2001,gick USA in i Afghanistan, 20 mars 2003 invaderades Irak och 19 mars 2011 startar USA krig mot Gaddafi och Libyen. Tre krig på 10 år, under samma period har Ryssland inte gjort sig skyldig till ett enda krig. Så WHo´s the bad boy?
Inte ett enda krig? Ryssland bedriver ett slags proxy-krig mot Ukraina och har även strider i Tjetjenien på sitt samvete, även om det inträffade lite tidigare.
Det är intressant att Hussein ville kringgå USD pch sälja olja i EURO..
USA/GWB demonterade t o m ämbetsmannastrukturen i Irak, de som förvaltade och administrerade landet, givetvis lojala mot Saddam-regimen, skulle bort, bytas ut. Kaos blev anarki, ett ledarlöst Vilda Östern, en slags parallell till amerikanernas eget Wild West.
Betr Tony Blair, så är hans snyftursäkt "jag var i god tro" ett oursäktligt, ynkligt sätt, att försöka slinka undan ansvar. All saklinformation – det visste även USA – motsade den fabricerade WMD-bluffen, via FN-Blix' rapporter mm. USA:s verkliga skäl att anfalla Irak, låg på ett djupt personligt plan. Efter Kuwaitkriget – där Saddam förlorade, men undkom personligen – så tolkade Saddam Bush den äldres presidentagerande som ett vekhetstecken, i Saddams värld hugger man huvudet av en besegrad motståndare. Det ledde till mycket spydigheter och förklemande uttalanden från Saddam, som inte renderade några amerikanska repressalier. Men, den hämndlystne Bush d.y. hade inte glömt. När han intagit Vita huset, bubblade Texasblodet hett, "nu dj*vlar skall Saddam få igen", en personlig hämndlystnad slukade GWB:s sinnesvärld. "Sadla hästen, ladda revovrarna, till attack, farsans heder måste återupprättas" var GWB:s primitiva grundval, som han med hjälp av sina stridslystna generaler lät omforma till WMD-anklagelserna. Man var tvungen att fabricera någon bärkraftig idé, för att få världssamfundets godkännande för ett anfall. Vilket GWB aldrig fick. Men, en STOR beundrare av Bush sadlade sin häst, Englands Wyatt Earp, Tony Blair. Det är omvittnat hur Blair nästan slickade stövlarna på Bush, att få rida bredvid 'hjältefiguren' och 'bli historisk', fick Blair att tappa huvudet. Vilket han givetvis inte vill/kan medge. Återstår, överröst med fakta, endast att snyftursäkta sig, och hoppas på mildast möjliga avslut. Eftersom Blair inte är legalt åtkomlig via Haag-domstolen, återstår enskilt väckt åtal, från någon eller några av de, som förlorade anhöriga, de brittiska krigsoffer som skördades bland soldaterna. Baserat på en uråldrig lag, från början av 1800-talet, att damma av. Jag hoppas så blir fallet. Betr Texas-galningen GWB, ärkeskurken, så kommer rättvisa aldrig att skipas. Landet och delstaten skyddar honom, USA skulle aldrig "förnedra sig", Watergate som fällde Nixon, är inte tillämpbart betr USA:s agerande i mellanstatliga, internationella sammanhang.
Jag var starkt för Irakkriget och avser nu att detta var ett misstag. Man kan väl alltid rationalisera och gå igen alla skäl jag tyckte mig ha, men i grund och botten hade jag helt enkelt fel. Det är bara att erkänna!
En bok på ämnet som jag gillar är "America's Secret War" av STRATFOR grundaren George Friedman:
http://www.bokus.com/bok/9780349118925/americas-secret-war/
Enligt honom var det en personlig vendetta som låg bakom kriget. Saddam hade försökt att mörda Bush den äldre tidigare och Bush den yngre ville helt enkelt hämnas. Sen fick man hitta på det som behövdes för att motivera kriget.
Det kanske låter lite tokigt om man inte har hört det förr, men STRATFOR är extremt etablerat och respekterat och George Friedman är allt annat än en foliehatt.
"Så tack Hans för att du orkar hålla kommentarerna och debatten öppen"
Jag instämmer! Tack så mycket!
Man lärde inte heller något av misstagen 2003.
Man lade sig i inbördeskriget i Syrien och Libyen, där religions och klanstrider fortsätter.
Man drog sig ur Irak innan den nya ledningen hade kraft att hålla ihop landet, vilket bäddade för IS
Stackars tyskarna!
Det verkar som om alla ingenjörer,läkare och syrror ,raketforskare osv kom till Sverige istället.
Nu sitter dom här och väntar på att Stefan och Ylva ska validera dom medans tyskarna sitter där med sin långa näsa.
Så kan det gå!
Stefan Löfven visar ännu en gång varför han kallas mästerförhandlaren!
http://www.svd.se/tysk-baksmalla-migranter-botar-inte-bristen-pa-arbetskraft
Så tack Hans för att du orkar hålla kommentarerna och debatten öppen
Jag har alltid strävat efter detta och slagit vakt om rätten till anonymitet. Tyvärr gjorde detta att jag blev tvungen att införa moderering. Men detta har även gjort att övertrampen försvunnit, så jag kan släppa igenom nästan allt.
@ Anonym 12.43,
"Stackars tyskarna!
Det verkar som om alla ingenjörer,läkare och syrror ,raketforskare osv kom till Sverige istället."
Ja, så måste det vara! Tyskarna har, som vanligt, grundligt studerat saken och slutsatserna är rent förskräckliga. 65% av de från Syrien är funktionella analfabeter! Men i Sverige har vi självklart en mycket bättre lösning: Undvik helt att undersöka saken och brist i stället ut i regnbågsskimrande fantasier. Påpeka även gärna att folk som vill grotta i fakta endast gör detta för att de är ONDA och vill sabotera bygget av lyckoriket.
"”Nearly two-thirds of Syrian refugees are illiterate, which leaves hundreds of thousands of new arrivals without the ability to get a job.
Ludger Woessmann, a professor of economics at the University of Munich, tells German magazine Zeit 65 percent of Syrian refugees fail to meet international standards on basic reading and writing skills. Just 10 percent of the one million arrivals in the country this year have a college degree”
http://dailycaller.com/2015/12/08/65-percent-of-syrian-refugees-cant-read-and-write-join-workforce/
Hej.
Jag var motståndare till invasionen av Irak, ifall det spelar roll. Väl den genomfördes verkar den ha lidit av förskjutning av syfte och mål i takt med opinion – ett katastrofrecept om något.
Ser att en kommentator ovan drar det segslitna kortet 'Men han då!', alltid kul att se klassikerna från dagis hålla positionen i retoriken.
Vad kan vi lära av Irak-krigen om vi jämför de bägge operationerna, särskilt i skenet av Afghanistan ("Where empires go to die") och Libyen? Att västerlandet verkar ha glömt vad krig är, varför man använder krig som medel och metod (men aldrig mål), och vad segerns pris kan vara. Inte bara Sverige är fredsskadat i sin inställning till hur väpnade konflikter går till.
Att skapa ett modernt land av Irak, utan klanstrider och religiös sekterism, hade tagit generationer av ockupation, och hade troligen varit omöjligt ändå, då vare sig Iran, Saudiarabien, Ryssland, Storbritannien, Frankrike eller Kina låtit bli att försöka sabotera o/e styra arbetet till sin fördel, eller åtminstone andras nackdel. "The Great Game, indeed, old chap." Samuel Clemens hade nog till sin förtvivlan känt igen sin samtid.
Kamratliga hälsningar,
Rikard, lärare
Det var huvudsakligen AIPAC som ville ha kriget mot Irak, för att på så sätt flytta fram positionerna mot Syrien och Iran. Vilket ju har skett. Oljelobbyn och Halliburton brukar få skulden, men ärligt talat är AIPAC den mer inflytelserika gruppen i sammanhanget. Åtminståne fram tills nu, vi får väl se om Trump kan frigöra vita huset från Tel Aviv.
Jag var ambivalent 2003. Att man hade rätt att störta Saddam Hussein är inget att diskutera. Frågan är om man likväl skall göra det. Det jag var orolig för var den situation som nu har uppstått.
Det jag hade svårt att förstå var de som åren efter invasionen tyckte att det var bra att det var kaos i Irak. När invasionen väl var genomförd hoppades åtminstone jag att Irak skulle utvecklas till en stabil demokrati.
Att det inte blev så har många orsaker, bl a att man sparkade alla som hade haft med den gamla regimen att göra. Vad jag vet gjorde man inte så i vare sig Japan eller Tyskland.
Sedan undrar jag om den muslimska världen är mogen för demokrati och pluralism. Det verkar inte så. Därför skall vi inte lägga oss i vad de håller på med så länge de inte hotar oss.
Blogger Jacobssons tankar sa…
7 oktober 2001,gick USA in i Afghanistan, 20 mars 2003 invaderades Irak och 19 mars 2011 startar USA krig mot Gaddafi och Libyen. Tre krig på 10 år, under samma period har Ryssland inte gjort sig skyldig till ett enda krig. Så WHo´s the bad boy?
Hoppas du skämtar för det där går inte att ta på allvar, har du helt missat Georgien 2008 och Ukraina 2014? Din matematik haltar också lite, nu är det 2016 jag får det till mer än 10-år sedan 2001 och 2003!
Vän av ordning: det var Georgien som startade kriget 2008 eftersom de hoppades på NATO-intervention. De hade amerikanska och israeliska "rådgivare" med sig, en del av dessa blev skjutna av ryssarna som skämtade om "svarta" georgier, dvs afroamerikaner. När det gäller Ukraina… suck… fortsätt läsa Aftonhatet & Dagens Förolämpning om det får dig att känna dig sådär kalla-kriget-trygg med det Stora Landet i Väst som ska skydda oss… Ryssland skyddar sina intressen precis som USA gjorde under Kubakrisen, inget konstigt med det.
Mellerstaöstern har varit en krutdurk sedan engelsmännen såg hur järnvägen kunde konkurrera med engelsmännens dominans på haven. Först blev engelsmännen förargade över att transsibiriska järnvägen kunde byggas och användas utan att London hade något att säga till om. När därefter Tyskland började bygga en järväg mellan Berlin och Bagdad var måttet rågat. Engelsmännen som bestämde över handeln i området genom Gibraltar, Malta, Suezkanalen, Aden, Indien och Malackasundet såg sin roll hotat av järnväg som byggdes utom räckhåll för deras kungliga flotta. Engelsmännen var en av segrarmakterna i VK1, följaktligen fick de vara med om att dela upp det Osmanska riket och det avtal som Sykes-Picots arbete resulterade i är enligt mitt förmenande en av grundpelarna till de problem vi idag upplever i mellersta östern. Efter andra världskriget har området drabbats av otaliga krig. Exempelvis kriget som resulterade i statens Israels bildande 1948, Suezkrisen 1956, sexdagarskriget 1967, Gulfkriget 1990 och Irakkriget 2003. Jag har säkerligen glömt några av krigen i en region som brunnit efter Sykes-Picots insats. Nyligen har vi sett hur revolutionsromantiska vänsterliberaler strävat efter att störta diktatorer i området. Vi såg den arabiska våren blomma upp, men vad fick vi? Förstörda länder och flyktingströmmar. Sedan följde inbördeskriget i Syrien och detta har resulterat i världsomfattande terrorism, ett ännu mera förstört land och ännu fler flyktingar. Sedan har vänsterliberalerna mage att kräva att alla flyktingar skall kunna få fristad i Sverige. Jag skulle gärna se att syrier fick byta bostad med våra vänsterlierala demagoger.