Det finns vuxna människor som helt eller delvis saknar ett konsekvenstänkande. De begriper inte följderna av sina handlingar eller hinner inte överväga dem då de saknar impulskontroll. Följderna blir ofta mycket besvärliga för dessa personer. De hamnar i en rad olika knipor.
När politiker beter sig på detta sätt drabbas emellertid fler än bara de själva och den närmaste omgivningen. Då drabbas i värsta fall ett helt land. Detta är vad som händer i Sverige just nu. Vi kan ta tre alarmerande exempel.
Ta omorganisationen av polisen. Alla polismyndigheter skulle sammanfogas till en. Existerande strukturer slogs sönder, det har saknats chefer över hela landet och lokalkännedomen gick förlorad. Det som såg bra ut i den organisationsteoretiska planen visade sig resultera i kaos ute i den bistra verkligheten. Att omorganisera landets våldsmonopol är inte som att strukturera om några avdelningar på ett teknikföretag.
Nu slutar tre poliser om dagen och polisutbildningen lyckas trots sänkta krav inte ens fylla platserna. Denna utveckling hotar rättssäkerheten, rättstryggheten och i förlängningen tilltron till hela rättsstaten.
Skolan är ett annat exempel. Här har varningstecknen funnits länge med fallande skolresultat och eskalerande ordningsbekymmer. Politikerna har emellertid fastnat i populistiska detaljdiskussioner om betygsskalor och kepsförbud. Sådant som månne låter bra på en valaffisch men som inte alls angriper de grundläggande problemen.
Krisen i skolan är en logisk följd av flera decennier av medveten urholkning av kunskapskraven och ett stärkt fokus på elevernas välbefinnande. Att ställa krav skapar stress, har det hetat. Mer elevinflytande innebar oundvikligen en minskad auktoritet för lärarna. Vi har således fått precis den skola som de politiska besluten ren logiskt har borgat för men som få politiker verkar ha haft förmåga att förutspå.
Migrationspolitiken är förmodligen det mest övertydliga exemplet på en skriande brist på konsekvenstänkande. Här har ideologiska skygglappar, en naiv godhetssträvan och politisk positionering lett oss i fördärvet. Fokus för den inrikespolitiska debatten har hittills varit de rent ekonomiska effekterna av politiken, men nu börjar det gå upp ett ljus att Sverige genom den förda politiken och den oundvikliga omsvängningen även sätter käppar i hjulet för en lyckad integration av dem som har kommit hit.
Genom att först föra en bullerbypolitik som helt ignorerar något så basalt som incitament och kapacitetstak lyckades politikerna göra Sverige västvärldens mest attraktiva land för afghanska ungdomar och män. Sedan drogs akut i nödbromsen när det som varit uppenbart för somliga i tiotals år plötsligt gick upp även för landets politiska ledning.
Effekterna av politiken är förfärande enkla att se: ett gigantiskt slöseri av både skattepengar och socialt kapital. En redan dålig integration som kommer att bli allt sämre. Summa summarum: ett växande utanförskap som redan pressade kommunala budgetar kommer få svårt att hantera med förmodad ökad kriminalitet som den krisande polisen inte kan bemöta.
Så här går det när man vägrar erkänna målkonflikter och mäter godhet i hur många asylsökande som tas emot, inte hur de tas emot. Så här går det när man genomdriver den största omorganisationen av polisen på 50 år utan en gedigen konsekvensanalys. Så här blir det när det anses viktigare med större elevinflytande i skolan än att barnen lär sig något.
Just de politiker som ställt till med allt detta kommer vilja ha din och min röst igen om två år. Att de inte skäms.
Haha!
Den ene vill ha algoritmer som ger dig sånt du inte vill läsa
och den andre vill att du ska bekämpa nät-terroristerna i din närhet.
Det går nog inte så bra för DN:s Bullerby-variant nu…
http://www.dn.se/kultur-noje/kulturdebatt/per-grankvist-darfor-ger-natets-filterbubblor-en-skev-bild-av-verkligheten/
Du tycks mena att skulden till alla dåliga beslut är en personlighetsstörning hos aktuella politiker. Så är det rimligen inte. Och oavsett vilket är den intressanta frågan hur systemet kan förändras för att risken för katastrofala beslut blir större i framtiden.
Fast tittar man närmare på de områden det gäller tycker jag att problemet mer ligger på att man är så oerhört sen i att korrigera dåliga beslut – även med de bästa beredningsrutiner och beslutsprocesser kan det ibland bli fel.
Och det är lätt att peka på en misstänkt faktor när problemet är att korrigera felaktiga beslut, nämligen svårigheten att nå fram med alternativa problembeskrivningar i den svenska samhällsdebatten. Debatten hindras av självcensur (som bottnar i att rädsla att stigmatiseras av motståndare) men framför allt ett ointresse, eller kanske oförmåga, att ta till sig motståndares argument. Men oförmågan går att åtgärda genom träning!
Om det bara vore en sak som fallerade hade jag inte varit orolig. Nu är det ett flertal faktorer som fallerar samtidigt. Frågan är när samhället bryter samman och vi får en brasiliansk situation.
En del nyliberaler jag känner brukar hävda att de är vänster. Till stor del har jag kommit att inse det eftersom de precis som vänstern är för en readikal samhällsomvandling, emot traditioner, avskyr kristendom men har inga problem med islam.
Det sista är det svåraste för mig att förstå. Hur kan man avsky kristendom samtidigt som man gullar med islam? Är det bara för att det är invandrare som är muslimer?
Tove Lifvendahl är väl en av de som mest har gjort propaganda för fri invandring.
Hon var ju drivande för de nya moderaternas ideologi.
Om Astrid Lindgren levt i dag så är jag övertygad om att hon tyckt att Margot Wallström är rätt kvinna att rädda Bullerbyn!
/Tips från coachen
Gramscivänstern har lyckats makalöst bra i Sverige, kunnat installera sig på alla samhällsbärande nivåer och där fullständigt tränga bort allt motstånd. Nu väntar de bara på att självhatet äntligen ska börja förtära dem själva.
Om jag fattat Biskop Antje rätt så är svenska kyrkan numera så urvattnad att man får bli papist eller muselman om man vill träffa Gud?
Annars får man nöja sig med Svetsar-Steffe och Ljug-Anders och det räcker ju också rätt långt.
Men det finns ju en lösning på hela problemet: sänk skatterna och upprätta trailer parks, alternativt backstugusittare – som ju verkar vara idealet för både Fredrik det-finns-så-mycket-fält-och-skogar Reinfeldt och förvirrade norrländska kommunalråd – för alla de människor (svenskfödda lixom invandrare) som inte kan ta sig in på den ordinarie bostads- och arbetsmarknaden.
Och sedan privata försäkringar för allt: pension, sjukvård, a-kassa etc. Vi har nu vant oss vid tiggare på gatorna, så det blir ingen större förändring om även fattiga svenskar får sitta vid konsum. Välgörenhet istället för välfärd kort sagt.
@ Lars Åhlin
"Debatten hindras av […] men framför allt ett ointresse, eller kanske oförmåga, att ta till sig motståndares argument. Men oförmågan går att åtgärda genom träning!"
Jag är pessimistisk. Jag har iakttagit både privat och i den allmänna debatten hur intelligenta vänsterliberaler synbarligen kämpar med all tillgänglig intellektuell förmåga för att förstå en konservativ motståndares argument. Förstå motståndarens argument alltså – inte övertygas.
I min ensamhet konstaterade jag att det måste röra sig om något slags brist på intellektuell rörlighet. Då plötsligt kom boken Righteous Mind av Jonathan Haidt. Han ger en moralfilosofisk förklaring till det hela. Konservativa har helt enkelt en större uppsättning moraliska värderingar än liberaler.
Haidt har genomfört studier som visar att "[l]iberals, especially those who described themselves as 'very liberal,' were least able to put themselves in the minds of their adversaries and guess how conservatives would answer".
"Conservatives may not like liberals, but they seem to understand them. In contrast, many liberals find conservative voters not just wrong but also bewildering."
"Conservatives know that liberals are repelled by cruelty to animals, but liberals don't think (or prefer not to believe) that conservatives are repelled too."
"Conservatives, Mr. Haidt says, have been more successful politically because they play to the full spectrum of sensibilities, and because the full spectrum is necessary for a healthy society."
http://www.nytimes.com/2012/03/22/opinion/kristof-politics-odors-and-soap.html?_r=0
http://www.wsj.com/articles/SB10001424052702303830204577446512522582648
Själv funderar jag på om ovanstående kan vara en förklaring till asylliberalernas hänsynslösa ointresse för konsekvenserna av deras egen politik.
@Anonym 16:41
Jonathan Haidt är också en av mina favoriter, det var inte så länge sedan jag läste hans "Righteous Mind". Kan starkt rekommenderas. Jo, han skriver att amerikanska liberalers (och därmed svensk vänsters) moraluppfattning bara noterar två dimensioner (omhändertagande – care/harm, och rättvisa – fairness/cheating), medan TAN innebär att man i moralbegreppet inkluderar också lojalitet, auktoritet och helighet. Hans iakttagelser är viktiga, utan tvivel. Men hela syftet med hans forskning och skrivande är, som jag uppfattar det, att få aktörerna medvetna om sina begränsningar i syfte att kunna överskrida dem, åtminstone såtillvida som att man kan sätta sig in i motståndarens sätt att tänka. Så fram för mer träning!
Den ende som kan tävla i hyckleri-och-dumhetsgrenen med den mästerlige Anders Lindberg är Fredrik Virtanen.Nu visar det sig att arbetaren Virtanen egentligen är direktör Virtanen och skatteplanerar så det står härliga till bland konjakskuporna.Det var nog en hemlighet som Fredrik Virtanen hade tänkt behålla för sig själv men som man bäddar får man ligga fast man jobbar på Aftonbladet.
Hej.
För att spy i såsen, så att säga:
Samtliga riksdagspartier, med tillhörande kadrar av politiska tjänstemän har en och endast en ledande princip:
Maktens mål är makten själv.
Allt annat – sossar eller borgare – är fjädrar på hönan; köttet är det vi vill åt och köttet är makten.
Nå, innan hönan plockas skall man göra vadå?
Kamratliga hälsningar,
Rikard, lärare