Det finns ett klipp med komikern Johan Glans där han beskriver skillnaden mellan en lättkränkt omvärld och ett betydligt mer avslappnat Sverige. Exemplet han ger är extremister som bränner den svenska flaggan och förväntar sig svenska fördömanden men i stället får det avmätta svaret: ”Vi har fler.”

Den senaste tiden har det dock blivit uppenbart att vi nog inte är fullt så avslappnade, trots allt. Såväl utländska mediers beskrivning av och Donald Trumps utspel om Sverige har fått svenska medier att gå fullständigt i taket. Men även politiker reagerar. Carl Bildt frågar sig om Trump har ”rökt på”. EU-parlamentarikern Marita Ulvskog (S), som själv kallat moderaten Gunnar Hökmark för ”jävla skithög” under en debatt, ifrågasätter om Trump ”är i psykisk balans”.

SVT, Aftonbladet och andra större riksmedier listar felaktigheter i ett TV-inslag som Trump ska ha sett. Ett av faktafelen är påståendet att bara 500 av de asylsökande som kom 2016 har kommit i sysselsättning. Enligt Migrationsverket ska siffran vara 494, avslöjar Aftonbladet triumfatoriskt. En överskattning på sex personer var förstås skillnaden mellan fake news och ansvarstagande journalistik.

Jag tror i och för sig att Trump har genuint dålig koll och att han låter sin impulsivitet styra vad han påstår, i synnerhet i sociala medier. Det mesta tala för det. Men av de hysteriska reaktionerna på hans uttalanden att döma kunde man nästan ana att det var hit han ville nå hela tiden.

Att kolla fakta är förstås bra. Men det är tydligt att det bara är intressant att ägna sig åt ibland. I går stod Stefan Löfven på en presskonferens tillsammans med Kanadas generalguvernör och hävdade att Sverige har en ”mycket stark ekonomisk utveckling sett till BNP per capita” (notera per capita). Statsministerns påstående är inte sant, Sveriges BNP-tillväxt justerad för befolkningsökningen har närmast stått still på senare år (tillväxten har varit hög om det inte tas hänsyn till befolkningsökningen, men detta mått är tämligen värdelöst). Just de medier som säger sig värna om riktiga fakta visade inget som helst intresse för att landets statsminister kom med direkta osanningar på en direktsänd presskonferens. Småsaker? Kanske, men knappast mindre än exemplet ovan.

Som jag har nämnt vid något tidigare tillfälle har politiken så sakteliga börjat anpassa sig efter nya omständigheter. Politikerna kan inte vända väljarna ryggen längre, de är beroende av dem för sin överlevnad. Samma tillnyktringsprocess ser vi emellertid inte hos medierna. De går i stället till motangrepp, uppenbarligen omedvetna om hur oerhört kontraproduktivt detta är.

En ögonblicksillustration av hur mainstreammedierna panikhanterar en ny verklighet fick vi i måndagens Rapportsändning. SVT:s USA-korrespondent Carina Bergfeldt fick frågan hur Trumps uttalanden påverkar hans trovärdighet och svarade: ”[D]e som har valt honom, där påverkar det ju inte hans trovärdighet så mycket alls, men hos vanligt folk… ja, vi gick ut och ställde den frågan vad vanliga Washingtonbor tycker…”. (Notera att Trumps väljare inte tillhör ”vanligt folk”, enligt SVT:s utsände, och att det var viktigt att fråga folk som inte röstat på honom.) Därefter följer kommentarer från fem personer som alla var kritiska mot Trump och där en höll ett litet tacktal till svensk migrationspolitik. Åter till studion.

Om syftet är att framstå som seriös i ett försök att bemöta fejknyheter och överdrifter, om man vill utmåla sig som det sakliga och neutrala alternativet i svensk och internationell nyhetsbevakning, går det inte att göra så här slappa inslag helt utan analytisk stringens och journalistisk hederlighet. Det slår oundvikligen tillbaka.

Svenska medier håller på att göra bort sig fullständigt. Trump kastade ut en krok och de nappade. Alla på samma gång. Inget kommer bli sig likt igen. För de stora mediehusen, alltså.