Helgens allra gladaste nyhet var varken en seger i bandyfinalen eller Sveriges vinst mot Belarus i VM-kvalet. Nej, det var Arbetsförmedlingens stolta proklamation att 244 000 fler personer är i arbete i dag jämfört med för nio år sedan. Och allihop är utrikesfödda. Detta enligt en sammanställning gjord av SVT baserad på statistik som ryms i SCB:s arbetskraftsundersökningar, AKU.

Det låter så där mellan tummen och pekfingret rätt bra, även om siffran i sig inte säger så mycket eftersom den inte rymmer hur många utrikes födda som tillförts den icke arbetande delen av befolkningen. Det relevanta är ju att mäta andel förvärsarbetande eller sysselsatta, inte antal.

Men något är ändå lurt. Redan i inledningen missleder SVT läsaren. I rubriken anges ”244 000 fler i arbete” medan vi i ingressen kan läsa att det är ”sysselsatta” det handlar om.

Skillnaden mellan att arbeta och vara sysselsatt är att den sistnämnda gruppen rymmer människor som inte arbetar eller som arbetar väldigt lite. Det är värt att påminna om vad som krävs för att räknas som sysselsatt enligt SCB (nedan sammanfattat av mig från SCB:s egen definition):

Sysselsatta är de personer som arbetade minst en timme under referensveckan som avlönade arbetstagare, egna företagare eller oavlönade medhjälpare i företag tillhörande en medlem i samma hushåll (alternativt var frånvarande från något av ovanstående arbeten).

Ovanstående definition gör SCB:s statistik över hur stor andel flyktingar som arbetar i Sverige minst sagt lurig, och samma problematik gäller förstås utrikesfödda i allmänhet eller vilken annan grupp som helst.

Men detta hindrar inte Arbetsförmedlingen från att dra långtgående slutsatser. Myndighetens prognoschef Håkan Gustavsson slår fast att ”[h]ade vi haft en situation där bara inrikesfödda svarade för arbetskraftsförsörjningen skulle antalet arbetstagare inte räcka till” (allt eller inget, som om detta alternativ ens fanns på bordet) och konstaterar sedan:

Utrikesfödda är nödvändiga för kompetensförsörjningen ute på arbetsmarknaden för både privata och offentliga arbetsgivare. Vi ska se dem som en resurs här och nu, men också långsiktigt. De tryggar försörjningen av arbetskraft i landets alla län.

Att regeringen presenterar statistik för att få verkligheten att se så ljus ut som möjligt är inte förvånande. Det ingår i princip i arbetsbeskrivningen. Att landets statliga arbetsförmedling förvandlats till ett propagandaorgan för sig och sin regering är däremot desto mer problematiskt.

Det är möjligt att prognoschefen har rätt. Men det är vanskligt att dra den sortens slutsatser av en ökning av sysselsatta utifrån SCB:s mycket vida definition. Mycket bättre hade varit att räkna självförsörjande personer. En hel del av de sysselsatta är förstås självförsörjande, men sannolikt skulle siffrorna inte se lika imponerande ut med denna avgränsning eftersom personer som arbetar någon timme i veckan eller har olika sorters lönestöd därmed skulle räknas bort.

Skulle statistiken vid en sådan förändring bli för bedrövlig kan SCB och Arbetsförmedlingen göra som Brå och helt enkelt ge tusan i att undersöka och redovisa skillnader mellan inrikes- och utrikesfödda. Såväl Arbetsförmedlingen som regeringen, oavsett färg, vill ju trots allt ha fina siffror att presentera.

Förslagsvis kan detta motiveras med att vi ändå vet hur det ser ut.