Regeringen har fått en relativt ny ministerpost. Ibrahim Baylan kompletterade i höstas sin energiministerportfölj med jobbet som samordningsminister med uppgift att knyta samman de olika departementens arbete. Ingen liten uppgift, kan tyckas, men så är Baylan också en erfaren herre.

Baylan skriver en debattartikel (via Unvisit) i vilken han idkar självkritik i integrationsfrågan. Han uppger att han gått igenom utvärderingar av de senaste 20 årens insatser mot segregation och utanförskap för att se vad som inte har fungerat och peka ut en ny väg framåt.

Samordningsministerns slutsats är att arbetet präglats av kortsiktighet, sena insatser och bristande samverkan. Han föreslår därför… långsiktighet, tidiga insatser och bättre samverkan. Klart som korvspad.

Baylan gör en sak bra: han konstaterar att ansvaret för de ekonomiskt och socialt segregerade förorterna inte bärs av en enskild person eller regering. Annars har segregationen och kriminaliteten i dessa områden från socialdemokratiskt håll gärna kommit att beskrivas som en följd av borgerliga skattesänkningar.

Tanken med debattartikeln var kanske att den skulle tas emot som en modig uppgörelse med en politik som inte har fungerat, men några revolutionerande förslag presenteras inte. Överlag känns Baylans idéer väldigt snarlika just det som diskuterats under de senaste 20 åren och som vi sett såväl röda som blå regeringar kasta pengar på utan större resultat.

Baylans perspektiv påminner mig om det som ständigt förs fram inom socialtjänsten för att få ungdomar som hamnat på glid och/eller i missbruk och psykisk ohälsa på banan igen. Det krävs att de fångas upp i tid, det krävs ett långsiktigt motivationsarbete och det behövs en välfungerande samverkan med andra aktörer (psykiatri, beroendevård etc). Självklarheter. Baylan kallar det för ”en total omläggning” av politiken.

Den mest konkreta effekten av att Ibrahim Baylan blev samordningsminister är en ny statlig myndighet. Delegationen mot segregation heter myndigheten som ska arbeta för att – ja, ni gissade rätt – öka samverkan mot segregationen. Samordningsministern har alltså skapat en samordningsmyndighet för att lösa segregationen. Inte så förvånande för att komma från den regering som också avser skapa en jämställdhetsmyndighet för att komma till rätta med ojämställdheten.

Ett perspektiv som ministern helt saknar i sin debattartikel är varför utanförskapet ständigt fyllts på. När Baylan gästade Studio ett undrade den vetgirige Jörgen Huitfeldt om det inte kan vara så att det är svårt att uppnå en lyckad integration om Sverige hela tiden tar emot nya människor som måste integreras.

Baylan värjde sig för den frågeställningen på ett märkligt sätt: ”Jag är lite allergisk mot att, som en del partier och personer ägnar sig åt, att bara peka på problemen.” Läsaren av debattartikeln kunde annars lätt förledas att tro att det var just att peka på problemen som Baylan ville. Men att fundera över om Sveriges migrationspolitik möjligen kan ha något med framväxten av utanförskapsområden att göra var tydligen att begära för mycket av ministern.

Problemallergi eller ej – samordningsministern har lyckats skapa en ny myndighet. Det är i Sverige ett tecken på både handlingskraft och seriositet.