SVT utreder att eventuellt starta en egen faktagranskningstjänst. DN kallar idén ”intressant” – att avslöja lögner är ju public service. Medievärlden skriver att ”[t]anken är att faktakollen ska ge flera olika perspektiv på frågor, fördjupa politiska uttalanden och hjälpa publiken att sätta dem i rätt sammanhang.”

Fördjupningar är jag aldrig emot – tvärtom behöver vi mer av dem i ett medielandskap där det mesta handlar om 30-sekundersinslag, klickvänliga rubriker och korta, ytliga analyser av den senaste opinionsmätningen. Däremot ryggar jag lite för begreppet ”rätt sammanhang”. Redan här kan det bli bekymmer att vara det som public service alltid slår sig på bröstet för att vara – neutral och opartisk. För vad är egentligen rätt sammanhang? Svaret kommer variera beroende på vilka experter (eller ”experter”) du tillfrågar och givetvis bero på vilka källor du använder dig av.

Projektledaren Mikael Pettersson tänker sig att arbetsprocessen kommer gå till så att SVT:s nyhetsredaktion fattar ett beslut om att ett visst påstående borde granskas. Därefter får en tillsatt arbetsgrupp i uppdrag att granska det. Efteråt ska det finnas en transparent genomgång av hur granskningen gick till och vilka källor som användes.

En public service-ledd granskningstjänst skulle utan tvivel bli partisk redan i urvalsskedet. Den skulle, precis som Metros Viralgranskaren, vara beroende av att enskilda journalister gör ett urval av nyheter och påståenden värda att granska och fejkmärka. Och dessa journalister har nästan alltid politiska sympatier åt ett särskilt håll. Sålunda skulle en faktagranskning i SVT rikta sig mot enskilda partier och åsikter och aldrig bli opartisk. Vilket i förlängningen kommer öka misstroendet mot medierna eftersom alltför många ser igenom fasaden av neutralitet.

Det värsta är att medierna själva sällan ser hur partiska de faktiskt är. En hemmablindhetens fuktiga dimma ligger över hela mediebranschen. Detta betyder inte att det som skrivs nödvändigtvis är lögner – det är i stället halvsanningar och vinklar där viktiga delar utelämnas.

Värst är sedan flera år tillbaka DN, som sedan Donald Trumps valseger befunnit sig i ett rent kampanjläge. Nästan dagligen har DN:s webbsida toppats av kritik mot Trump. Medan den nye presidenten fick 76 procent positiv rating av amerikanerna efter sitt lite överraskande tal i Kongressen konstaterade präktiga DN att ”en lågstadieelev ser att kalkylen inte går ihop”. DN behöver ingen faktagranskare – tidningen har valt sin väg och kör den till hundra procent. Åt vänster.

Den som tror att det är en faktagranskningstjänst i public services egen regi som dagens nyhetskonsumenter behöver är ute och cyklar. Idén visar på en bristande förståelse för vad det är som gör att alltfler misstror de traditionella medierna och vänder sig till alternativa sådana.

Det troligaste är att en faktagranskare i SVT kommer bli oerhört populär i sociala medier som exempel på ett skevt urval och tillrättalagda slutsatser. Några nya fans lär public service knappast vinna. Därmed kommer tesen om mainstreammediernas partiskhet enbart ha stärkts.