Redan på onsdagskvällen fick SVT uppgifter om vad som var på gång. Dagen efter skulle regeringen presentera en skattesänkning för pensionärerna, fick vi veta. Och så blev det.

Med stolthet i rösten presenterade Stefan Löfven att regeringen sänker skatten för 1,4 miljoner pensionärer. Det sker, hör och häpna, lagom till valåret 2018. Efter att ha gett blanka tusan i landets fattigaste pensionärer i tre år ska Socialdemokraterna och Miljöpartiet bli pensionärernas såta vänner just när det vaknas riksdagsval.

Finansministern proklamerade, nästan med darrande stämma kan man föreställa sig: ”Det är våra äldre som har byggt upp det Sverige vi är så stolta över. Då vill vi att de ska ha en ekonomiskt trygg ålderdom och förbättra sin vardag.”

De har inte ens mage att skämmas. Som vanligt när det gäller den här regeringen går tonläge och politik över huvud taget inte ihop. Skattesänkningen handlar som mest om 195 kr per månad. Detta är, om vi ska tro finansministern, vad det betyder att ha en ”trygg ålderdom”.

Att sänka skatten för pensionärerna är förstås inte fel – det är utmärkt att äldre med de lägsta inkomsterna får några hundralappar mer att röra sig med varje månad. Men att utmåla detta som en givmild gåva från staten som ska trygga ålderdomen är på gränsen till patetiskt.

Presentation innehöll fler floskler: ”Vi har arbetat väldigt hårt från dag ett för att få ordning på de offentliga finanserna”, sade Löfven och tillade att ”nu har vi ett nytt läge i svensk ekonomi”. Nu finns det kort sagt pengar att sänka skatten med 2,1 miljarder kr. Detta säger statsministern samtidigt som hans regering i detta ”nya läge” lägger 35 gånger mer på posten ”migration och integration”. Ibland finns det pengar. Ibland inte. Det beror helt på utgiften.

Fattigpensionärerna har länge varit en styvmoderligt behandlad väljargrupp. Socialdemokraterna har månne tagit deras röster för givna. Det fungerar inte längre, därav gårdagens köttben. Löfven förstärkte denna bild när han sade att han trodde att många pensionärer skulle bli ”väldigt glada”.

Vad ska då pensionärerna göra med sina extra slantar? Några nya extravaganta vanor blir det knappast tal om. Magdalena Anderssons förslag var att ”kanske äta kött lite oftare”. Miljöpartisten Per Bolund svalde hårt.