Migrantkrisen hösten 2015 skapade en helomläggning av migrationspolitiken som saknar motstycke i modern politisk historia i Sverige.

Helt ogenerat tvärvände Socialdemokraterna och Miljöpartiet både vad gällde permanenta uppehållstillstånd, famijeåterförening och försörjningskrav. Färre skulle söka asyl i Sverige, var det uttalade målet. Detta kom att leda till en förtroendekris för Miljöpartiet, som har flatheten och snällismen i sitt politiska DNA.

Terrorattentatet den 7 april har skapat en ny våg av kappvändande. Nu svänger vindflöjeln på riksdagens tak igen. Oj, vad den svänger. Till och med faktaresistenta Aftonbladet påtalar hur bra det vore med ett effektivare hemvändande av personer med lagakraftvunna avslagsbeslut.

Efter dådet hyllade Gustav Fridolin stockholmarna för deras ”främlingskärlek”. Denna kärlek omfattar uppenbarligen inte så kallade papperslösa, för nu slår språkröret till med storsläggan och kräver att ”de som inte ska vara i Sverige ska bort” (något som lett till en rad twitterhån). Fridolin vill sätta fotboja på individer som misstänks avvika, hur nu det ska gå till.

Detta är Miljöpartiets största retoriska och realpolitiska dunderomsvängning sedan den där hösten 2015. Jag funderar lite över hur Fridolin resonerar och hur pass förankrade i partiet hans utspel är.

För det första är Fridolins mediemedverkan den senaste veckan i sig anmärkningsvärd – han är utbildningsminister och har egentligen inte ett dugg med vare sig polisen, säkerhetspolisen eller allmänt antiterrorarbete att göra. Det var därför lite förvånande att Fridolin tillsammans med justitieminister Morgan Johansson gemensamt presenterade förslag på en skärpt antiterrorlagstiftning.

För det andra har MP som parti ingen av de ministerportföljer som är särskilt relevanta i detta läge. Att Fridolin ändå tar varje tillfälle att visa handlingskraft visar på politisk opportunism och inget annat. Men vilka väljare är det han appellerar till? Den typiske MP-väljaren röstar knappast grönt för att få skärpta gränskontroller, effektivare utvisningar och 10 000 fler poliser. Tror han sig kunna locka nya väljare med detta nya skarpa budskap? Lycka till med det.

Omläggningen av migrationspolitiken beskrevs hela tiden av Fridolin som nödd och tvungen och framför allt tillfällig. Efter 2019 skulle allt återgå till hur det en gång var. Med Socialdemokraternas kompromiss på kongressen kan vi konstatera att den dörren är tämligen stängd för överskådlig framtid så länge inte EU bjuder till. MP tvingas därmed gå till val på den nya migrationspolitiken.

Den nya retoriken mot terrorism visar att Fridolin vill förändra synen på MP som ett mjäkigt parti som gullar med terrorister och extremister. Det lär inte bli lätt. MP har nämligen varit drivande i att asylsökande som fått avslag ska få stanna i Sverige och erbjudas välfärd. Den plötsliga omsvängningen stinker endast av hyckleri och förbannat hyckleri.

Nästa års valrörelse kommer inte bli lätt för Miljöpartiet. I princip ingen av partiets hjärtefrågor ligger högt på väljarnas dagordning. Invandring är den viktigaste frågan för väljarna just nu, lag och ordning ligger trea.

Kärnväljarna måste fråga sig vad MP har fått ut av fyra år i regeringsställning. Och potentiella nya väljare med intresse för säkerhetsfrågor har sex partier att välja framför MP.

Frågan är vad som rör sig i huvudet på Gustav Fridolin just nu. Förutom just Gustav Fridolin.

Läs även:
Fnordspotting: Fridolin den falske