Generellt sett tycker jag att politiska diskussioner och debatter i Sverige håller väldigt låg klass jämfört med diton i exempelvis USA. Möjligen fjolårets presidentvalsrace undantaget brukar amerikanska debatter ligga på en nivå som de svenska sällan når.

Det finns ibland en dynamik mellan medierna och politiken här. I många länder sker utfrågningar av politiska kandidater och makthavare som vi nästan helt saknar i Sverige. En svensk politiker behöver inte kunna någonting. Det ställs över huvud taget inga krav på kompetens. Det blir därför inte sällan pinsamt när en journalist för en gångs skull gör sitt jobb, läser in sig på ett ämne och ställer en politiker mot väggen. Den socialdemokratiska partisekreteraren Lena Rådström Bastad fick erfara detta i en lördagsintervju.

Eländet till trots är detta ändå ingenting mot hur det ser ut på det politiska fabriksgolvet i kommunfullmäktige runt om i landet. Ett bevis för detta fick vi tyvärr så sent som häromkvällen i Stockholm.

Sverigedemokraterna hade lagt en motion om att staden ska räkna på vad asylinvandringen kostar skattebetalarna. Det skulle de inte ha gjort. Det skådespel som tar vid (hela debatten finns här och här i en kortare men ännu livligare version) är ett slags parodi av folkvalda i aktion.

Det ballar ur, som Grotesco skulle ha sagt. Det anmärkningsvärda är att företrädare för en rad partier går upp i talarstolen och låter känslorna ta överhanden i stället för att argumentera sakligt.

Några indolenta sverigedemokratiska kommunföreträdare borde inte vara någon konst att hantera, men genom att bli så upprörda och kränkta lyckas faktiskt såväl miljöpartister som vänsterpartister och andra slå knut på sig själva och göra hela kommunfullmäktige till åtlöje. Någonstans längs vägen gick de sverigedemokratiska ledamöterna hem med segern, och det var knappast av egen förmåga.

Debaclet i Stockholms kommunfullmäktige är ett tecken på ett sjukdomstillstånd i den svenska lokaldemokratin. Så här eländiga får de folkvalda, med makt över tiotals miljarder kronor, helt enkelt inte vara. Inte ens en dålig dag.

Tyvärr befarar jag att det vi bevittnade var en helt vanlig dag på jobbet.