Skolkommissionen lade under torsdagen fram sitt slutbetänkande Samling för skolan efter att ha arbetat med det sedan 2015. En rad grundläggande brister identifieras. Sammantaget handlar betänkandet om att uppnå bättre kvalitet och större likvärdighet i svensk skola, bland annat genom mer statlig styrning.

Det förslag som har fått mest uppmärksamhet är emellertid ett annat. Skolkommissionen föreslår att det på skolor som är populära och där antalet sökande är fler än tillgängliga platser införs ett lotteri så att bemedlade familjer förutseende nog att ställa sina barn i kö inte ska kunna dra nytta av detta. Syftet är att, som det heter, öka likvärdigheten. I själva verket kommer många betrakta detta som en krigsförklaring mot medelklassen.

Visserligen ska tilläggas att skolkommissionen föreslår att det ska vara upp till kommunen att avgöra om den vill använda sig av ett dylikt lotteri eller ej. Förslaget ska omfatta både friskolor och kommunala skolor. Men att idén nu har lanserats har redan väckt ilska och motstånd.

Om lotteriförslaget skulle bli verklighet kan många familjer med högpresterande barn som arbetat aktivt och köpt bostad för att hitta rätt skola med bäst förutsättningar kunna se sig bli omsprungna av andra.

Idén med blandat elevunderlag i skolor är inte dum. Men detta löser sig rimligen på egen hand så länge högpresterande flickor och pojkar i orten har möjlighet att söka sig till innerstan för en bättre utbildning. Så kan socialt och ekonomiskt utanförskap som går i arv brytas. Ett lotteri kommer bara upplevas som orättvist.

Per Gudmundson frågar i Svenska Dagbladet varför regeringen inte går ännu längre om nu syftet är att utjämna ekonomiska och sociala skillnader:

Det enda rimliga vore förstås att lotta ut var medborgarna ska bo. På så sätt kan man råda bot på allt från den ekonomiska ojämlikheten i kommunerna till kvinnounderskottet i Norrland. Varför ska populära platser, som Falsterbo-Skanör, Östermalm, Lidingö och Danderyd vara förbehållna enbart de välbeställda? Man borde även lotta ut arbetsplatser, både för att få ett slut på bristen på kvinnliga sopåkare och manliga dagisfröknar, men också för att alla ska ha en rimlig chans till ett välbetalt chefsjobb. Sist men inte minst borde man lotta ut riksdagsplatserna, så att nuvarande makthavare fick en chans att komma ut i den verklighet de vill tvinga oss andra att genomlida.

Ironier åsido är faktiskt Gudmundsons förslag en logisk konsekvens av idén med ett skollotteri, och med de jämställdhetsideal som länge format svensk politik, där likhet i utfall är viktigare än likhet i chans. Det vore faktiskt konsekvent att lotta allt.

Det skulle förvåna mig om regeringen är dumdristig nog att lägga förslaget om ett skollotteri. Särskilt före valet. Å andra sidan prövas Miljöpartiets och Socialdemokraternas retorik om likvärdighet i skolan i skarpt läge nu. Gustav Fridolin har slagit fast att ”ojämlikhet i skolsystemet ska aldrig accepteras”.

Frågan är bara om regeringen vågar ta strid mot landets medelklass.