Företagaren, författaren och debattören Thomas Gür skrev en krönika i Göteborgs-Posten i vilken han redogjorde för ett antal brottstyper som är tämligen nya i Sverige och kan kopplas direkt till den invandring vi har haft sedan 1980-talet. Det tog naturligtvis hus i helsike innan trycksvärtan på tidningen ens hunnit torka.

En av kritikerna är kontraindikatorn Lars Lindström, som i sin kolumn i Expressen väljer att vantolka Gürs text genom att hänga upp sig på ett ord (”artfrämmande”, vilket betyder ”väsensskild”) och klassa hela krönikan som rasideologisk. Några sakliga invändningar framfördes i vanlig ordning inte, men Lindström var noggrann med att påpeka att han behärskar konsten att citera FN.

Lars Lindström viftar undan hela texten med att brotten som Gür räknar upp är ”marginella”. Här delar Lindström samma syn som Masoud Kamali, som tidigare tillbakavisat uppgifter om hedersförtryck i svenska förorter med att det är en rasistisk föreställning. Och så var det med den saken.

Man ska inte mata trollen, brukar det heta, men Lars Lindströms kolumn är ett exempel på något större, nämligen de värderingar och förvirrade felanalyser som har möjliggjort just de problem som Thomas Gür lyfter i sin krönika. Om inte så många makthavare hade företrätt dessa lindströmska föreställningar och ägnat sig åt relativiseringar och ett slags aktiv blindhet i så många år, hade Sverige sluppit många av de bekymmer vars existens samhället nu tampas med att över huvud taget medge.

Exempel på brottstyper som kan härledas direkt till invandring från primärt muslimska länder är hedersförtryck (vilket rymmer allt från vardaglig kontroll och slöjtvång till misshandel och mord), klan- och släktbaserad kriminalitet och rättsskipning, gruppbaserat sexuellt våld på offentlig plats samt gruppvåldtäkter mot både kvinnor och pojkar. Gür nämner även planlagt våld mot blåljuspersonal, men detta skulle jag säga snarare kan förklaras av kriminella strukturer i förorterna än härledas till kultur och tradition som de tre förutnämnda brottstyperna.

Detta betyder inte att muslimer i dessa länder biologiskt eller på annat sätt bär med sig kriminalitet utan handlar förstås om den kontext i vilken de har vuxit upp. Ovanstående innebär heller inte att det aldrig har förekommit gruppvåldtäkter i Sverige före 80-talet. Men denna brottstyp har varit oerhört ovanlig och även den genomsnittligt insatte kan både se att den har ökat i omfattning och att gärningsmännen primärt kommer från Nordafrika och Mellanöstern.

Det Gür vill få fram är, som jag tolkar honom, att kultur, traditioner och värderingar spelar roll för hur vi beter oss. Kontexten i vilken vi lever har betydelse för vårt agerande. Detta har många påpekat under ganska lång tid, men i svensk debatt har det varit ett tabubelagt ämne eftersom det kan leda till slutsatsen att vissa kulturer faktiskt är dassigare än andra. Denna självklarhet (varför flyr människor annars från vissa länder till andra?) är än i dag kontroversiell.

Idén om ett slags global mänsklig kultur blir oerhört svårt att få ihop logiskt. Å ena sidan hävdas att människor flyr från krig och förtryck. Å den andra påstås att det inte finns några belagda skillnader mellan västeuropeisk kultur och de kulturer som präglar samhällena i Iran, Afghanistan, Eritrea och Somalia. Företeelser som kvinnlig omskärelse, slöjtvång, klanstrider, religiösa påbud och hedersförtryck är alltså lika svenska som sill och nubbe på julbordet. Denna skruvade föreställning ser vi även från fatta-feminister som Svante Tidholm när sexuellt våld diskuteras och de kulturella förklaringsmodellerna förkastas.

Lars Lindström är, trots sin obetydlighet som skribent, ett paradexempel på vilka ideal och idéer som har orsakat oerhörd skada för Sverige som land och för många enskilda människor. Det är människor av kött och blod som varje dag betalar priset för en naivitet och relativisering som aldrig borde ha tillåtits. Hur någon som kallar sig demokrat och humanist kan svika dessa människor på detta sätt övergår mitt förstånd.

I lördags skulle det hållits en manifestation i Tensta för kvinnors rätt att bära kort kjol i förorten. Efter att arrangörerna för ”Reclaim the suburbs” utsatts för ”en hel del tråkigheter” ställdes det hela in. Rappartisten Adam Tensta gjorde en Kamali och kallade manifestationen för rasistisk, men något mer betydelsefullt måste ha inträffat för att arrangörerna skulle backa ur. Det som kunde ha blivit en bra markering mot moralpoliser och småpåvar i förorten resulterade i ännu en tyst seger för förtryckarna.

Det kan hävdas att vinden har vänt och att tokvänstern befinner sig på reträtt i alltfler frågor. Faktum är dock att den fortfarande utövar ett stort inflytande på debattklimatet och makthavarna. Så länge detta inflytande finns där, kommer Sverige lida av konsekvenserna.