För ett drygt år sedan lade Martin Valfridsson fram den statliga tiggeriutredningens slutbetänkande. Utredaren betonade vikten av att ha en strikt attityd mot bosättningar på annans mark och uppmanade människor att inte ge pengar till tiggare.

Tiggeri, förklarade Valfridsson, har blivit ett slags yrke som går i arv. Den enda långsiktiga lösningen är professionellt socialt arbete i tiggarnas hemländer, inte en peng i en mugg på svenska gator. Martin Valfridsson föreslog emellertid inget nationellt förbud. Här har han nu, ett år senare, bytt fot.

I en intervju i Studio Ett hävdar Valfridsson att man skyddar de utsatta genom en kriminalisering av tiggeri. Troligen har han tagit intryck av NRK:s reportage som visar omfattande kriminalitet bakom tiggeriverksamheten.

Resonemanget kan verka moralistiskt, men det som inte uttrycks öppet men finns där mellan raderna är att tiggeriet inte isolerat handlar om en fattig person som sitter och tigger eller utnyttjas att tigga. Konsekvenserna av tiggeriet är även ockupation av mark, nedskräpning, bråk hos hjälporganisationer, systematisk plankning i tunnelbanan och mycket annat. Från stort till smått får det utbredda tiggeriet konsekvenser i vardagen.

Alice Teodorescu och Anders Lindberg debatterade ett tiggeriförbud i P1 Morgon. Teodorescu menar att Valfridssons omsvängning är ett tecken i tiden. Det sker som bekant omsvängningar på alla tänkbara håll och kanter just nu. Bara synd att en person som faktiskt hade en reell chans att påverka inte tog den, kan man tycka. I stället byter han fot ett år senare.

Anders Lindberg, som kallat uppgifter om organiserat tiggeri för ”en råtta i pizzan”, påstår att ett förbud vore att sopa ett socialt problem under mattan. Detta är standardinvändningen (”man kan inte förbjuda fattigdom”), men Lindberg blundar för frågan vad Sverige har för ansvar för rumänska romers situation. Lindberg hävdar vidare att ett förbud skulle tvinga ut tiggare i svartarbete och prostitution och antyder sålunda att tiggaren i dagens läge aktivt väljer tiggeriet framför att arbeta svart.

Det är fascinerande hur Lindberg helt kan missa betydelsen av mänskliga incitament. Om det blir förbjudet att tigga, varför skulle femtusen romer resa från Rumänien till Sverige då? Resonemanget håller över huvud taget inte ihop. Lindbergs påstående att ett förbud inte hjälper tiggarna tarvar frågan hur de hjälps av att befinna sig i ett ständigt snurrande ekorrhjul av resor till och från Sverige?

Möjligheten att få en egen försörjning i hemlandet och sätta barnen i skolan ökar knappast av att sitta på gatan i ett annat land. Tvärtom cementeras en underordning och, som Valfridsson påpekat, går tiggeriet sedan i arv.

Det perspektiv som Anders Lindberg företräder dömer en viss grupp människor till livslång underordning och att vara beroende av andra för sin överlevnad. I stället för att erbjuda hjälp till självhjälp anser Lindberg et al att det bästa är att låta tiggeriet fortsätta. Det är i grunden en mycket cynisk människosyn.

Jag har länge haft en ganska avog inställning till ett tiggeriförbud. Dels för dess potentiella gränsdragningsproblem, dels för att polisen rimligen har bättre saker för sig än att jaga personer som sitter med en pappmugg utanför ICA. Jag har argumenterat för att det redan finns lagstiftning mot många av de negativa konsekvenser som tiggeriet medför, och att det möjligen kan behövas skärpningar så att denna lagstiftning verkligen följs.

Det skulle med existerande lagstiftning vara möjligt att göra tiggandet så pass besvärligt och komplicerat att incitamenten att komma hit enkom för att tigga minskade. Emellertid skulle detta kräva resurser från vakter, polis, kronfogde och andra instanser, resurser som dessa troligen inte är så pigga på att lägga på just detta problem.

Tiggeriet fortsätter och tycks inte minska, enligt de nationella mätningar som har gjorts. Därför tror jag att vi faktiskt kommer att hamna i ett läge där ett förbud vinner stöd på båda sidor om blockgränsen. I opinionen finns redan ett stöd.

Före valet eller i valrörelsen lär förslaget om ett förbud presenteras. Det skulle förvåna om det inte kommer från statsministern själv.

Tidigare bloggat:
Bra riktning i tiggeriutredningen
Hur ska vi göra med tiggeriet?