Promundo och UN Women har genomfört en studie om förhållandet mellan könen i Mellanöstern och Nordafrika, The International Men and Gender Equality Study in the Middle East and North Africa (IMAGES MENA). 

Studien, som är den första i sitt slag i regionen, syftar till att lära mer om mäns syn på sig själva som fäder och makar, men också kvinnors syn på sin roll och på jämställdhet. Nästan 10 000 kvinnor och män i åldern 18-64 år i Egypten, Libanon, Marocko och i palestinska territorier intervjuades i både kvantitativa och kvalitativa studier för detta projekt.

Resultaten är väntade men likafullt skrämmande. De patriarkala synsätten står inte bara bergfasta bland den äldre befolkningen utan lever vidare även hos yngre generationer.

Far from relaxing their patriarchal attitudes, Arab men are clinging to them. In every country except Lebanon, younger men’s views on gender roles do not differ substantially from those of older men…Between 31% and 64% of men admitted that they had harassed women in the street…In Egypt and Palestine, over half of men and women say that if a woman is raped, she should marry her rapist. In at least three of the countries, more women than men say that women who dress provocatively deserve to be harassed

När det kommer till marockanska mäns attityder ser det inte mycket bättre ut:

Women who dress provocatively deserve to be harassed: 72%
Women who are in public places at night are asking to be harassed: 63%
Women like the attention when men harass them: 71%

Vi bör prata om detta, i synnerhet som Sverige under lång tid tagit emot många asylsökande från just Mellanöstern. Hur påverkar det vårt sekulära och jämställda samhälle när många personer med dessa värderingar och synsätt kommer hit? Detta är människor som regering och riksdag påstår att samhället ställer krav på men som i själva verket i decennier har skött sig själva, byggt sina egna enklaver och krasst uttryckt fortsatt sitt kvinnoförtryck i godan ro.

De undersökta länderna tillhör visserligen inte de främsta utvandrarländerna till Europa och Sverige, men det skulle förvåna om attityderna i de frågor som berörs i studien skiljer sig åt väldigt mycket mellan Egypten och Syrien eller mellan Marocko och Somalia. Afghanistan, från vilka många asylsökande till Sverige kommer, är inte heller känt för sin starka kvinnokamp.

Det är förstås inte alls överraskande att människor från olika kulturer har olika syn på könsroller, jämställdhet, familj och kvinnors rättigheter. Emellertid behöver vi prata om dessa självklarheter eftersom frågan om kulturella skillnader blivit så tabu i Sverige.

I tron att en öppen diskussion gynnar mörka krafter och bidrar till generaliseringar om hela grupper har det svenska samhället lagt locket på. Därför pyser det över lite här och var just nu. Jag tror aldrig att det är bra att lägga locket på någonting. Det kommer alltid att pysa ut någon annanstans, och då går utfallet inte längre att kontrollera.

Konsekvenserna av att många människor i Sverige lever under strikta patriarkala värderingar behöver åskådliggöras, lyftas upp i ljuset och stötas och blötas. Folk får naturligtvis tycka och tänka vad de vill. Men om det i vissa kulturer anses legitimt att sexuellt trakassera kvinnor och flickor som visar sig ute av egen fri vilja, är det då förvånande att massövergrepp sker på svenska gator?

När politiker och tyckare leker att denna sorts brottslighet inte har ett dugg med kultur att göra leker de samtidigt med elden. Risken är att när makthavarna väl medger problemet har ilskan och irritationen hunnit gå så långt att det är för sent för där sansade och konstruktiva samtalet som många efterfrågade i början.

De stora förlorarna för relativiseringen och blindheten är de kvinnor och flickor som tvingas växa upp under oacceptabla och diskriminerande förhållanden. Men också de tjejer som drabbas på gatan, på krogen, på väg hem från ett sent pass. Bara för att de visar sig ute.

Tidigare bloggat
Nya och gamla brott
Ni har varit naiva igen

Läs rapporten
Understanding Masculinities