Konsten att skapa och behålla förtroende är en delikat balansgång. Det gäller å ena sidan att inte likt en vindflöjel svänga åt det håll vinden blåser för stunden, å den andra att heller inte vara så kategorisk och fast i sina egna dogmer att förmågan att tänka om helt går förlorad.

Det är således acceptabelt, ibland helt nödvändigt, att byta fot. Men det måste ske med eftertänksamhet, och gärna med ett erkännande att tidigare ställningstaganden var fel av ett antal skäl. Att bara byta fot och låtsas som om den nya positionen inte alls är ny är ett perfekt recept för att rasera både förtroende och trovärdighet.

Ju högre svansföring någon haft i en viss fråga, desto knepigare blir det att svänga och samtidigt ha förtroendet och trovärdigheten i behåll. Detta såg vi inte minst prov på i efterdyningarna av FRA-omröstningen 2008.

Omsvängningar är oavsett hur de sker sällan okontroversiella. De orsakar ofta frustration, både hos dem som tycker att omsvängningen är felaktig och dem som tycker att den sker under galgen. Ett tydligt exempel på detta är migrationspolitiken som orsakat omprövningar, retoriska gymnastikövningar och tvärvändningar av sällan skådat slag i svensk politik.

Inte bara enskilda politiker och partier har omprövat tidigare ställningstaganden de senaste 18 månaderna, det gäller även vissa framstående medier. DN, som gick in i kampanjläge för en generös flyktingpolitik hösten 2015 under hashtaggen #jagdelar, står i dag i huvudsak bakom den migrationspolitiska uppgörelse som slöts mellan regeringen och de fyra borgerliga partierna.

Peter Wolodarskis tidning har emellertid ändrat sig även i andra frågor. Häromdagen skrevs en ledare som nog fick många att titta två gånger om det var rätt tidning de läste. Nu anser DN att vi inte ska frukta fakta om brottslingars bakgrund. Så lät det inte förut. Då var det att ”dela Sverigedemokraternas världsbild” att beskriva dessa problem.

Vi behöver egentligen inte gå längre tillbaka än ett halvår. Så sent som i december 2016 hade DN Kultur en exempellös sågning av några utvalda borgerliga ledarsidor som ansågs ha drivit farligt långt högerut i frågor om migration och kriminalitet.

Det som gör DN:s agerande så ryggradslöst är att tidningen simmat från ena sidan av en å till den andra och låtsas som om denna simtur aldrig skett.

Meningen ”Det är okej när vi gör det” sammanfattar DN:s agerande men skulle lika gärna kunna appliceras på Socialdemokraterna, Miljöpartiet, Moderaterna och många andra.

I korthet kan vi konstatera att vår samtid präglas och formas av ett utbrett hyckleri.