Under onsdagen hölls den sista partiledardebatten före sommaruppehållet. När politikerna kommer tillbaka i höst går vi in i den sista tolvmånadersperioden innan riksdagsvalet.
Det har varit en händelserik mandatperiod. Regeringen har tvärvänt i flera frågor. Från att ha propagerat för Europas överlägset mest generösa flyktingpolitik 2014 talar nu Stefan Löfven med stolthet i rösten om hur hans regering minsann drog åt tumskruvarna. ”Det var vi som gjorde det”, upprepade Löfven i den senaste partiledardebatten. Även i kriminal- och försvarspolitiken ser vi omsvängningar.
En annan förändring är att Alliansen har fallit samman. I praktiken finns i dag inget samlat borgerligt regeringsalternativ. Centerpartiet och Liberalerna kan tänka sig ett mittensamarbete tillsammans med Socialdemokraterna. Kristdemokraterna och Moderaterna säger nej till Löfven men velar fram och tillbaka i sin hållning till Sverigedemokraterna.
Denna parlamentariska låsning gör att regeringsbildningen lär bli ännu knepigare efter nästa val. Eftersom alliansledarna inte är intresserade av runt 20 procent av svenska folkets röster har de i praktiken endast två alternativ: sitta kvar i opposition i ytterligare fyra år eller inleda något slags samarbete med Löfven.
Statsministern själv har förstås med glädje öppnat för en mittenlösning – dels för att det splittrar borgerligheten och dels för att det i praktiken säkrar det socialdemokratiska maktinnehavet. S samarbetar gärna så länge de får diktera villkoren. Ett sådant är förstås att Löfven är statsminister.
Valrörelseretoriken kommer att bli alltmer uppenbar under hösten och framöver. Ännu fler fingrar kommer då stickas upp i luften för att känna vartåt vindarna blåser. Tonläget har förändrats markant jämfört med inför förra valet. Nu är trygghetsfrågorna i fokus. Alla, utom möjligen Jonas Sjöstedt, pratar om fler poliser. Alla uppger sig vilja ta krafttag mot terrorism. Hur pass trovärdiga dessa yrvakna utspel är går onekligen att diskutera.
Valets största fråga borde bli integrationen, eller bristen på densamma. Men även om Löfven uppges ha kallat till sig Nalin Pekgul för att förstå hur livet i förorterna ser ut med växande extremism och kriminalitet lär Socialdemokraterna inte vilja göra detta till en valfråga. För dem finns mycket lite att vinna på att ytterligare uppmärksamma det enorma fiaskot som svensk migrations- och integrationspolitik de senaste 20 åren är. Partiet har nämligen inga lösningar.
Stefan Löfven kan skatta sig lycklig åt den starka konjunkturen. Det är knappast traineetjänsterna som fått folk att komma i arbete. Vi har inte skattehöjningarna för vanligt folk att tacka för den starka efterfrågan på arbetskraft. Människor med en utbildning sugs upp nu. Bekymret är att alla andra blir stående utanför. För dessa återstår bara bidragsberoende eller kostsamma särlösningar som bara passar vissa.
Om detta borde nästa val handla. Integrationsfiaskot är vår tids riktigt stora bekymmer eftersom det får smittoeffekter på hela samhället. Men just därför kommer det förmodligen inte bli valets viktigaste fråga. Det är ju så mycket enklare att utlova lite fler poliser och ”mer resurser” till välfärden.
De väljare som låter sig nöjas med detta får faktiskt skylla sig själva.
Igår hade Jimmie Åkesson krossat Alliansen enligt Aftonblaskan och bara spillror återstod.Idag hotar Alliansen, med SD-stöd, att lägga ett misstroendevotum mot Magdalena Andersson och då utlösa en regeringskris.
Alltså sätta Löfven att dingla med benen på den berömda pottkanten.
Det går fort i hockey.Propagandan hinner inte med.
För på plats på pottkanten sitter ju redan Alliansen och dinglar.
Med eller utan SD-stöd.
Trångt blir det i varje fall.Risken att fastna i en bensax någonstans mildrar inte fallet.
Att säga att Alliansen hotar är väl en överdrift, Rödluvan har ju redan dragit tillbaka hotet, åtminstone för C:s räkning.
Men det var ju inte oväntat, då centern sedan långt tillbaka i tiden agerat efter devisen; ”vi har alltid velat ocjh kommer alltid att vela”.
Hej.
Jag kommer inte att rösta efter vad som utlovats.
Jag tänker rösta baserat på vilka som styrt landet dit vi är nu.
Baserat på vad de lyckats åstadkomma med goda förutsättningar ser jag det som ett tecken på naivitet att tro att samma politiker skulle kunna göra om och göra rätt under dåliga förutsättningar.
Kamratliga hälsningar,
Rikard, fd lärare
Låsningarnas tidevarv, pga ansvariga politikers okunskap.
Det är inte integrationen som är problemet, då den är en omöjlighet. Det finns inget europeiskt land där arabers och somaliers integrationsresistens har övervunnits. Problemet är att de öht släpptes in i landet, trots att all erfarenhet är entydig: de låter sig inte integreras.
@ Radovan,
”Det är inte integrationen som är problemet, då den är en omöjlighet.”
Korrekt!
Det som hela vägen har varit problemet är avsaknad av selektion. Integration är helt omöjlig utan detta.
Men nu är det troligen försent. Vi sitter på pottan med skägget i brevlådan och låtsas att det råder ”tillväxt” för att hundratusentals svenskar har blivit anställda av staten som betjänter åt MENA figurerna. Det är så dumt att det knappt finns ord. Men som vanligt går väl en majoritet av väljarna mer eller mindre på detta trams. Enklast så, annars krävs det ju en massa otrevliga åtgärder och självrannsakan……
Steffe brunsmetar allianspartierna allt vad han orkar med sd. Varför gör han det? Naturligtvis för att skrämma och ställa allianspartierna vid skampålen . Sossarna kommer om inte något annat händer luta sig mot stöd från sd om det håller kvar dem vid makten. Sossarna kommer göra allt, precis allt för att behålla makten, även om det sker med sd’s diskreta stöd.steffe gillar att åka regeringsplanet, han betalar lätt priset genom att göra Jimmy till utvisningsminister eller något liknande. Sosseri och principer är två oförenliga storheter.
Du har fel. Sossarna har visst principer:
-Vi har makten och vi skall behålla den.
Antidemokrati, skäms ni inte ni politiker?
Det drattar ner kvinnor från balkongerna och skjuts friskt både här och där.
Kvinnliga jihadisterna är underskattade, men det gör inget för jihadisterna överhuvudtaget är så många fler än vad vi trodde.
Sverige är jämställt också vad det gäller terrorism.Till och med ur ett genusperspektiv.
Går det bra nu?
Stefan Löfven?
Anders Ygeman?
Dan Eliasson?
Åkesson avbruten i Almedalen på Järvafälten.
Skadeglädjen slår i taket när MSM berättar.
Om det blir riktigt lika glada toner när det
skanderas och avbryts i Almedalen Visby
vet vi inte.Kanske beror det på
vem som blir avbruten av vem?