Moderaterna försökte under Fredrik Reinfeldts ledning ompaketera sig som det nya arbetarpartiet. Genom att sänka skatten för vanliga löntagare och slå vakt om den så kallade svenska modellen vann partiet stora framgångar bland traditionellt socialdemokratiska väljargrupper.

Nu är Sverigedemokraterna på väg att bli det utan att ens kalla sig det. Enligt en ny Novus-mätning är SD det största partiet bland arbetare. Partiet är också landets största bland män. Totalt har SD stöd av var femte väljare, men det är alltså överrepresenterat bland människor som definierar sig som arbetare – närmare 30 procent skulle rösta på Jimmie Åkesson i dag.

Störst är SD även bland egenföretagare och arbetslösa, enligt Novus, men också bland personer med årsinkomster i spannet 400 000-600 000 kr. Partiet kan således inte längre stämplas som de lågutbildades parti. SD fortsätter att gå fram brett på alla fronter.

Detta borde leda till panikstämning på Sveavägen 68 och i LO-borgen. LO-basen Karl-Petter Thorwaldsson visade dock i SVT att han över huvud taget inte förstår varför SD växer. Om LO:s förklaring är Alliansens jobbskatteavdrag, kommer SD fortsätta växa. Det är häpnadsväckande att S och LO inte förstår eller våga prata om bakgrunden till SD:s tillväxt.

Ju mer SD växer bland arbetare, desto svårare blir det att med någon sorts trovärdighet utpeka partiet som arbetarfientligt. Och ju större SD blir i breda traditionella sossegrupper, desto ihåligare blir Löfvens brösttoner mot partiet.

Socialdemokraterna kommer gå in i en valrörelse med mätningar som visar att partiets huvudmotståndare vuxit sig starkare bland arbetare än arbetarepartiet självt. Självbilden får sig onekligen en rejäl törn. Men tro inte att det kommer förändra retoriken från statsministern och hans parti.

SD:s framgångar är exempellösa. Men det finns goda skäl till att partiet växer, och det har framför allt med två saker att göra: å ena sidan övriga partiers feghet och misslyckanden, å andra sidan SD:s tydlighet.

Tydlighet är en bristvara i politiken. Politiker säger gärna att de ”vill vara tydliga” men kontentan brukar bli förvirring (hej, Anna Kinberg Batra). Oavsett åsikt om partiet vet alla vad SD står för och vilka dess profilfrågor är.

När det dessutom visar sig att partiets beskrivning av en rad problem i Sverige anammas av övriga partier när verkligheten stirrar dem i vitögat, drar många väljare slutsatsen att SD hade rätt hela tiden. Varför då inte välja originalet?

De sverigedemokratiska opinionsframgångarna kommer inte automatiskt resultera i att Jimmie Åkesson blir statsminister. Det sannolika är en fortsatt utfrysning även under de kommande fyra åren.

SD:s reella inflytande ser vi i stället genom övriga partiers omläggning av politiken. I realiteten påverkar således SD i högsta grad politiken i Sverige. Detta är den något paradoxala konsekvensen av den utfrysningspolicy som praktiserats sedan 2010.