Den 23 juni 2016 kommer alltid vara ett speciellt datum. Vi som är EU-skeptiker fick vår hittills största framgång när det brittiska folket röstade för ett utträde för exakt ett år sedan. Jag följde dramatiken via BBC:s webbsändningar i min frus föräldrahem i södra Kina. Morgonen gick över till förmiddag och plötsligt stod det klart: leave-sidan hade vunnit.

Jag var förvånad då jag inte trodde att britterna skulle våga gå emot all skrämselpropaganda. Men jag var också upprymd och smått euforisk. Så pass att jag bokade en natt på stans finaste hotell. Vi tillbringade kvällen och natten med livemusik och cognac på Sheraton.

Det som följde på valresultatet var en orgie i bitterhet från de politiska och mediala eliterna, och en utmärkt påminnelse om varför britternas val att lämna var så rätt.

Nu vill EU-ledarna straffa Storbritannien och, som det verkar, ge dem sämsta tänkbara deal. Syftet är att avskräcka andra länder från att följa britternas exempel. Det lär dock dröja innan en EU-vänlig regeringschef vågar utlysa en folkomröstning om EU i något medlemsland. Oavsett vad opinionen säger. Folk går ju tydligen inte att lita på.

Jag hade en plan. Att fira ettårsdagen av Brexitomröstningen med familj och vänner i det hus vi nyss flyttat in i. Nu råkar vardagsrummet vara en enda byggarbetsplats, så firandet får ske någon annan gång. Kanske lagom till när Storbritannien faktiskt lämnar unionen.

Champagnen kommer jag dock korka upp redan i kväll.