I år spenderade jag nationaldagen i Stockholm genom att besöka slottet, lapa sol samt äta och dricka gott.

För ett år sedan vistades jag däremot i Kina och betraktade nationaldagsfirandet utifrån. Jag reflekterade då över hur alla svenska partiledare plötsligt blivit nationalister som ”älskar Sverige”.

Det lät ungefär likadant i år. Anna Kinberg Batra höll ett sommartal som förstås främst handlade om hur bra Moderaterna är, men hon var också noggrann med att påpeka hur mycket hon älskar Sverige.

Nationaldagsfirandet ligger på en låg nivå i Sverige jämfört med exempelvis Norge. Men det har förändrats. Och det ökar, främst bland utrikes födda. Uppenbarligen anser många som flyttat till Sverige, eller har utländska föräldrar, att det är värt att fira sitt nya land.

Jag kan ha fel, men att statsministern likt en samlande gestalt talar på nationaldagen känns som en ganska ny företeelse. Åtminstone om vi ser tillbaka ett decennium eller två.

Löfvens sverigeälskande tal två år i följd var tydliga i en strävan att skapa en känsla av sammanhang och gemenskap. Här har Löfven lyckats hitta en hygglig balans, och vi lär få se mer av detta framöver. Oavsett vem som vinner nästa val.

Det finns förstås personer som fortsätter att tona ned behovet av ett kitt som håller en nation samman. Den oefterhärmlige Lars Lindström hävdar i ännu ett magplask till kolumn (via Unvisit) att ”norrmän, fransmän och amerikaner är undantag. De flesta andra har en avslappnad attityd till den här typen av nationella traditioner.”

Jag tror bestämt att Lindström glömde några länder. Däribland Kina, som firar sin nationaldag den 1 oktober med den ”gyllene veckan”, (Huángjīn zhōu, 黄金周). Men vem bryr sig om fakta. Ens på nationaldagen.

Vinden har dock vänt. Nu vill alla vara Sverigevänner. Statsministern älskar landet, oppositionen likaså. Det pågår en märklig tävling i att visa det mest.

Men få av dem har en aning om hur de stora samhällsutmaningarna ska tacklas. Makthavarna bygger luftslott med ena handen och viftar med svenska flaggan med den andra.

Tidigare bloggat:
Vad är det Löfven älskar?