Har en person i behov av hemtjänst rätt att välja hudfärg på den som utför tjänsten? Frågan som uppkom häromdagen kan, lite tillspetsat, beskrivas så. Bakgrunden är att kommuner i Västernorrland erbjuder vårdtagare möjligheten att välja om de vill ha personal med svensk eller utländsk bakgrund.

Genast gick politiker och krönikörer ut och fördömde tilltaget. Men något alternativ sågs aldrig till. Saken är nämligen, som så ofta, inte fullt så enkel som vissa vill framställa den som.

Med erfarenhet av socialtjänsten och med en bättre hälft som arbetat inom äldreomsorgen och nu jobbar inom vården kan jag intyga att frågan om att få svensk personal förekommer då och då. I vissa fall, som för äldre personer som vuxit upp i ett mer homogent land och kan ha svårt att höra och förstå svenska som talas med brytning, är det sannolikt en trygghetsfråga.

Men det finns givetvis vårdtagare som helt enkelt inte gillar utlänningar och som uttrycker sig därefter. Vårdpersonal med utländsk bakgrund kan få höra saker som att de borde ”åka hem” eller något ännu värre.

Det är förstås inte ett dugg roligt att få höra sådant på sin arbetsplats, men alla som arbetat inom socialtjänsten, äldreomsorgen, sjukvården eller psykiatrin kan nog känna igen sig i att vissa brukare/klienter inte är så älskvärda alla gånger. Det gäller att inte ta sådant personligt.

Som professionell utförare av en tjänst, vilket såväl boendestöd som hemtjänst och vård av alla former är, gäller det att bita ihop och tillmötesgå klienten i varje läge. Visst kan man markera var gränsen går – men det duger inte att bli ”helt knäckt” och inte orka jobba.

Så hur ska då en utförare av hemtjänst ställa sig till en brukares önskemål att ”slippa” personer med utländsk bakgrund? Frågan är principiellt intressant. I det valfrihetssystem vi i dag har i Sverige skulle det potentiellt kunna uppstå utförare för allt från nazister till islamister. Alla med sin egen särprägel. I sak vore detta inget fel, och redan i dag finns såväl arabisk som finsk hemtjänst att tillgå.

Sveriges Radios Jörgen Huitfeldt försökte i Studio Ett (90 minuter in) problematisera detta utifrån ovanstående exempel, vilket blev lite svårt att bemöta för de politiker i Västernorrland som varit kritiska. Hur ska den som inte vill att en man eller kvinna ska utföra hemtjänst eller boendestöd hanteras? Ibland går det utmärkt att välja en hemtjänst utifrån kön eller en viss kulturell och etnisk särprägel – ibland är det däremot rasism.

Denna fråga måste varje enskild utförare svara på själva. Hemtjänst är precis som boendestöd i hemmet en frivillig insats. Nästan alla sociala insatser i Sverige är frivilliga, det är så vårt välfärdssystem fungerar. Beslutsfattare måste därför väga in vilka konsekvenserna blir för den enskilde om ingen hemtjänst eller boendestöd kan utföras.

Resultatet av utebliven service kan i förlängningen bli att personen blir sjuk, avlider eller blir avhyst av sanitära skäl. Vid ett sådant tillfälle kan vi räkna med att medierna åter är framme och vill ställa någon till svars.