Det felaktiga VMA-larmet under söndagskvällen i Stockholms län orsakade oro och förvirring, men falsklarmet kan ha haft vissa positiva konsekvenser. Vi fick nämligen se svart på vitt hur vinglig och sårbar huvudstadens beredskap vid krigshot eller större katastrofer är. Detta resulterade i sin tur i en välbehövlig diskussion om hur både myndigheternas och allmänhetens beredskap kan stärkas.

Med en smörknivs skärpa har vissa krönikörer hånat incidenten och proklamerat att det faktiskt inte finns något att vara orolig för. Sverige har, som socialdemokraten Veronica Palm konstaterade, haft fred i 200 år.

Vi övriga som bryr oss om hur katastrofberedskapen fungerar i landet såg sjabblet som ett tecken på att allt inte står rätt till. En enskild incident ska helst inte användas som argument för att allt är åt skogen (noteras kan dock hur många som använde hanteringen av dådet på Drottningsgatan i april som ett strålande bevis för hur bra svensk beredskap är). Men det är inte bara Hesa Fredrik-incidenten som signalerar att något är fel.

Hela det politiska och mediala etablissemanget har i årtionden fokuserat på fel saker. Det politiska samtalet har infantiliserats och kommit att handla om studenter som tycker att historieundervisningen är för ”manlig”, om hen-toaletter, maktperspektiv i språket och framför allt om hudfärg.

Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, vars hemsida var en av dem som kraschade när folk sökte information under larmet, satsar tio miljoner kr på genusforskning. Målet är tydligen att utröna hur myndigheter för krishantering påverkas av ”genusbärande normer och maktrelationer”. Att skaffa en mer stabil server vore kanske en rimligare prioritet.

Försvarsmakten har i uppdrag att freda Sveriges territoriella integritet. Enligt överbefälhavaren Micael Bydén saknas miljardbelopp för att Försvarsmakten ska kunna leva upp till det försvarsbeslut som fattats. Men även här satsas det pengar på genusfrågan. Personalen utbildas med det uttryckliga målet att det ska finnas minst en genusrådgivare på varje militär enhet. Om Sverige angrips militärt av främmande makt och/eller terrorister ska alltså kompetens finnas för att kunna se angreppet ur ett maktperspektiv.

Någon kanske tänker att det ena inte behöver utesluta det andra. Att man kan göra både och, det vill säga både skjuta på fienden och lära sig att säga ”hen” samtidigt. Jag håller inte med. Försvarsmaktens uppdrag är, eller bör vara, tydligt. Genusutbildningar har ingen plats i försvaret av Sverige, ej heller hos MSB.

Genusperspektivet har för övrigt även letat sig in på polishögskolan, som sedan en tid tillbaka inhyses på Södertörn. Där diskuteras numera genus, etnicitet och klass på utbildningen. Samtidigt slutar en polis om dagen i Stockholm. Det är inte irrelevant för en polis att ha kunskap om andra kulturer, men när politisk korrekthet och rent trams får för stor plats undergrävs polisens förmåga att faktiskt utföra sitt arbete på ett professionellt sätt.

Stefan Löfven pratar mycket om ”samhällsbygget”, hans favoritterm för det nya samhälle han säger sig vilja snickra ihop. Men Löfvens byggkompetens för snarare tankarna till programmet Fuskbyggarna. Hus byggs vanligtvis underifrån med en stabil grund. I Sverige fortsätter politikerna att snickra upp carpe diem-skyltar på fasaden samtidigt som grunden spricker.

Sverige behöver politiker som förmå skilja samhällsbärande funktioner från trams. Jag inbillar mig att detta faktiskt skulle öka allmänhetens förtroende för de styrande en aning.