En stad står i lågor. Bilvrak kantar gatorna, vissa brinner fortfarande. Röken ligger tät när fordonet rullar fram och någon filmar förödelsen. Nej, det är inte Mosul vi talar om. Det är Hamburg.

Åter igen hade världens ledare samlats, denna gång för ett G20-möte. Och ännu en gång slog kravallvänstern sönder en stadsdel, plundrade butiker och satte eld på bilar. Hamburgborna vaknade upp till scener som påminde om timmarna efter en jordbävning eller ett militärt angrepp.

I medierna får vi alltid höra att de flesta demonstrationer var fredliga. Så är det givetvis. Men detta förändrar inte det faktum att det i dessa stora demonstrationer nästan utan undantag finns en våldsam klick av vandaler och kriminella.

Ilskan är stor efter att 20 000 poliser inte lyckades stoppa vandaliseringen av staden. Men ansvaret vilar helt och hållet på de ligister som valde att förstöra. Socialdemokraten Ralf Stegner hävdar att ”de som ödelade bostadsområden och attackerade poliser är inte vänster, de är brottslingar”. Självfallet är de kriminella, men de råkar faktiskt också vara vänster. Varje gång. Måste vara slumpen.

Det är så kallade autonoma (eller ”aktivister”, som Svenska Dagbladet väljer att kalla dem) som visar fullständig brist på respekt för andra människor och andras egendom. Denna avgrundsvänster är samma sorts pack som slog Avenyn i Göteborg sönder och samman i början av millenniet.

Jag avskyr politiskt våld. Det både äcklar och upprör mig något oerhört. Det är helt OK om folk tycker knasiga saker, men det är aldrig någonsin acceptabelt att ge sig på andra människor eller deras egendom. Oavsett vad religionen eller ideologin säger. Sådant beteende ska bestraffas hårt.

Ligist- och kravallbeteendet finns även i Sverige. Det behövs inget G20-möte för att se detta. Här drabbar det på närmast daglig basis blåljuspersonal i förorterna – då försvaras det eller relativiseras från vänsterhåll. Vi ser det också i mindre skala vid demonstrationer, och då är det vanligtvis extremvänstern som kastar stenarna. Det finns en acceptans för det politiska våldet som är både obehaglig och upprörande.

Redan i november kan det vara dags igen i Göteborg. Då står nämligen Sverige värd för ett informellt EU-toppmöte om jobb och tillväxt. Vi kan räkna med demonstrationer, och förmodligen även med det som inrikesministern brukar kalla för ”stök”.

Om tysk polis misslyckades med att hantera situationen i Hamburg finns det all anledning att bli lite orolig för vad svensk polis kan åstadkomma ifall det bränner till i Göteborg i november.