Blommor. Tysta gator. Och uppmaningar om att inte låta terroristerna vinna. Känns det igen? Det borde det, ty detta är närmast vardag i Europa i dag.

Ännu ett terrordåd. Än en gång oskyldiga människoliv släckta utan mening och förnuft. Än en gång ett tomt politiskt svar. Barcelona är drabbat, och finsk polis misstänker att en knivattack i Åbo har terrormotiv (gärningsmannen är asylsökande).

Det finns en uppgiven stämning i luften när politiker i olika länder pliktskyldigt uttalar sig efter varje nytt dåd mot civila.

Det är påfallande hur tomt snacket om att vi ska värna det öppna samhället nu ekar när ett vansinnesdåd begås i en europeisk storstad för femtioelfte gången.

Makthavarna vet inte vad de ska säga eller hur de ska agera. Det blir därför bara mer av samma tomma fraser. ”Mina tankar är med offren”, ”Vi måste försvara vårt öppna samhälle”, ”Vi ska fortsätta leva som vanligt”. Med andra ord: vi får vänja oss vid att se blodiga attentat i våra städer. Inget att göra åt.

Därutöver finns det alltid någon som vill tona ned det inträffade. Socialminister Annika Strandhäll twittrade att terrordåd är hemska då de driver fram hat och motsättningar. Ja, och så dödar de ju människor också, skulle någon nog vilja tillägga.

DN är ett typexempel på den ultimata flathet som möjliggjort att delar av Europa blivit skådeplats för upprepade vansinnesdåd i islams namn. Wolodarskis publikation hävdar att ”det är svårt att tänka sig ett bättre svar på terrorn” än att hedra offren.

Jaha. Det är klart att vi vill och ska hedra offren, men detta är ju inget svar på ett terrordåd utan snarare en instinktiv ritual. Ett slags sorgeprocess. Vi hedrar offren för naturkatastrofer också. Terroristerna bryr sig inte om handhjärtan, sorgemarscher eller blomhav. De går inte att förhandla med. De förstår endast våldets språk.

Det är sant att jihadisterna vill skapa splittring och hat mellan muslimer och de europeiska majoritetsbefolkningarna. Men detta betyder inte att kärleksmanifestationer löser ett endaste dugg.

Vi ska självfallet inte börja hata vår granne bara för att denne är muslim. Det är inte så vi vinner. Snarare måste vi skaffa en realistisk och ärlig bild av orsakerna till de terrorhandlingar som sliter våra systrar, bröder, arbetskamrater och barn i bitar på gator och torg.

En majoritet av européerna vill nu stoppa all invandring från muslimska länder. Det torde inte förvåna, mest förskonade från islamistisk terrorism är östeuropeiska länder som inte tagit emot så många asylsökande för Mellanöstern. De må vara utskällda av EU men är i gengäld förskonade från terror. Det låter som en rätt bra deal ändå.

Död på marknader. Död på shoppinggator. Död på strandpromenader. Så ser människors vardag ut i delar av Europa nu.

Våra makthavare verkar rycka på axlarna. De tycker att det är ett pris vi måste betala.