Om ett drygt år är det val. Moderaterna rasar i opinionen och allt tyder på ett katastrofval för Anna Kinberg Batra. Avgångskraven på henne duggar tätt nu, men även om dessa är väntade kan ingen som ställer dem förklara vem som ska ta över i stället.

Detta dilemma är vad som kan rädda Kinberg Batra fram till valet. Ett uselt valresultat, vilket lär bli svårt att undvika om inget mirakulöst inträffar, kommer förstås tvinga bort henne strax efter valet ändå. Och sedan då? En ny partiledare, en ny kursändring?

Nästa val kommer bli ett rätt typiskt val – och ändå inte. Sjukvården toppar enligt flera mätningar väljarnas lista över de viktigaste valfrågorna, vilket kan gynna Socialdemokraterna om allianspartierna inte lyckas hitta ett narrativ som riktar folks missnöje mot den sittande regeringen.

Men där bakom finns två frågor som vi normalt inte brukar se så högt upp: invandring och lag och ordning. Stefan Löfven har försökt neutralisera dessa genom att lägga om migrationspolitiken, föreslå vissa (blygsamma) straffskärpningar och nu senast spreja ett miljardregn över polisen.

Många av åtgärderna är dock halvmesyrer, och det gäller för oppositionen att avslöja detta. Efter att allianspartierna lyckades sjabbla bort en av de större säkerhetsskandalerna i modern tid ska vi nog inte hoppas på för mycket.

Sjukvård. Invandring. Lag och ordning. I någon mån hänger dessa frågor ihop, ty utan en rimlig invandringspolitik som ställer krav på människor och utvisar dem som begår brott påverkas både sjukvården och rättstryggheten i samhället.

Det är just detta vi nu dagligdags bevittnar. Och det är sannolikt bara början, ty systempåverkan tar tid innan den blir kännbar och synlig för flertalet. Det är en sak att läsa i tidningen om krisen i sjukvården eller när äldre par rånas på stan av kringvandrande gatuungdomar, en helt annan när du själv bli sjuk och inte får hjälp i tid eller när din partner blir rånad på väg hem från jobbet. Då blir det på riktigt.

Politiska partier vill vara optimistiska och föreslå lösningar på problem. Då kan problemen inte beskrivas som alltför stora, och framför allt går det inte för sig att hävda att vissa problem helt enkelt saknar en vettig lösning. Detta ligger i partipolitikens natur.

Jag tror dock att väljarna om ett år kan tänkas belöna det parti som faktiskt säger som det är. Som inte mörkar, skönmålar eller försöker undvika de svåra frågorna. Svenska folket börjar nog bli redo för ett antal beska sanningar.

Sanningar som att vi inte kan ha en naiv migrationspolitik och en generös och allmän välfärd samtidigt. Att det inte räcker att kasta miljarder över polisen när den är så ineffektiv som den är i dag. Samt att hela vårt svenska rättsväsende är riggat till den misstänktes fördel.

Så vilka blir först med att säga det alltfler redan har listat ut?