Alla känner apan, men apan känner ingen. Frågan är om Stefan Löfven är apan i sin egen regering. Den som vet minst, den som blir gjord till åtlöje.

Turerna kring regeringens hantering av IT-skandalen på Transportstyrelsen blir allt märkligare.

Det senaste är att statsministerns egen statssekreterare Emma Lennartsson, alltså hans närmaste medarbetare i det vardagliga arbetet, redan i början av 2016 fick information om vad som hade inträffat. Hon sade inte flaska. Nu säger hon till DN att hon inte förstod omfattningen och allvaret i situationen.

Anders Ygeman visste men hittade inget rum för att kunna berätta för sin chef. Peter Hultqvist visste men tyckte inte att det var hans jobb att säga något till statsministern. Anna Johansson visste ingenting. Ann Linde, då Ygemans statssekreterare, visste också. Alla visste utom regeringschefen.

Så här kan inte riket styras. Vi kan inte ha så här inkompetenta människor vid rodret.

Löfven har ett så kallat säkerhetspolitiskt råd som saknar såväl kallelser som minnesanteckningar när ledamöter i oppositionen begär ut handlingar. Alltmer tyder på att det är en papperskonstruktion, ett fikamöte med ett finare namn där inget av vikt avhandlas. Om detta inte är arrogans så vet jag inte vad.

Oppositionen har velat veta hur detta kan stämma. Hur kan så många ministrar och statssekreterare sitta på information om medvetna lagbrott och säkerhetsläckage, potentiellt till främmande makt, utan att en enda av dem informerar regeringens chef? Svaren har varit undvikande och vaga.

Det vi ser är en ”undflyendets strategi”, som Moderaternas försvarspolitiska talesperson Hans Wallmark kallar det. Allt troligare är att allt som har hänt sedan i somras har varit försök att hålla Löfven fri från skuld. Även om det troligtvis är just där den hör hemma.

SD-ledaren Jimmie Åkesson anser att måttet är rågat och kräver därför Stefan Löfvens avgång. Han tror inte längre att Löfven varit så här ovetande. Resonemanget får stöd från flera med erfarenhet av regeringsarbete. Men Åkesson lär inte få med sig något av allianspartierna på sitt försök att få bort statsministern, i synnerhet inte nu när det största av dem står ledarlöst.

Om Löfven inte är apan är han åtminstone elefanten ingen pratar om. Eller med. En sak står i alla fall helt klar i detta hav av oklarhet: detta är inte en regering. Det är en cirkus.