Två år tog det. Längre än så kunde inte den rödgröna regeringen hålla sig från att vända i frågan om de ensamkommande ungdomar och män som kom till Sverige under större delen av 2015. Den så kallade tvärvändningen den 24 november för två år sedan fick en uppföljare den 27 november i år.

När fyra av regeringens ministrar klev upp inför pressen och började slå sig för bröstet för uppgörelsen mellan Socialdemokraterna och Miljöpartiet gällande bland annat ensamkommandes rätt att stanna i Sverige var det nog många av oss som svalde hårt.

Det är bara veckor sedan Riksrevisionen i tydliga ordalag kritiserade de senaste tio årens migrationspolitik, bland annat för att sakna konsekvensanalyser. Uppenbarligen har den sittande regeringen inte tagit något som helst intryck av kritiken. Dagens besked gör en redan förvirrad situation ännu mer otydlig och rättsosäker.

Sedan tidigare finns ett undantag för de asylsökande som studerar på gymnasiet eller har liknande studier på Komvux. Att läsa vid vuxenutbildningen, denna heliga svenska ko, har alltså kommit att bli ett skäl för att få uppehållstillstånd i Sverige. Ändamålsglidningen är makalös, och svensk migrationspolitik är ett lapptäcke av motsägelsefulla och direkt bisarra inslag.

Miljöpartiet framstår allt tydligare som svensk politiks allra mest destruktiva kraft. En kraft som undergräver förtroendet för regering och riksdag, för myndigheters oberoende och för rättssäkerheten.

Partiet uppges ha hotat lämna regeringen om en överenskommelse inte skulle nås. Det hade varit ett dråpslag för regeringschefen när vi nu går in i ett valår. Stefan Löfven prioriterar därför sin egen regeringsmakt framför en långsiktigt hållbar politik för det land han leder. Det är ynkligt. Skamlöst. Upprörande. Men inte särskilt oväntat. Svenska folket har kommit att få pisksnärtskador av alla tvärvändningar.

Gustav Fridolin kallar uppgörelsen ”viktig för Sverige” – en patetisk omskrivning för ”viktig för MP:s självbild”. På presskonferensen proklamerade Fridolin även att Sverige nu får ”ta del av kraften från människor som vill göra vårt land till sitt.” Med floskler hoppas utbildningsministern kunna tona ned hur regeringen gjort ännu en omsvängning i en fråga som tvärtom skulle må bra av långsiktighet, hållbarhet och fasthet.

Samtidigt ska noteras att detta beslut inte innebär en allmän amnesti för de afghanska ensamkommande ungdomarna och männen, som såväl flyktingaktivister som företrädare inom regeringspartierna har krävt.

Dessutom krävs stöd i riksdagen för att få igenom den nya lagstiftningen, vilket i praktiken betyder att det sannolikt är Vänsterpartiet och Centerpartiet som regeringen nu behöver få med sig. Och det lär inte bli särskilt svårt då båda partierna redan ställt sig positiva till det nya lagförslaget.

Måndagen den 27 november kommer bli ihågkommen som ännu en dag när svenska politiker hukade för högljudda opinionsströmmar och lät det egna maktbegäret gå före allt annat.

Sverige styrs av en intellektuellt ohederlig och moraliskt bankrutt regering. Det går inte att känna annat än ett djupt förakt för dessa ursäkter till politiska ledare.

Tidigare bloggat:
Sveriges sämst bevarade hemlighet

Jo, tjenare.