Samtliga fem åtalade friades från den groteska gruppvåldtäkten i Fittja. Målsägandens biträde Elisabeth Massi Fritz, som menar att fallet är det grövsta hon arbetat med, kallade domen ”en skam för vårt rättssystem”. Men är den verkligen det?

I en mening, ja. Men hundhuvudet ska i detta fall främst bäras av polis och åklagare, inte av tingsrätten. Jag har inte läst hela förundersökningen, men jag har läst domen. Den är välskriven och välargumenterad. Rätten riktar osedvanligt hård kritik mot polisens förundersökning och menar sammantaget att det är dessa brister som gör att en fällande dom helt enkelt inte är möjlig.

Kvinnans trovärdighet och tillförlitlighet ifrågasätts också, vilket vissa skulle kunna tolka som att rätten tror mindre på en person med beroendeproblematik än en ”vanlig” kvinna som utsatts för ett sexualbrott. Kvinnan har emellertid ändrat sina uppgifter fram och tillbaka, vilket tär på trovärdigheten.

Det kanske viktigaste är att skadebilden inte överensstämmer med hennes berättelse, vilket förstås är besvärande för tillförlitligheten. Samtidigt verkar rätten mena att något de facto har hänt, men det går inte att leda i bevis exakt vad.

Det är mycket möjligt att hovrätten kommer se annorlunda på bevisläget, och givetvis hoppas jag att så blir fallet. Att männens kompisar dyker upp och hånar den stöddemonstration som hölls för kvinnan i Fittja säger en hel del om vilka drägg vi har att göra med.

I någon mening är det en skam för vårt rättssystem att polisen inte klarar av att genomföra en snabb och korrekt brottsplatsundersökning så att män som av allt att döma har våldtagit en kvinna kan dömas för brottet.

En polismyndighet som misslyckas med att säkra spår och inte dokumenterar alla förhör med brottsoffret. Rättstekniker som är så överlupna med arbete att de inte hinner leverera analysresultat innan rättegången är över. Allt med följden att en tingsrätt inte ser något annat val än att fria de tilltalade.

Detta är faktiskt värre än en enskild felaktig dom. Det kan spåras tillbaka till politiska beslut och resurstilldelning. Medan rättsstaten blöder ägnar regeringen energin åt att föreslå nya pappamånader och en meningslös ”samtyckeslag”, som inte hade gjort ett endaste dugg för den våldtagna kvinnan i detta fall.

Våra politiker borde skämmas. Men det har de som vanligt inte förmåga till.

Tidigare bloggat:
Ett rättsfall som borde toppa nyheterna