”Vi kan aldrig garantera att det inte sker, men denna regering gör allt för att det inte ska hända i Sverige.” Ungefär så kan statsminister Stefan Löfvens upprepade mantra angående regeringens antiterrorarbete sammanfattas. Tyvärr vet vi att det inte är sant.

Den 7 april 2017 var som vilken dag som helst. Jag stod vid datorn på jobbet när jag såg nyhetsflashen om att något hade hänt på Drottninggatan. Det dröjde inte länge innan det kablades ut som ett troligt terrordåd.

Stockholm stängdes ned. All kollektivtrafik stod stilla. Jag kontaktade genast frun eftersom hon arbetade norr om stan och jag insåg att hon sannolikt skulle få svårt att ta sig hem. Mitt meddelande kändes bisarrt redan när jag skrev det: ”Gumman. Misstänkt terrordåd på Drottninggatan i Stockholm. Det kanske tar längre tid att komma hem i dag.” Nästa meddelande var mindre optimistiskt: ”Tunnelbanan är stängd.”

Meddelandena gick först inte fram. Men gick, det gjorde däremot folk. Eftersom såväl bussar som tunnelbana stod stilla, fanns det för flertalet bara ett alternativ: att gå. Frun promenerade således från Solna till vårt dåvarande hem i en södernärförort. Runt om i staden sågs veritabla lämmeltåg av människor på väg hem från jobbet. Vissa samordnade sig med bil.

Om två veckor inleds rättegången mot ölbilsterroristen Rakhmat Akilov. Redan nu framgår att Akilov hade planer på att döda betydligt fler än de fem han mördade längs Drottninggatan. Men uzbeken, som utgick från sitt spartanska boende i ett tiggarläger söder om huvudstaden där den dagen, visade sig vara nästan lika tafflig som Taimour Abdulwahab, som 2010 misslyckades med sitt självmordsdåd på Bryggargatan.

Den mest intressanta frågan är egentligen inte om Akilovs dåd var sanktionerat av IS, om han hade medhjälpare eller om han var troende på riktigt utan snarare: vad gjorde han här?

Akilov hade fått avslag och skulle utvisas. Han avvek naturligtvis, som så många andra, och dröjde sig kvar i landet för att sedan begå det värsta terrordådet hittills på svensk mark. Ett dåd som kunde ha blivit mångfalt värre om det hade begåtts av en skickligare gärningsman. Säpo kollade honom visserligen, men fann inga bevis för något som motiverade vidare åtgärder.

Detta har förblivit en parentes i rapporteringen om terrordådet den 7 april. ”Vi gör allt för att det inte ska hända”, brukade Stefan Löfven säga. Sanningen är att vare sig han eller tidigare regeringar har gjort allt för att förhindra terrordåd. De har tvärtom underlättat för personer med onda avsikter att vistas i Sverige i godan ro genom att motarbeta avvisningar.

Terrordådet på Drottninggatan den 7 april 2017 var ännu en konsekvens av den absurda migrationspolitik som förts i Sverige under många års tid. Detta kan läggas till mord och barnvåldtäkter på hvb-hem samt ett dubbelmord på Ikea.

Offren för den förda politiken skulle åtminstone förtjäna upprättelse i form av en ärligt menad ursäkt.