Europeisk asylpolitik dras med en rad brister, men vilar framför allt på ett grundläggande feltänk: att den som söker asyl gör det på plats i mottagarlandet. Denna ordning är behäftad med så många problem att den måste göras om i grunden. Därför behövs en ny asylpolitik.

De danska Socialdemokraterna vill frångå denna misslyckade politik, som de anser endast gynnar de starkaste och mest välfinansierade. Det vill säga de som kan betala smugglare och köpa falska handlingar. Samt, ska tilläggas, många som över huvud taget inte är flyktingar.

Kritiken är förödande eftersom försvararna av dagens flyktingpolitik har som främsta argument att politiken är human och värnar mänskliga rättigheter. Det torde vara uppenbart för alltfler att så inte är fallet. Rådande asylpolitik värnar den starkes rätt att söka sig ett bättre liv någon annanstans. Vuxna män från Afghanistan. Övre medelklass från Mellanöstern med medel att betala flyktingsmugglare. Dessa gynnas. Men det är ingalunda de mest utsatta med störst behov av skydd som söker asyl i Sverige och Danmark – dessa människor befinner sig i flyktingläger eller ligger i många fall redan i massgravar.

I torsdagens Aktuellt intervjuades både företrädare för Socialdemokraterna och liberala Venstre. Mads Fuglede, som representerar Venstre, var tydlig med att målsättningen är att ”Danmark inte ska sluta som Sverige”. Danska politiker vill komma åt de problem som gångna års asylpolitik har medfört, och dessa känner vi alltför väl även i Sverige. Här kallas de emellertid ”utmaningar”, ett begrepp som på senare år helt förlorat sin ursprungliga innebörd.

Dagens politik är utformad utifrån förutsättningar som gällde under och efter andra världskriget. Då var det frågan om en intern europeisk migration, inte som i dag en migration från Afrika och Mellanöstern till det rikare Europa.

När framför allt judar flydde nazisternas effektiva dödsmaskineri gjorde de det undan en säker död (inte bara en ”psykisk” sådan). När dessa judar sökte asyl i ett land gjorde de det dessutom utan att veta om detta land snart också skulle vara under nazistisk kontroll. Så sent som 1944 föll fortfarande nya länder under Hitlers, och därmed SS dödskalleförbands, kontroll. Ingen kunde faktiskt 1940 veta om asyl i Storbritannien innebar skydd för någon längre tid (dessutom ska nämnas att det faktiskt deporterades judar till Auschwitz även från brittiskt territorium).

I dag har vi en helt annan situation. Skälet till att så många människor nu rör på sig mot Europa är inte att världen i dag är våldsammare och farligare än vad den var på 1940-talet utan tvärtom att fler har medel att migrera. Precis som under den stora emigrationen till Amerika från 1860 och framåt är det inte de svagaste och fattigaste som nu kommer till Europa för att söka asyl i hopp om ett bättre liv utan, i generella termer, medelklassen.

I stället för att, som det är avsett, söka asyl i första säkra land har det uppstått ett slags asylshopping där migranter tar sig genom en hel världsdel för att komma till det land som erbjuder störst chans till permanent uppehållstillstånd, familjeåterförening, bostad och välfärd utan motkrav. Ingen bör behöva fundera särskilt längre över varför just Sverige blivit ett så attraktivt mål.

Lägg därtill rätten att i praktiken välja segregation för den egna religiösa gruppen. Att det ses mellan fingrarna på barnäktenskap och könsstympning och att välfärdssystemet möjliggör att kvinnor är hemma med barnen med ersättning i stället för att jobba gör att Sverige för många måste framstå som rena paradiset. Nästan för bra för att vara sant.

Som nämndes inledningsvis är det ett grundläggande feltänk i att en asylsökande ska söka på plats i mottagarlandet. Detta innebär svårigheter både för den asylsökande och för landet som tar emot. Den asylsökande tvingas till en lång och oviss väntetid. Barnen hinner gå i skola och börja lära sig språket. Mottagarlandet bekostar å sin sida kost och logi samt välfärdstjänster för en person som kanske inte ens får rätt att stanna. Vid avslag går många under jorden och det blir en evig politisk träta om vilka som ska få stanna oavsett asylskäl.

Detta håller inte. Olika rättigheter för olika grupper som Venstre föreslår är ingen framkomlig väg. Men det danska förslaget om uppsamlingsläger där man kan söka asyl är värt att diskutera. Ja, allt är faktiskt värt att diskutera för att ersätta dagens orättfärdiga, kostsamma och ohållbara asylsystem.