I söndagens Agenda stod finansminister Magdalena Andersson och Moderaternas finansministerkandidat Elisabeth Svantesson och kastade floskelpajer på varandra. För varje  någorlunda initierad väljare blev pajkastningen både pinsam och bedrövande. Pinsam för att båda hasplade ur sig uppenbara felaktigheter. Bedrövande för att dessa två politiker innehar respektive kandiderar till en av landets tyngsta politiska positioner. Detta är nivån.

Gnabbet mellan Andersson och Svantesson fick mig att inse två saker. Dels hur liten skillnad det faktiskt är mellan Socialdemokraterna och Moderaterna i dag. De som föreslår en svensk Große Koalition, en storkoalition efter tysk modell, för att lösa den parlamentariska matematiken efter nästa val har således en poäng. Sakpolitiskt skulle det förmodligen inte möta några större bekymmer (vad det skulle göra med demokratin är en annan femma).

Det fick mig även att inse att oavsett om det är Magdalena Anderssons socialdemokrater eller Elisabeth Svantessons moderater som styr landet, kommer ingenting förändras. Detta är en oerhört deprimerande tanke, ty ett av dessa två partier kommer med nästan hundraprocentig säkerhet sitta i regeringen under de kommande fyra åren.

Runt om i Europa har de gamla maktpartierna kollapsat. Det talas om en pasokifiering av socialdemokratin, en hopklappning efter grekisk förlaga där Socialdemokraterna rasar till ensiffriga tal. Men även Moderaternas europeiska motsvarigheter har åkt på storstryk i en rad länder. Människor är less på de gamla maktpartierna och vill bryta de uråldriga maktstrukturer inom vilka två partier har abonnerat på makten i ett slags politisk stafett.

I Sverige står emellertid sossarna starka. De är inte ett 40-procentsparti längre men samlar uppemot 30 procent av väljarna. M kan å sin sida komma att landa på runt 20 procent i valet, vilket vore en i moderna mått normal siffra för partiet. I stället är det småpartierna som kämpar för sin överlevnad. Att så många håller fast vid de två partier som orsakat landet sådan irreparabel skada är minst sagt anmärkningsvärt.

Jag vill se förändring på riktigt. Inte bara marginella förflyttningar och justeringar av skattesatser. Jag vill se en regering som kapar i statens förvaltning, lägger ned myndigheter som inte behövs och som bryter med föreställningen att en minskad statlig intäkt måste vägas upp av en ökad intäkt någon annanstans. Det finns ingen naturlag som säger att statens utgifter måste vara på en konstant hög nivå.

Jag vill se en regering som kämpar för Sveriges intressen i EU – och kräver omförhandling av medlemskapets villkor ifall dessa intressen inte möts. Jag vill se en regering som drar in alla statsbidrag till alla religiösa och politiska organisationer (hemslöjds- och modellbåtsföreningar kan däremot få pengar). Jag vill se en regering som på allvar går till angrepp mot bidragssamhället och kämpar för att lyfta värdet av egenförsörjning.

Just därför är jag så bedrövad att nästa regering, hur den än kommer se ut, endast kommer vilja bevara existerande strukturer. Det är vårt, väljarnas, fel att det ser ut på det sättet. Du som går och röstar i allmänna val har nämligen ett stort ansvar. Inte bara för att du alls röstar utan för vad du röstar på.

Med all säkerhet kommer många av dem som under de senaste åren kritiserat allianspartierna för att vara en impotent opposition och som nu beklagar sig över borgerlighetens förfall likväl stå där med en valsedel från något av de fyra allianspartierna den 9 september. Med stor visshet kommer många som varit hårda i sin kritik mot Socialdemokraterna under de gångna fyra åren lik förbannat rösta på partiet i höst.

Partierna vet naturligtvis om det här. Partister och lojalister kan de alltid räkna med, men en stor grupp väljare är även de där bittra och negativa som sin besvikelse till trots ändå väljer att rösta på samma parti som de alltid gjort. Därigenom säkras den politiska maktstrukturen för ytterligare fyra år, och de två stora maktpartierna i Sverige behåller sitt privilegium ännu en tid.

Gör inte så här. Rösta inte på de partier som har ställt till det. Ty om du gör det, kommer inget någonsin att förändras till det bättre.

Talande.