Det är snart 15 år sedan jag först besökte Kina. Under de år som har gått har jag sett landet utvecklas i fel riktning politiskt på i stort sett alla områden. Detta gör det värt att gå tillbaka några år och se vad som faktisk hände.

Inför sommar-OS 2008 fanns stora förhoppningar om en politisk avtining. För att charma omvärlden skulle Kinas regering börja luckra upp censuren i medierna och släppa på kontrollen på nätet, hoppades många. De olympiska spelen skulle således ses som delvis en belöning i förväg. Som ett fredspris till Barack Obama, ungefär.

Så här i backspegeln är det uppenbart hur naiva dessa förhoppningar var. Kina har tvärtom tagit sjumilakliv i rakt motsatt riktning. Under Hu Jintao passade regimen på att använda OS för ökad kontroll. Ett exempel är att de säkerhetskontroller i tunnelbanan som infördes i Beijing inför OS, och som jag hånat i tidigare bloggposter, permanentades och nådde fler städer.

Kontrollen på nätet har skärpts oerhört sedan jag först besökte Kina, och den tragiska sanningen är att censuren är oerhört effektiv. Det har förstås delvis med resurser att göra. Landet lägger mer på den interna säkerhetsapparaten, vilken inkluderar allt från säkerhetspolisen till propagandamyndigheten som ansvarar för censuren, än på militären. Då ska vi minnas att Kinas militära kapacitet ständigt byggs ut.

I dessa tider av digital krigföring är det ofta Ryssland som kommer på tal när det handlar om påverkansförsök i bland annat andra länders demokratiska val. Sätten är flera. Genom bland annat trollfabriker och falska identiteter är det möjligt att bedriva opinion genom att utge sig för att vara någon annan.

Emellertid finns även mer rättframma sätt att öka sitt inflytande i fjärran land. Kinas så kallade soft power är ett exempel som det talas mycket om men där det sällan dras slutsatser av var vi kan tänkas befinna oss om 15 år ifall utvecklingen fortsätter i tangentens riktning.

Den kinesiska strategin går ut på att med ekonomiska muskler köpa in sig i andra länders infrastruktur och ekonomi. Kina köper inte bara statsobligationer i skuldsatta länder utan satsar också hårt i Afrika. Och inte bara där. När Grekland stod vid det statsfinansiella stupet var kineserna framme med plånboken. Grekerna fick livsavgörande lån mot att Kina bland annat blev majoritetsägare i Piraeushamnen – en av Europas största.

Till detta kommer den ökade kontrollen av Kinabilden (som jag gått in på mer i detalj här). Partiet är fullständigt obevekligt i sin kamp för att upprätthålla en helt perfekt fasad. När den arabiska våren inleddes i Tunisien, ”jasminrevolutionen”, censurerades ordet i sociala medier omgående.

Kinas regering begränsas inte ens av landets egna gränser. Behandlingen av Gui Minhai visar att den som inte behagar KKP  lever farligt var personen än befinner sig. En svensk medborgare fördes bort mitt framför ögonen på svenska diplomater.

Det smärtar mig att min frus hemland vandrar den här vägen. Att utvecklingen under femton års tid har eskalerat i fel riktning. Vi ska inte utesluta att den diplomatiska strid som nu utspelas mellan Sverige och Kina, och där svenska UD gör rätt i att stå pall när en svensk medborgare fängslats på lösa grunder, kommer påverka svenskars möjligheter att få visum i landet.

Nyligen blev också det som många fruktat, och som det länge surrat rykten om, klart: Xi Jinping får rätt att sitta kvar vid makten efter att hans andra ”mandatperiod” löpt ut. Denna grundlagsändring möjliggör för Xi att i praktiken bli lika långvarig vid makten som Mao. ”Xis tänkande” skrivs in i grundlagen.

Detta är, krasst uttryckt, åt helvete. Kina är fortfarande ett fascinerande land på många sätt. Men vägen utför politiskt har blivit plågsamt skarp.

Tidigare bloggat:
Total kontroll
Vilda östern

Läs även:
Ola Wong