För exakt ett år sedan körde uzbeken och den illegale immigranten Rakhmat Akilov en lastbil i hög fart längst Drottninggatan och dödade fem personer, varav ett barn, och skadade fler.

Dådet väckte Sveriges politiska och mediala elit ur ett slags sagoslummer. ”Det var som tusan. Det kunde hända här.” Även om dådet räknat i döda och skadade inte var värre än en allvarligare trafikolycka, sände det chockvågor över landet vars regering länge velat upprätthålla bilden av ett tryggt land med en ledning som vet vad den gör.

Svensk krisberedskap prisades för dess insatser den där tisdagen. Vi ska dock betänka just det ovannämnda – offren var jämförbara med dem vid en mycket allvarlig trafikolycka. Det var inte dussintals eller hundratals. Det var en gärningsman, inte flera. Hur väl rustat är Sverige för en större, koordinerad attack? Jag hoppas att vi aldrig får reda på det, men jag känner mig inte bekväm med mina egna slutsatser.

I dag högtidlighålls minnet av de döda. En av de medverkande är operasångerskan och twittraren Malena Ernman. En kvinna som i sociala medier ifrågasatt alla begränsningar av migrationen till Sverige ska sjunga till minnet av fem människor som dödades av en man som samma kvinna inte ville utvisa. Det är onekligen lite magstarkt.

Stefan Löfven vill ha fler försvarsplatser, säger han till DN (via Unvisit). Han tycker också att samhället borde ha reagerat tidigare mot brottsligheten. Men på frågan om vilken den viktigaste lärdomen han själv drar av terrordådet för ett år sedan är, svarar Löfven så här:

Den ena lärdomen är att trots allt, mitt i detta kaos och det helvete som blev på Drottninggatan, så finns det en gemenskap i samhället.

Ja, samhället svarade genom att visa solidaritet med de drabbade i en svår stund. Det är något djupt mänskligt och inget som är typiskt för Sverige eller ”den svenska modellen”. Så gör man i USA, Frankrike, Storbritannien, Kina och Pakistan också.

Att statsministern inte först och främst tänker på att Rakhmat Akilov över huvud taget inte skulle befinna sig på Drottninggatan den där dagen, och att det faktum att han gjorde det i första hand är ett politiskt misslyckande, säger en del om den flykt från ansvar som präglar svenska politiker.

7 aprildådet kommer troligen förändra Sverige, såsom terrordåd ofta gör. Det kommer ropas på mer övervakning av vanligt folk genom större befogenheter för myndigheter att tråla igenom människors privata kommunikation och fler övervakningskameror på offentliga platser. Det brukar vara ryggmärgsreflexen efter ett terrordåd. Inget av detta hade emellertid stoppat Akilov.

Bra ledare drar rätt slutsatser av sina misslyckanden. Det råder brist på detta i svensk politik.

Tidigare bloggat:
Döden kom med ölbil
Ibland skrivs politikens konsekvenser i blod