”Den som inte älskar, hatar mig.” Så tycks den samtida föreställningen hos journalister, debattörer och andra uppmärksamhetstörstande människor vara. ”Näthat” har blivit ett lika vitt begrepp som någonsin ”rasism”.

Senast att sålla sig till de självömkande är Centerpartiet. Annie Lööf utsätts för hat, beklagar sig centerpartister, miljöpartister och andra tyckare med hjärtat till vänster om mitten. Kritiken, eller ska vi säga ilskan, mot Centerpartiet blev tydlig efter att partiet beslöt sig för att bli möjliggörare för regeringen i frågan om afghanamnestin.

Gustav Fridolin är förbannad på ”hatet” mot Lööf, och han anklagar borgerliga ledarsidor för att bidra till det när han hävdar att ”[d]et första hatet kommer från nätets mörka sidor, men sprids som en löpeld till borgerliga ledarsidor.” Som vanligt klumpas direkta påhopp ihop med relevant och berättigad kritik.

Detta är typiskt för det sätt på vilket De självömkande™ arbetar: peka ut någon som gått över gränsen och skrivit rasistiska eller andra oacceptabla saker, peka på vilka övriga som också är kritiska mot samma person/parti och sudda sedan ut de väldigt relevanta skillnaderna mellan dessa båda. Vips har du skapat en rak linje från hatarna till de relevanta kritikerna. Alla blir plötsligt hatare. Även Svenska Dagbladet, Expressen och Göteborgs-Posten.

Är då Lööf särskilt utsatt för hat? Självfallet inte. Bara i modern tid kan vi minnas hur SSU under Reinfeldts år som moderatledare konsekvent spred nidbilder av honom som en ulv i fårakläder. Syftet var att misstänkliggöra Reinfeldts vänstersväng genom att insinuera att under den vänliga vänstermoderata kostymen fanns ett girigt och illvilligt högermonster.

Eller ta Jimmie Åkesson. Hur mycket hat, hot och skit har inte han utsatts för under sin tid som partiledare, inte minst efter riksdagsinträdet? Folk på Twitter har ju till och med gett sig på hans barn.

Trots allt snack om behovet av god ton är politiker och tyckare på vänsterkanten synnerligen skickliga i konsten att kasta skit på sina meningsmotståndare. Aftonbladet ligger föga förvånande i framkant. Tidningen har kallat Jan Björklund för ”ett troll”, beskriver sverigedemokrater som ”parasiter” och kallar Alliansen för ”dumskallar”. Bara för att ta några exempel ur högen av ledarsidans goda tonfall.

Alla politiker och partier måste tåla kritik. Även hård sådan. Så är det självfallet. Men att kritisera är inte detsamma som att hata. Aftonbladet kan med exemplen ovan sägas bidra föga till en god samtalston i debatten, men det är knappast uttryck för hat. (Och framför allt visar det på vilket hyckleri som dess ledarskribenter står för när de kräver god ton av andra utan att själv visa det.)

När liberala sympatisörer till Centerpartiet lanserar ”Centerhatet” som det stora hotet mot borgerligheten och Sverige är det svårt att hålla sig för skratt. För att låna Patrik Oksanens ord är det så kallade centerhatet ”ett symptom på något mycket större och allvarligare”. Det är som om hela västvärldens demokrati vilar på Annie Lööfs axlar.

Som bevis för detta spridda centerhat tas memes som ”I Centerpartiets Sverige styr Stefan Löfven”. För den som bevittnat hur Lööfs parti gång på gång förhindrat att Löfvens regering faller, och varnat för ”kaos” om så sker, framstår detta meme snarast som en obekväm sanning än ett uttryck för hat.

Vi har ett borgerligt parti som håller en socialdemokratisk regering om ryggen i en tid när det finns alla förutsättningar att faktiskt avsätta den. Jag klandrar inte dem som blir fly förbannade över detta. Bättre än okontrollerad ilska är emellertid det sakliga konstaterandet att liberalerna i Centerpartiet föredrar en socialdemokratisk regering framför en borgerlig sådan stödd av Sverigedemokraterna. Varudeklaration, kallas det.

Nu går vi in i en valrörelse där Centern, i brist på Miljöpartiet, kommer beskrivas som det snälla och flyktingvänliga partiet i många medier medan de tre största partierna lär kritiseras för att vara inhumana och hårda i migrationspolitiken. Särskilt synd om Centern är det knappast.

Tidigare bloggat:
Den goda tonen