Den palestinske ledaren Mahmoud Abbas uttalande att Förintelsen inträffade ej till följd av nazistiska vanföreställningar om den judiska världskonspirationen utan för att judar ägnat sig åt ocker och bankverksamhet har väckt stor och berättigad vrede i Israel.

Abbas resonerar nämligen som nazister brukar göra (om de inte förnekar Förintelsen helt och hållet, vill säga). Judarna fick skylla sig själva, är kontentan. Föreställningen att judar som kollektiv ägnar sig åt ocker och skor sig på andra, och därigenom utgör en tärande och föraktlig grupp i samhället som det är legitimt att göra upp räkningen med, är klassiskt antisemitisk.

Sveriges reaktion blev som väntat undvikande och sval. ”Oacceptabelt” undslapp sig utrikesminister Margot Wallström.

”Oacceptabelt” har som den minnesgode kanske kommer ihåg blivit statsminister Löfvens standarduttalande så fort han ombeds uttala sig om ett problem. Men när det används om allt i alla sammanhang blir det innehållslöst. Det har inte längre någon innebörd. Att regeringens utrikesminister väljer just detta ord är därför särskilt talande.

Margot Wallström hade kunnat säga ”bedrövligt”, ”avskyvärt” eller kanske till och med ”chockerande”. Men icke. Hon valde det löfvenska nonsensordet ”oacceptabelt”.

Wallström har inte velat ställa upp på någon intervju. Faktum är att SVT erbjöd såväl utrikesministern som biståndsministern att komma till Aktuellt och debattera indraget bistånd med Liberalernas Jan Björklund. Alla tackade nej, och när Miljöpartiets Valter Mutt själv erbjöd sig att komma stoppades han sedermera av sitt parti.

Frågan är känslig. Sverige är en stor biståndsgivare till palestinierna. I runda slängar en och en halv miljard kronor strömmar årligen från svenska skattebetalare till en odemokratiskt styrd landplätt som Sverige har erkänt som stat. Detta var bland det första regeringen Löfven gjorde efter att den tillträtt 2014.

Den svenska regeringen har således erkänt den regim som leds av Abbas, mannen som pekar ut judarnas ocker och bankverksamhet som förklaring till Förintelsen. Därtill sänder den miljardbelopp i bistånd. Det är vämjeligt.

Att ingen från regeringshåll i detta läge har ryggrad nog att ställa sig i en TV-studio och låta sig intervjuas är ynkligt, men knappast förvånande. Vänsterpartiernas bias i Israel-Palestina-konflikten är välkänd, och på bara något år har Wallström lyckats bli portad från officiella besök i Israel.

Är ett enskilt uttalande av en palestinsk ledare så farligt, då? Ja, och här är varför:

Jag har genom åren plöjt en hel del litteratur om den Slutgiltiga Lösningen, nazisternas eufemism för den fysiska utrotningen av alla judar i Europa. Det finns fantastiskt djupgående och välskrivna granskningar att tillgå om alla detaljer i planeringen och genomförandet av historiens värsta och mest systematiska folkmord.

Alla historiker är inte överens om dessa detaljer, vilket gör läsningen desto mer spännande och intressant. Tolkningarna skiljer sig i nyanserna, men ingen seriös historiker skulle hävda att Förintelsen inträffade som ett slags folklig vrede över judisk ocker.

Det finns ibland en reflexmässig reaktion från Israels sida att döma ut kritik mot statens Israels agerande i vissa situationer som antisemitism. Så är inte fallet denna gång. Mahmoud Abbas gör ett uttalande som innehåller klassiska antisemitiska föreställningar, som tycks vanliga i Mellanöstern.

En regering med ryggrad hade dragit slutsatser av detta och stoppat allt bistånd. Tyvärr leds Sverige av syltryggar utan vare sig heder eller anständighet. Antisemitism är inget problem för den svenska regeringen. Vare sig i Sverige eller annorstädes.