Sverigedemokraten Richard Jomshof har delgivits misstanke om brott. Skälet är de X-inlägg bestående av islam-kritiska karikatyrer som han delat. Frågan som kommer att prövas rättsligt är huruvida SD-profilen gjort sig skyldig till hets mot folkgrupp.

Vi hade kunnat ha en intressant diskussion om dessa bilder här. Dels ur ett juridiskt perspektiv, men framför allt ur ett filosofiskt och ideologiskt sådant. Var får man säga i Sverige år 2024? Vart är yttrandefriheten och inskränkningarna av den på väg? Men eftersom återpubliceringen av bilderna potentiellt riskerar att försätta mig i samma situation som Jomshof får jag helt enkelt avstå.

Det är bedrövligt att vi har hamnat här. Och tragiskt. Bilder och ord granskas av makten. Var och en som uttrycker sig, må det vara i sociala medier, på diskussionsforum eller i bloggar, måste väga sina ord på guldvåg. Ett förfluget ord eller en hastig delning av ett meme, en karikatyr eller rolig bild kan förfölja dig resten av livet och lägga en skugga över dina möjligheter att verka i vissa branscher.

Vi vet inte utfallet av detta specifika fall än, men en fällande dom skulle inte förvåna. Om så blir fallet och Richard Jomshof faktiskt fälls för hets mot folkgrupp har vi ett intressant läge. Precis som PM Nilsson påpekat innebär det att den franska satirtidningen Charlie Hebdo helt skulle vara bannlyst i Sverige.

Det i sig är inte en ny insikt då svenska tidningar, av rädsla för att göra sig skyldig till en brottslig handling men också för att de inte ville riskera islamistiska hämndattacker, avstod från att publicera Muhammedkarikatyrerna.

I Sverige står vi upp för yttrandefriheten i ord – men inte i handling. HMF-lagstiftningen är blott ett verktyg för att tysta debatt och att knuffa undan impopulära ståndpunkter i vissa frågor. Denna lagstiftning har alltid varit mer eller mindre problematisk.

Jag ger inte mycket för ett hetsa mot minoritetsgrupper eller enskilda individer utifrån deras religiösa tro, sexualitet, hudfärg eller annat. Men det är en sak att hävda att något är förkastligt och något helt annat att vilja jaga den som gör det med rättsstatens fulla kraft. Vilket är vad som sker i detta fall.

Som bekant är detta långt ifrån det första fallet som prövas utifrån HMF-lagstiftningen. Däremot har Jomshofs ärende ett särskilt inslag som gör det intressant, och det är hur lagstiftaren tänker sig att tillämpningen ska ske mot satir. Har vi ett de facto förbud mot satir i Sverige nu? Om så är fallet, vad kommer det få för konsekvenser på sikt? För vårt sätt att kommunicera. För vår rätt att yttra avvikande meningar. För hela vår demokrati.

Om vi till detta adderar utvecklingen med censur som Chat Control 2.0 riskerar att resultera i, är det inte svårt att se framför sig hur vi går mot ett samhälle där ord och bilder som anses olämpliga helt sonika kommer att raderas innan de ens har publicerats för en offentlig publik.

Uppdatering: Förundersökningen mot Jomshof läggs ned.