Det finns en utbredd uppfattning i västvärlden om att vårt samhällssystem är det överlägset bästa på alla sätt. I mångt och mycket är det sant.
Öppna, demokratiska samhällen med en rättsstat, yttrandefrihet, mötesfrihet, rätten att organisera sig och möjlighet att utkräva ansvar från politiker i allmänna val är vida överlägsna de system som praktiseras i auktoritära stater runt om i världen.
Detta innebär naturligtvis inte att våra västerländska samhällen saknar skavanker eller brister. Många skulle säga att utvecklingen går i fel riktning, att våra samhällen stegvis blir mer slutna (paradoxalt nog till ”det öppna samhällets” försvar) och mindre demokratiska. Tiden när statsministern åkte tunnelbana till jobbet och i princip vilken medborgare som helst kunde kliva in på regeringskansliet med ett formellt klagomål är sedan länge förbi. Snart har vi nät på åhörarläktaren i riksdagen och larmbågar i våra skolor.
Övertygelsen om att vi lever i de bästa av samhällen gör oss lätt något hemmablinda. I analysen uppstår nämligen föreställningar om att andra samhällssystem är dömda till undergång, att det bara är en tidsfråga innan dessa system kollapsar och framför allt att alla vill bli som vi.
En kollaps har förutsetts ske i Nordkorea i flera decennier. Enligt samstämmiga analyser kan det inte hålla längre. Efter Kim Jong-Ils död fanns förhoppningar från Väst om att sonen Kim Jong-Un, som pluggat i Europa, skulle öppna upp landet. Ty det skulle vara det enda sättet att hålla ihop systemet. Ett tag talades det om småskaliga marknadsreformer.
Alla förhoppningar har kommit på skam. Om något har Kim den tredje skärpt förtrycket ytterligare. Han har satsat allt på landets kärnvapenprogram, fortsatt med robottesterna och skärpt retoriken mot Väst och grannen i söder. Nu är Nordkorea alltmer investerat i Rysslands krig mot Ukraina, sannolikt även med manskap.
Liknande förhoppningar fanns om en kinesisk demokratisering. OS i Beijing 2008 spåddes bli murbräckan som skulle tvinga det kinesiska kommunistpartiet att inleda försiktiga demokratiska reformer. Först ut antogs uppluckrad nätcensur bli. Alla som följt Kina sedan dess vet hur tokiga dessa förhoppningar och förutsägelser var.
Detta hindrar dock inte förståsigpåare att åter förutspå en kinesisk kollaps. Krönikören Gunnar Wetterberg skriver i Expressen om vad som sägs bli Kinas framtida stagnation. Detta utifrån Nobelpristagarna i ekonomi Acemoglus och Robinsons slutsatser i Why Nations Fail: det handlar om institutionerna.
Robinson & Acemoglu menar att ekonomisk utveckling förutsätter att människor vet att att de inte bara kan tjäna pengar om de jobbar hårt utan också att de får behålla pengarna. Institutionerna ska således garantera detta, möjliggöra fortsatt innovation och utveckling i en fruktbar cykel.
Det finns förstås logiska poänger i de resonemang som presenteras, och Kinas växande makt är inget naturtillstånd. Men om något har KKP motbevisat västerländska tänkare gång på gång, vilket tarvar viss eftertänksamhet och ödmjukhet när det kommer till förutsägelser av den kinesiska utvecklingen.
Det vi ser i Kina just nu är att regeringen i sitt försök att minska beroendet av västvärlden misslyckats med att skapa en ökad inhemsk konsumtion. Kineserna håller i stället i plånboken. De skaffar inte fler barn och de väljer att spara i stället för att konsumera. På sikt är detta betydande bekymmer för KKP:s ständiga strävan efter det harmoniska samhället (和諧社會, héxié shèhuì) där alla går i armkrok mot samma mål (i detta fall Xi Jinpings).
Detta är ett problem men kan inte likställas med att det kinesiska systemet faller eller ens skakar i grundvalarna. Om något har Kina sedan 80-talet visat en enorm förmåga att anpassa sig efter nya omständigheter. Den vanlige kinesen må tycka illa om det skärpta förtrycket, den ekonomiska stagnationen, den höjda pensionsåldern och den utbredda korruptionen. Men är det något hon tycker än mer illa om är det kaos och instabilitet, och detta kan vara det som i slutändan förhindrar landsomfattande protester. Nej, något förestående eller ens avlägset fall för den kinesiska regimen är inte sannolikt, alldeles oavsett vilka teorier som förfäktas av ett antal ekonomipristagare.
Detsamma kan förmodligen sägas om Putins Ryssland, där västvärlden alltjämt hoppas på en snar kollaps. Situationen i den ryska diktaturen är mer svårbedömd och potentiellt också våldsam till följd av Putins beslut att gå i krig och ställa om till en krigsekonomi. Men Väst bör lära sig att nyktra analyser är mer hjälpsamma för vår förståelse av omvärlden än fromma förhoppningar och önskedrömmar.
Lite trist att det finns stora länder med ledare som bestämmer att staten är allt. Att livet i Kina för de allra flesta är betydligt bättre än under Mao är ju klart. Jag försöker undvika att köpa kinesiska prylar eftersom jag inte gillar hur de beter sig. Inte kineser i allmänhet utan staten Kina. Kommer Kina att bli ett mer öppet land nån gång? Inte omöjligt. Trots allt är ju kineser flitiga, trevliga och inte våldsamma. Vi får se. Eller inte.
Vad gäller Ryssland så är situationen annorlunda. Ryssar i allmänhet verkar vara högljudda, bråkiga, allmänt taskiga. Ledarna har i många år varit barbarer. Finns det hopp för Ryssland? Ytterst tveksamt.
Nu Arne Nilsson tror jag bestämt att du generaliserar en aning.
Det var med viss lättnad jag kunde konstatera vid mitt Kinabesök tidigare i år att kineser alltjämt är trevliga mot utlänningar. Och lika nyfikna som de alltid har varit vid mina tidigare besök där de senaste snart 20 åren. Jag hade farhågor om att den västfientliga retoriken från KKP och den växande nationalismen skulle ha smittat befolkningen med antivästliga sympatier. Men det märks inte på mannen på gatan i alla fall. Ryssland hyser jag inte mycket hopp för, faktiskt. Det känns som ett land som är fast i ett vulgärnationalistiskt och våldsromantiskt tänkande som lär ta decennier att bryta. Minst.
Jag pudlar och tar avstånd direkt. Faktum är ju att jag aldrig träffat på några otrevliga kineser under någon av mina många resor till Säffle men sett otrevliga ryssar sprängas på parti och minut i Expressens många video-klipp. Man ska gräva där man står som det heter.
Hur kommenterar du Peter Zeihan som jämt förutspår Kinas fall beroende på kolapsande befolkningsstruktur?
Än har han inte fått rätt. Sedan är ju frågan vad som läggs i det ganska radikala begreppet ”fall”.
Hans
man kan ställa lite enkla frågor.
är världen mer eller mindre medveten om hur kina beteer sig internationellt?
kommer frihandel med kina att öka eller minska i framtiden?
kommer handel med kina öka eller minska sett till de stora ekonomierna?
kommer US att forsätta handla med kina som de gjort?
kommer EU att fortsätta att handla med kina som de gjort?
hur ser afrikanska länder på Kina med tanke på de senaste 10-20 åren?
Kina har lyckats flyga under radarn lite de senaste 20 åren. Jag tror inte de kommer att tillåtas mycket längre att göra det.
Kina har rejäla befolkningsmässiga problem pga av 1 barn policyn som kommer att påverka negativt under minst 1 generation.
Kina har fått konkurans när det gälle tillverkning från andra asiatiska länder så det finns alternativ för väst.
Framtiden heter automatisering och det finns risk att det kommer att bli så omvälvande att t.ex. väst kommer att få svårt att hantera det med jobb. Kina kommer att får det mycket svårt.
mao din rubrik är lite kategorisk ”inte på fallrepet” det beror på hur man ser på konceptet fallrep. snabb kollaps? nix. Långsam tillbakagång? troligen.
Insiktsfullt.👍
din rubrik är lite kategorisk ”inte på fallrepet” det beror på hur man ser på konceptet fallrep. snabb kollaps? nix. Långsam tillbakagång? troligen.
Jo, det är naturligtvis öppet för tolkning. Men huvudpoängen är att vi lätt låter våra analyser påverkas av våra förhoppningar, och detta gäller såväl synen på Nordkorea som Kina och Ryssland. Jag tror att det kinesiska systemet är betydligt stabilare än det ryska. Västvärlden är också avsevärt mer beroende av en god relation med Kina, de har ju blivit vår fabrik. Inklusive av elektronik i Västs vapensystem. Det gör att det också ligger i vårt intresse att Kina inte faller samman i kaos eller stagnerar alltför mycket. Vårt ömsesidiga beroende är alltför starkt för att det ska tillåtas ske.
När det gäller analys av hur stabila olika länder samt totalitära system är så håller jag med om att väst förmodligen, i alla fall i media, har trott att länder har varit mer ostabila än de har visat sig vara. Ryssland är för mig ett sådant exempel. Jag är förvånad hur mycket stryk som Ryssland har varit villig att ta från väst. Och här menar jag militärt så väl som oligarkerna bakom Putin, ekonomiskt.
När de handlar om Kina så tror jag att man får dela på det totalitära systemet(~politik) och hur de kan påverkas samt hur ekonomiskt samt utvecklingsmässigt Kina kan påverkas. Den styrande strukturerna är nog svåra att förändra och i media som finns nog mycket falska förhoppningar.
Om man tar ett par exempel för att förstå hår långt det kan gå innan systemen faller så har vi många exempel
Kuba.
Venezuela
Zimbabwe
Nord Korea
Och snart också
Sydafrika
Så folk och system är faktaresistens eller ovilliga att ta risken och tyvärr ofta stabilare än vi skulle vilja.
Men samtidigt så ger exemplen ovan en fingervisning att resten av världen kan skjuta ett lands ekonomi i sank ganska enkelt.
Afghanistan kommer tyvärr säkerligen att finnas på min lista om 20år….
Med CIA havande under många år försökt att påverka länder så finns det säker en insikt om hur svårt det är. Samma insikt finns nog hos George Soros också…..
@ Dan 17:04: När du både kritiserar Kinas ettbarnspolitik (som leder till befolkningsminskning) och flaggar för automatiseringens följder (med färre arbetstillfällen), insinuerar du , som jag uppfattar det, att Kina har fel strategi. Jag tycker att de är på rätt väg. Befolkningsrika länder gör rätt i att minska sina befolkningar. Det ger mindre exploatering av ändliga natur-/energiresurser, minskad avskogning och större utrymme åt den vilda faunan, samt bättre anpassning till automatiseringens resultat. Detta jag säger är dock kätterska tankar i den rådande ekonomiska tillväxtparadigmen.
Gruelse
Befolkningsmängd är lite mer komplicerat.
Kina drabbade av en för snabb förändring vilket gjorde att de fick ett demografiskt hack som är svårt för samhället att hantera. Befolkningsmängd för människor, liksom i naturen, måste matcha förutsättningarna. Med en framtid där mer kan skapas med hjälpa av mindre resurser så ”behövs” inte människor på samma sätt i vårt ekonomiska system.
Dvs befolkningsmängden som är vettig kan variera över tiden.
Huruvida planeten kan klara av mer folk är både en filosofiskt och teknisk fråga som kanske inte behöver avhandlas under denna Kina tråd.
(Generellt så är våra samhällen dåliga på att hantera snabba förändringar t.ex. invandring, ekonomi, födelsetal, dödstal, kvinnligrösträtt?!, Tekniksprång etc)
Ettbarnspolitiken var nog lite vael drastisk, men en befolkningsminskning i redan oeverbefolkade laender aer av godo, vilket aer en anpassning till omvaerldsresurserna. Om man t.ex. maanar om klimatet, saa boer man medge att varje nettotillskott i befolkningen ocksaa leder ett extra ”carbon footprint”. Ska ocksaa den vaexande befolkningen ha bra standard saa kommer naturresursuttaget oeka med aennu stoerre belastning paa miljoen. Anser du att en befolkningsoekning aer av godo som vaerlden ser ut, med tanke paa krig, flyktingstroemmar, avskogning etc.
Det handlar väl om i fall samhället främst värnar kollektivet, den styrande makten eller individen. I de båda första fallen kommer enskilda individer att få lida. Sätts individen först kan det bli väldigt ineffektivt lite som i Sverige nu. De styrande individerna berikar sig alltid i alla system men mest i diktaturer.
Starka folkvalda ledare är vad som behövs. För 40 år sedan var det mer kollektivt även i Sverige, det behövdes inte tas speciell hänsyn till sällsynta allergier eller matkrav. Det fanns två kön och allt flöt på ganska bra. Mångkultur som något positivt diskuterades inte. Poliser gick inte i Pridetåget med uniform. Det var självklart att det bara fanns två kön.
Diktaturer är ofta hårda och orättvisa mot individer och är inget att sträva efter. Däremot kan de vara snabbfotade eftersom inte allt behöver diskuteras i oändlighet. Men det kan bli väldigt fel också. Så demokrati är det bästa, men man får ta hand om den, för det är ett instabilt styrelseskick som hela tiden behöver omvårdnad. Lite som att gå på två ben, små justeringar ofta.
Just nu känns det som vi gått för långt vad gäller individualismen och pendeln svänger tillbaka. Nu gäller det att stoppa den så att den inte går för långt åt andra hållet.
För att försvara demokratin måste vi nog avskaffa den. Med tanke på att det inte går att massutvisa alla som inte borde vara här med vårt nuvarande demokratiska system. Sedan när läget har förbättrats kan vi ju införa det igen…
Varför införa den när Sverige var en monarki som bestod från 1523 till 1918-1921. 1918 inleddes reformarbetet för att förvandla Sverige till en så kallad ”demokrati”. Och 1921 var första riksdagsvalet med begränsad rösträtt, vilket förmodligen är att föredra framför att ge allmogen och undersåtarna som festar, super, knullar, orerar och hejar på ”Bajen, AIK”, slår frugan, ”runkar” till Evert Taube och sakteligen ska förstöra hela Sverige.
Kungen går det alltid att hålla ordning på med sina egna bundsförvanter inom landet som styr honom. Man kan också göra revolution mot kungen och abdikera honom ifall han skulle missköta sig. Då får ’vi’ i folket bestämma på riktigt.
Det här behöver Sverige behöver:
https://sv.wikipedia.org/wiki/Gustav_II_Adolf
Nu har vi fjollor som Kristersson och Åkesson.
Erik Segersäll var också en god lirare:
https://sv.wikipedia.org/wiki/Erik_Segers%C3%A4ll
Insiktsfullt.👍
Vill du utveckla?
Ja.
Sen har vi Bismarck som styr i mitten av Europa.
Då är det klaffat och klart!
Det är det här Sverige behöver för att repatriera folk ifall upplopp uppstår.
Först gör man Sverige till en monarki med Magdalena Andersson som monark. Knyter avtal med regioner, länder. Sen drar man bidragen som gör så folk kan bo Sverige utan att tala språket, drar bort mångkulturen och gör Sverige till en enhetlig kultur. Utvisar alla analfabeter, c:a 1 miljon. Och när det blir upplopp och motstånd, så sätter man in en armé:
”Private Military Companies (PMCs) have evolved from niche service providers to influential players in modern warfare. Governments and organizations increasingly rely on these contractors to handle logistical support, intelligence gathering, and even combat missions. However, their growing role raises complex legal, ethical, and strategic issues, reshaping defense policies worldwide. This article explores the rise of PMCs, their influence on defense strategies, legal ambiguities, and challenges regarding accountability.”
Så löser man det hela!
https://moderndiplomacy.eu/2024/10/21/the-shadow-army-private-military-companies-and-their-impact-on-modern-defense-policy/
Tyskarna som fått lida så mycket. I mitten av Europa har de:
”Historian R.M. Douglas has written one of the only English language books on the subject, has described it as ”not merely the largest forced migration but probably the largest single movement of population in human history,” with between 12 and 14 million civilians to move in just a few years. Douglas wrote that this mass movement of peoples was accomplished ”largely by state-sponsored violence and terror” – including murder, torture and rape. Hundreds of thousands of Germans ended up in internment camps, some of which had just shortly before been Nazi concentration camps.
…
The immigrants heading to Europe now don’t have the advantage of a shared culture or language, but they are arriving in a Europe that is far more stable. Eventually, like the Germans who arrived 70 years ago, they may well make their new home far stronger”
https://archive.ph/20201007231634/https://www.washingtonpost.com/news/worldviews/wp/2015/09/03/the-forgotten-story-of-when-the-germans-were-the-refugees/#selection-533.0-541.314
Bismarck drog ihop 37 (eller om det var 39) småstater och gjorde det till ett Tyskland för tyskarna.
Sen gick Stormakterna med USA i spetsen och misshandlade, rånade och manipulerade världen …
”.”
Nå, vi diplomerade socialdemokrater har alltid varit emot Bismarck så länge jag kan minnas. Det gäller tills annat meddelas och ingenting annat har meddelats. Således kan vi sossar anses vara emot Bismarck vilket kan vara bra att veta inför det stundande valet för den som vill veta.
Man kan bli sosse för mindre.
som är riktigt nöjda och glada. Samt slipper efterräkningar helt och hållet.
https://uvell.se/2024/10/28/northvolt-spricker-och-nu-hybrit/
En lärare på litteraturvetenskapliga institutionen var mycket förtjust i Kina. De bygger infrastruktur, sköter ett land med 1 miljard invånare.
Vad hade du gjort Hans’ om du tog över Kina?
Kan du förklara med begrepp, ekonomiska teorier och din egen förmåga att styra ett land?
Vad hade Kristersson gjort? Han hade gjort massvis av ghetton över hela Kina och sen dumpat sin fru.
Att stegvis demokratisera landet på lokal nivå och decentralisera medelst ökat självbestämmande på provinsnivå hade varit en bra start. Genom att minska partiets makt hade det också varit möjligt att öka rättssäkerheten och de marknadsekonomiska inslagen i Kinas statskapitalism. Men det är givetvis en önskedröm mer än ett realistiskt scenario. Vad hade du själv gjort?
Jag hade antagligen eroderat Kim Jong-un, tagit över Taiwan om de bråkade för mycket och sen samarbetat med Europa och Trump-administrationen.
Så radikalt.
Nej Hans. Det är världspolitik.
Sen det där att Kim-Jong-un är i Nordkorea gör vad han vill … han är definitivt något som ställer till oreda för omvärlden med sina vapenhot.
Om du hade läst på så hade du vetat att det är sådant som sker.
Det är inte radikalt.
Jag var ironisk. Du efterfrågade mycket från mig men lyckades inte bidra med något speciellt själv.
Jag försöker inte vara expert på hur Kina ska sköta sitt land.
Jag anser att Kina sköter saker & ting efter sin tradition.
Ska jag dra den vanliga klyschan som svenskar och Västvärlden brukar göra, om att de ska införa ”demokrati”?
Ja, jag vet inte.
Vad tycker du själv?
Är det inte klyschor så är det länkar till Wikipedia.
Vad är det som ligger dig närmast om lilla hjärtat?
Kom igen nu och berätta för Pappsen!
Det här är ett tryggt rum där du kan känna dig säker. Vi dömer ingen!