Det var under gymnasieåren. Vi skulle besöka ett antal rättegångar för att få se hur det fungerar i den svenska tingsrätten. Jag minns särskilt ett fall där en man anklagade en annan för att ha ”knackat” honom i huvudet med knytnäven. Det gjorde lite ont. Och det var hela caset.
Jag minns att jag redan som ung spoling funderade över om dessa två herrar inte hade kunnat lösa detta sinsemellan i stället för att besvära ett belastat rättsväsende med sin lilla dispyt.
Samma fråga uppstår åter igen när det blir känt att en programledare på SVT ”utsatt” en kvinnlig kollega för inte en utan två pussar under en blöt festkväll efter en inspelning i höstas. Något hon inte uppskattade. Händelsevis har Leijnegard öppenhjärtigt berättat i media att han ”knappt får upp den” längre, men det var kanske annat ljud i skällan med lite sprit i kroppen.
Vi kan sålunda konstatera att det ånyo uppstått konstig stämning med Micke Leijnegard. Nu är lekprogramledaren knappast den första och inte heller den sista att göra något lite olämpligt på fyllan. Där spriten går in, och så vidare, och de flesta av oss tenderar att lägga sådant åt sidan och gå vidare. Förutsatt att det inte är frågan om allvarliga övergrepp.
Frågan är om beteendet verkligen är en sak för rättsväsendet. Där måste svaret vara nej. Om vi får generalisera lite finns det troligen en könsaspekt här som Leijnegard inte tänkt på. Män som utsätts för ofrivilliga närmanden tenderar att skaka av sig det inträffade, skratta bort det, förlåta, gå vidare. Det var inte så farligt. Kvinnor tenderar i högre grad att reagera, särskilt numera. Kanske för att det sker oftare, ska tilläggas, och att de helt enkelt ledsnar och sätter gränser. Det är begripligt. Men i det enskilda fallet kanske det hade varit bättre med en reaktion direkt på plats. Varför inte en liten smäll med handflatan?
Här kan vi notera att Leijnegard hörde av sig till kvinnan efteråt via sms och bad om ursäkt, kallade sig själv idiot och undrade om de kunde låtsas som att det aldrig hänt. Här antog programledaren att kvinnan skulle reagera mer som en man. Vilket hon tydligen först gjorde. Men hon tog också hjälp av SVT:s krishanterare, enligt media, och lämnade produktionen i förtid.
Först senare ledde incidenten till en polisanmälan. Nu åtalas Leijnegard för sexuellt ofredande. Oavsett utfall av åtalet är han mest sannolikt körd och kommer inte leda fler program i SVT. Kanske inte i någon annan kanal heller.
Självfallet måste alla människor ta ansvar för sina handlingar. Så även en känd TV-programledare. Men det vi bör rikta ljuset mot här är inte så mycket den enskilda incidenten utan att en liten puss kan leda till åtal och förmodat avsked.
Det blir lätt ideologi av det här, vilket Metoo-episoden med knivskarp tydlighet visade. Men sanningen är att kvinna som man, ung som gammal, har vi alla varit där. Vi har fått oönskade närmanden, händer på lår, rumpa, mellan benen, kramar eller pussar vi inte efterfrågat. Ofta under påverkan av alkohol.
Ska varje enskilt övertramp, feltolkning och missförstånd på en fest leda till ett ärende hos polisen bör vi nog be de gängkriminella ta en paus så att rättsväsendet hinner hantera våra förflugna händer och läppar. Eller är vi kanske vuxna nog att hantera det där och då utan medföljande krishantering och polisiära resurser?
Nu är det kanske inte så konstigt i ett land som anser att #Metoo är det största som hänt sen kvastfeningen klev upp på land och som räknar samtyckeslagen som
kommen direkt från den högstes mun. En lag som alltså säger att det räcker med att bli trodd helt utan bevis bara man påstår trovärdigt. Det trovärdiga i kråksången bedöms av någon skolad jurist och några halvt vakna ”nämndepersoner”. Kommer dessa från de rätta partierna kan man räkna med några år med vatten och bröd på fästning. Naturligtvis. Hon berättade ju vad som hänt. Trovärdigt dessutom. Vem som helst kan ju se att den där hanen är skyldig. Troligen till en massa annat också. Så skyldig som han ser ut.
Tur att jag var ung för länge sen. Då gjorde man sånt som Micke gjorde. Lite då och då. En del tjejer var med på det, andra inte. Nu verkar tjejer vara lite mindre överseende med killars beteende.
Vi har utvecklat ett prinsessan på ärten samhälle. Den känsligaste individen sätter gränsen för hur vi kan umgås. fysisk kontakt är förstås inte tillåten. Skaka hand mellan en kvinna och man…aldrig.
Samma sak med ord. Man kan inte säga något då någon kan ta illa vid sig.
Vänstertjejer/feminister är ett kapitel i sig. Efter ca 1-2 vinglas följer: föreläsning om vita mäns förtryck av kvinnor. Här finns två val: 1, styr bort från ämnet/jamsa med som vänsterkillar (avtändande för tjejer) eller 2, argumentera (dock vänligt, med humor). Jag är född retsticka, mao kategori 2 oftast. Efter glas ca 5-6 kommer de på att de är tjejer, blir hångliga och vill plötsligt betraktas som objekt. 1-2 glas till och felplacerade händer måste kontinuerligt flyttas bort. Och senare nånstans inpå småtimmarna skriker den korrekta vänsterfemist-tjejen bögjävel efter dig när du smiter ut bakvägen med en av hennes väninnor.
Får erkänna. Nu som stadgad kan jag ibland sakna de små äventyren. Egentligen kanske de olika vinkel-valen närmare bestämt.
Det är lätt att ha åsikter om sådant man inte vet något om.
Utveckla gärna vad du menar.
Du håller inte med?
Är det vad du vill säga?
Nej, eftersom jag inte vet huruvida jag håller med förrän du utvecklar vad du menar, om du har lust.
Fjantig tjej, hon behövde ju bara suga av honom så hade saken varit ur världen.
Ingen hade brytt sig, men , nej, nu leker hon hedervärd. så larvigt, finns inga kvinnor inom media som har heder.
sedan ger ju inte micke några maskulina vibbar ifrån sig heller, så hon blev väl osäker på vad han ville och det är väldigt avtändande för kvinnor i fertil ålder, de vill bli på smällen med alfa hannar och micke är ju beta eller sist i kön så att säga.
Utfallet blir oproportionerligt hur det än går. Hon förblir anonym, han lider stor publicitetsskada. Det här är vådan av Metoo och feminiseringen av rättsväsendet (om några år är alla åklagare kvinnor).
Jag läste Åsa Linderborgs referat i AB. Det verkar som om kvinnan tog illa upp när Micke negligerade henne dagen efter och bestämde sig för att hämnas. Förmodligen på inrådan av någon väninna.
Lärdomen man kan dra är att numera går ingen säker. Bra att veta inför nästa personalfest.
Beror väl lite på vad man har för partibok också…
https://www.svt.se/nyheter/snabbkollen/efter-anklagelserna-eneroth-s-toppar-riksdagslista
”Jag läste Åsa Linderborgs referat i AB.”
Klart du gjorde kamrat Jan. Klart du gjorde.
Sedan påstår du som vanligt en massa. Förmodligen hit och förmodligen dit.
Det kan få dig att verka insatt om man är lagd åt det hållet.