Sällan har ett partiledarjobb varit så impopulärt som när Liberalerna gav sig ut på jakt efter Johan Pehrsons efterträdare. Alla givna kandidater tackade nej. Det är lätt att begripa varför. Vem vill vara den som blir historisk i att leda partiet ut ur riksdagen?

Detta är vad som har legat så uppenbart i vågskålen när partiveteraner som Lotta Edholm och Mats Persson och till slut även spolingar som Romina Pourmokhtari fått frågan. Alla har tackat nej. Ingen vill bli den intvingade bödeln som fäller bilan över partiet.

Nu blir det i stället en fullständig doldis: partisekreteraren Simona Mohamsson. Jodå, alla ska ges en chans och inte dömas på förhand. Men om det var många som inte riktigt visste vem Johan Pehrson var, trots att han ändå suttit i riksdagen sedan 1998, är igenkänningsfaktorn hos Mohamsson noll och intet.

Simona Mohamsson har varit partisekreterare i några månader och har endast en blygsam kommunpolitisk karriär bakom sig. Därmed skulle hon, om hon väljs av Liberalernas medlemmar, förmodligen bli den mest orutinerade av alla valda partiledare i modern svensk historia.

Det är oerhört svårt att se hur Liberalerna ska kunna klättra över spärren i valet 2026. Detta inser förstås veteranerna i partiet, vilka säkert kommer se sig om efter andra jobb i god tid före nästa val.

Liberalerna har försatt sig i denna sits helt av egen kraft. De var en vital del av Alliansen i åtta år för att sedan ingå i Decemberöverenskommelsen vars syfte var att stänga ute Sverigedemokraterna men som också innebar att makt och inflytande över statens budget de facto flyttades från riksdagen till regeringen.

Därefter blev de en del av Socialdemokraternas januariavtal som också syftade till att stänga ute SD men som framför allt garanterade det socialdemokratiska maktinnehavet. Efter valet 2022 blev L åter ett borgerligt parti, och denna gång ingick de ett avtal med partiet som de aktivt arbetat för att stänga ute i många år.

Någon som hänger med? Ser en röd tråd? Tycker att det verkar trovärdigt och något att hålla i handen i en turbulent tid? Nej, Liberalerna har kort sagt satt upp så många röda varningsflaggor runt sitt eget parti att det inte är underligt att de nu ligger runt två procent i opinionsmätningarna. Nu när L dessutom har tappat sin enda profilfråga skolan till S finns det inte så mycket än aska kvar.

Liberalerna är lite som ett nytt datorspel som är så buggigt att utvecklarna avråder folk från att köpa det innan det har patchats. Tyvärr finns det nog ingen patch som kan lösa Liberalernas problem, och de kan uppenbarligen inte lösa Sveriges.