Donald Trump har inte gjort sig känd för sin stabilitet i vare sig humör eller politik. Tvärtom har hans tid i Vita huset präglats av en svårartad whiplashpolitik där en sak gäller en dag och något helt annat nästa dag. Inte minst har vi sett detta i handelspolitiken.

Nu har Trump svängt i synen på Ryssland och Ukraina. I månader har presidenten smekt Putin medhårs och gått hårt fram mot Zelenskyj, som han bland annat kallat ”diktator utan några val”. Metoden att gulla med angriparen och attackera offret har inte resulterat i annat än en ökad aptit och självsäkerhet hos Kreml.

Den ukrainske presidentens stora misstag var att gå i konfrontation och svara för sig i Ovala rummet. Det hedrade honom visserligen, men konsekvenserna blev svåra. Stödet från USA frystes, och först efter att Zelenskyj krupit för den amerikanska administrationen en tid började känslorna svalna.

Sedan dess har både Zelenskyj och nyckelpersoner hos Ukrainas europeiska allierade – Natochefen Rutte, Frankrikes Macron, brittiska Starmer, nyvalde kanslern Merz men också Finlands president Stubb – börjat bearbeta Trump. De har sagt det Trump vill höra och smekt hans ego samtidigt som de drivit Ukrainas sak. Särskilt skicklig på detta har Mark Rutte varit, och det är uppenbart att Trump gillar honom. I samma veva har Natos europeiska medlemmar nästan utan undantag gått med på att höja sina anslag till militären till fem procent av BNP.

Under måndagen såg vi resultatet av alltsammans. USA återupptar ett kraftfullt militärt stöd till Ukraina. En starkt bidragande faktor har förstås varit det obevekliga terrorkriget mot ukrainska civila. Ryssarna har dessutom tajmat detta så att angreppen skett kort efter avslutat samtal mellan Putin och Trump. Som ett slags markering av Rysslands självständighet att fatta beslut efter eget huvud?

Oaktat Rysslands skäl att öka terrorbombningarna mot Ukraina just nu, har effekten blivit att Trump gjort det som Ukrainavännerna hoppats men kanske inte riktigt vågat tro på. Via sina europeiska allierade ska nu USA sälja omfattande mängder materiel till Ukraina, och det ska bara handla om dagar innan det börjar komma på plats eftersom européerna ger av det de har och ersätter med ny amerikansk materiel.

Äntligen tar Europa det ansvar som vi hela tiden borde ha tagit. Mark Rutte var synbart nöjd med resultatet på det gemensamma framträdandet med Trump i Ovala rummet, och Trump verkade nästan förvånad att Europa faktiskt tar notan.

För Ukraina kommer hjälpen väldigt lägligt. Landet är pressat längs hela fronten, och även om ryssarna fortfarande inte gör några strategiska genombrott fortsätter ukrainarna att retirera steg för steg. För varje meter ryssarna tar, desto längre in på fritt ukrainskt område når de med sina drönare. Den kvarvarande befolkningen i Cherson är högst medveten om vad det betyder.

Kommer stödet vända kriget? Förmodligen inte. Men med fler Patriotbatterier kan Ukraina skjuta ned fler missiler, vilket kommer rädda liv. Med mer och bättre materiel kan moralen höjas igen efter en tid av väldigt tunga ryska angrepp mot civila. Därtill är det viktigt att Ukrainas egen kapacitet att slå långt in i Ryssland stärks. Ukrainarna själva är däremot så luttrade vid det här laget att de inte tar någonting för givet.

Ett tecken på att Trump inte har gett upp sina försök att medla fram en fred är att han nu ger Putin 50 dagar att komma till förhandlingsbordet med hot om sekundära tullar. Det är en meningslöst lång deadline eftersom vi redan vet att varje samtal är en charad från ryssarnas sida. Dessutom ger detta Putin all tid i världen att förbereda sig för just dessa tullar. Den ryska skuggflottan kommer få fullt upp.

Trump skulle i stället ha kunnat slå till med hundra- eller femhundraprocentiga tullar mot rysk olja och gas redan nu och locka med att ta bort dem vid uppvisade resultat. Ukraina bör inte spela med denna gång. Så länge det inte görs några som helst eftergifter, så länge signalen är att alla ryska krigsmål ligger fast, finns det inget att prata med ryssarna om. Alla vet att Putin inte vill ha fred, och ju tidigare Trump inser detta desto bättre.

Trumps omsvängning är välkommen, och att ryssvännerna i bloggosfären och i sociala medier nu skriker i högan sky är ett gott tecken på att Trump äntligen gör något bra. Ryssarna själva verkar däremot ta det hela med ro, vilket en stigande Moskvabörs månne är ett tecken på. Förmodligen hade de räknat med något mycket värre.

Dessvärre vet vi inte hur långvarig Trumps nya linje kommer bli eller när någon med motsatt perspektiv fångar presidentens uppmärksamhet. Det vi kan hoppas på är att de pengar som överenskommelsen ger till USA garanterar den en viss livslängd.