Det började som en nyhet hos polska Onet. Illavarslande signaler om att Donald Trump och Vladimir Putin var på väg att nå en uppgörelse över Ukrainas huvud som skulle innebära en vapenvila (men inget formellt fredsavtal), de facto erkännande av områden som ryssarna erövrat som ryska, avskaffade sanktioner och på sikt återupptaget energisamarbete. Däremot nämndes inget om ett stopp för västerländska vapenleveranser till Ukraina eller förbud mot ett ukrainskt Natomedlemskap. Sanningshalten var således högst oklar.

Sedan kom Bloomberg och Wall Street Journal och konkretiserade det hela något. USA och Ryssland har mycket riktigt diskuterat en överenskommelse om vapenvila som innebär ukrainska landavträdelser till Ryssland. Förutom Krym ska det handla om hela Luhansk och Donetsk, vilket innebär att även delar som ryssarna ännu inte har tagit kontroll över, som Sloviansk och Kramatorsk, ska ingå i den ryska federationen.

Som en så kallad eftergift skulle Putin släppa kraven på de redan annekterade områdena Zaporizjzja och Cherson, vilket är en del som ingår i det Putin brukar kalla Nya Ryssland (Novorossija). Problemet med detta ur rysk synvinkel är att Putin därmed släpper områden som annekterats till att bli en del av Ryssland.

Resultatet av en sådan uppgörelse, som känns både osannolik och ogenomtänkt och som dessutom inte ens har bekräftats av ryssarna, är att Ryssland uppnår ett bättre läge för framtida anfall mot Dnipropetrovsk. Kramatorsk har sedan krigsstarten pekats ut som en punkt som Ukraina absolut inte vill förlora, således har de också slagits för livet i Donbass för att hålla ryssarna tillbaka.

Detta är Ukrainas mardrömsscenario, och så även Europas. Inte bara skulle Putin belönas för sitt krig, han skulle också få en välbehövlig paus, kunna bygga upp sina trupper igen och fylla på kassan i något år när sanktionerna och den internationella isoleringen hävs. Och sedan? Avsluta jobbet han påbörjat.

Ingen vid sunda vätskor kan tro att Putin är färdig om ovanstående överenskommelse skulle bli verklighet. Han har hela tiden återupprepat att Ryssland måste nå målen med den så kallade militära specialoperationen, och dessa är inte uppnådda i det förslag som Trump nu lägger fram. Däremot är han en bit på väg.

Ur ukrainsk synvinkel skulle förslaget vara en katastrof. Volodymyr Zelenskyj har redan kommenterat med att det ukrainska folket inte kommer ge upp sitt land till ockupanten, och europeiska ledare som deltagit i videosamtal med Witkoff för att diskutera rimligheten i de ryska kraven har uttryckt förståelig skepsis. De vet att Putin inte går att lita på.

Dessutom är det viktigt att komma ihåg att det inte bara handlar om landavträdelser. Det handlar om människor som bor där. Varje meter som ges till ryssarna är en meter som kan användas för etnisk rensning, vilket vi ser ske på de ockuperade territorierna.

Det går lätt att se hur dessa galenskaper har kunnat presenteras som något rimligt. Sändebudet Steve Witkoff träffar Putin i Moskva. Putin lägger ånyo fram sina krav för en vapenvila. Åter igen: vapenvila, inte ett fredsavtal. Witkoff, ungefär på samma mentala nivå i frågan som en femteklassare, blir entusiastisk och säljer in idén till Trump som givetvis ställer sig framför kamerorna så snart han kan och pratar om att byta lite mark här och där. Som om det handlade om att stycka av en tomt.

Prao-elev på plats i Moskva.

Dels är det bisarrt att Trump har gått från hot om sanktioner mot Ryssland och alla som köper olja och gas av dem till detta. Trumps vana trogen vänder han på en femöring, utan förvarning. Föreställningen att Trump ändrar sina policies beroende på vem han lyssnade på senast verkar stämma. Dels signalerar Trump nu en världsordning där stormakter drar gränserna, som förr i tiden, och byter andra länders territorier som om de vore schackpjäser på ett bräde.

Men framför allt är det som hittills lagts fram i ljuset ett hafsverk, en servettskiss till uppgörelse som dessutom inte har bekräftats officiellt från ryskt håll. Vi vet således inte ens om Witkoff har förstått rätt eller om han missat viktiga delar.

Putin har haft rätt i en sak när han tidigare motsatt sig en lång vapenvila, och det är att en sådan innebär lager av oförutsägbara händelser som måste förutses och hanteras. Vem ska övervaka att vapenvilan följs? Vad händer om en sida anklagar den andra för att ha brutit mot den? Sådana frågor måste redas ut först. Att den ryske ledaren ställt orimliga krav med syfte att försena och förhala är en annan sak.

Trump är emellertid inte intresserad av detaljer. Precis som i fallet med tulluppgörelserna med omvärlden där vi kan notera att det över huvud taget inte finns en detaljerad skriftlig överenskommelse med EU, inte ens ett gemensamt uttalande. Således kan uppgörelsen brytas när som helst. Detsamma kommer gälla Trumps förslag till avtal mellan Ukraina och Ryssland. Det blir förmodligen inte ens ett detaljerat avtal, bara något luddigt som ryssarna lätt kan runda.

Putin försöker exkludera Zelenskyj genom att, som det verkar, först nå en uppgörelse med Trump om vapenvila, sedan enas om en fredsplan och först därefter involvera den ukrainske presidenten. Är du inte med vid bordet ligger du på bordet, som det brukar heta. Därför blir det särskilt viktigt att Europa och Ukraina står enat och inte låter detta bli en fest för den ryske ledaren.

Det är nu sagt att Putin och Trump ska träffas i Alaska den 15 augusti. USA bjuder alltså in den för krigsbrott efterlyste ledaren. Putin lär fortsätta att leka med den amerikanske presidenten, och en sak har han faktiskt redan uppnått: de sanktioner som Trump lovade att införa den 8 augusti blev uppenbarligen inte av.