Med ett år kvar till valet är det dags att strössla ut sådant som kan få tveksamma väljare att rösta på det sittande regeringssamarbetet. Valfläsk brukar det kallas. Så här gör alla regeringar.
Sedan tidigare hade regeringen aviserat en halverad matmoms. Nu stod de fyra samarbetspartierna under måndagen på en pressträff och presenterade sänkta skatter. Det var väntade nyheter. Något höjt barnbidrag blev det däremot inte.
Vad hade då Tidögänget att bjuda på mer konkret? Sänkt skatt med 400 kronor i månaden för en medelinkomsttagare. Sänkt elskatt med 10 öre per kilowattimme och något slags maxtak för drabbade elkunder vid orimliga prisstegringar. Sänkt maxtaxa i förskolan vilket innebär sänkt förskoleavgift med 158 kronor i månaden. Samt sänkt skatt för pensionärer och för personer med aktivitets- och sjukersättning.
Regeringen försöker desperat få igång svensk ekonomi. Den lyfter inte. Folk håller i pengarna, och av begripliga skäl. Sänkta skatter är ett klassiskt borgerligt recept för att få hjulen att rulla. Den som har mer kvar i plånboken kommer att konsumera mer, är tanken. Fler restaurangbesök. Lite shopping till helgen. Kanske vågar man rent av leta ny bil.
Först ska sägas att de sänkningar som aviserades är bra. Regeringen undvek dumheter som sänkta arbetsgivaravgifter för unga, det gamla centerpartistiska förslaget som inte ledde till någonting, och gick rakt på inkomstskattesänkningar i stället. Gott så.
Men. Om regeringen tror att dessa små justeringar kommer få igång svensk ekonomi och vinna valet åt Tidösamarbetet lär den bli besviken. Några tusenlappar per år räcker inte. Och här kommer vi till det som varit både den sittande och tidigare regeringars problem: de duttar bara.
Det görs ingen stor skattereform, trots att det pratats om det i flera decennier. Skatter avskaffas inte, de sänks lite i marginalen. Det finns en enkel förklaring till detta, och det är att inte ens skattesänkarpartiet Moderaterna anser att de ”har råd” med mer än så här.
En svällande stat kräver nämligen skatteintäkter, och under sina tre år vid makten har Tidö inte direkt profilerat sig som ett samarbete som lägger ned myndigheter och kapar utgifter i staten. Tvärtom. Visst finns stora utgiftsområden som måste prioriteras: det civila och militära försvaret, kriminalvården och polisen är bra och het nödvändiga prioriteringar. Men då är det väl rimligt att också titta på var utgifter kan kapas.
Ordet prioritering betyder att ”ge försteg eller förtur åt” något. Rimligtvis innebär det att något annat måste stå tillbaka. Om Försvarsmakten behöver 200 miljarder i stället för 40, borde en vettig slutsats vara att utgifterna ska kapas någon annanstans. Det sker inte.
Ett hinder för att genomföra större och mer genomgripande reformer är den parlamentariska situationen. Alltså helt enkelt hur folket har röstat. Blockpolitiken är alltjämt allenarådande i svensk politik, och givet hur jämna riksdagsvalen brukar vara numera krävs många partier för att nå en majoritet. Koalitioner leder oundvikligen till att politiken spretar. Alla ska ha sitt, både små och stora partier måste kunna presentera för sina väljare att de fått igenom sina viktiga frågor. Att de är vinnare.
Detta är den uppenbara baksidan av alla koalitionsregeringar. Men att bryta regering lär inte hjälpa. Vi kommer se exakt samma sak i en framtida rödgrön regering. Att se Magdalena Andersson tillmötesgå både Vänsterpartiet, Miljöpartiet och Vänsterpartiet samtidigt kan onekligen bli en form av underhållningsvåld.

Ja, jag tycker en minister borde palla trycket från några palestina-aktivister.
”Det här är ju ett helt vrickat beteende att följa efter en minister på det här sättet.
Så här kan man bara inte bete sig.”
https://x.com/anderslindberg/status/1965137654066147426
Carl-Oskar Bohlin har ju tillsammans med övriga inom M sett till att detta kunnat och kan ske. Visst, sex partier till har ju också varit med på tåget.
Som man sår får man skörda…
Att genom yxhugg spara pengar låter sig icke göras i en demokrati. Trump försöker ju att kapa kostnader genom att lägga ner myndigheter, sparka folk och i största allmänhet höja tullar. Går det bra?
Så smärre justeringar är det som gäller. Ungefär som i en familjeekonomi om man inte får dramatiska inkomstsänkningar. Man gnetar lite på marginalen. Går svensk ekonomi dåligt? Jag tycker inte det.
Svenskar arbetar mer än övriga européer.
Svenskarna har bättre löner än de flesta européer.
Sveriges statsskuld är betydligt lägre än de flesta andra europeiska länders.
Räntan är låg.
Vilka kommer att ta hem segern i valet nästa år?
Mitt tips är att det inte blir vänstersidan.
Vi får se.
Sedan jag slutade uppmärksamma Arne Nilsson verkar ingen annan göra det heller.
Men Arne tipsar och tror utan att VETA längre. Det får i varje fall ses som ett framsteg.
Att genom yxhugg spara pengar låter sig icke göras i en demokrati. Trump försöker ju att kapa kostnader genom att lägga ner myndigheter, sparka folk och i största allmänhet höja tullar. Går det bra?
Jag förstår att det inte är så enkelt. Men att lägga ned onödiga verksamheter måste vara möjligt (svårt dock när halva regeringsunderlaget är emot). Det Trump gör är att sparka folk som kan något (de utpekas som ”korrupta”).
Rolf har ju skrivit ett inlägg som jag i stort håller med om. Visst kan man lägga ner onödiga verksamheter. Problemet är ju just det att om alla inte håller med så blir det omröstning i kammaren. Då kanske det inte går igenom.
”Problemet är ju just det att om alla inte håller med så blir det omröstning i kammaren. Då kanske det inte går igenom.”
Regeringen har ju tillsammans med SD flest mandat i riksdagen och har därmed möjlighet att driva igenom olika förslag. Detta förutsätter naturligtvis att regeringen och SD är överens i frågan.
Handtage har ju skrivit ett inlägg som jag i stort håller med om.
Precis tompas11. Men majoriteten är liten. Det räcker med att ett parti inte gillar förslaget. Liberalerna älskar ju SIDA och andra ”hjälporganisationer”.
Några yxhugg borde man kunna klara av utan alltför stora konvulsioner. Regeringen borde redan vid tillträdet ha lagt ner Jämställdhetsmyndigheten samt de delar av Folkhälsomyndigheten och Naturvårdsverket, som bara producerar (vänster)ideologi. Det finns säkert fler sådana myndigheter, som mest ägnar sig åt att dela ut pekpinnar till hur folk ska leva sina liv. Dessutom borde man ha skurit bort alla budgetposter, som det står ”jämställdhet” eller ”klimat” på. Svenska folket skulle inte märka att dessa poster försvann.
SIDA borde läggas ner, det enda bistånd som vi bör ha kvar är katastrofbistånd. Övrigt s k utvecklingsbistånd har historiskt sett visat sig vara tämligen verkningslöst. Våra stora programländer är fortfarande lika fattiga, relativt sett. Vidare kan vi lämna FN, de uträttar inget av värde. SIPRI kan man också lägga ner, en rent sossestyrd organisation. Forum Syd hör också dit. Och det finns fler sådana sosseorganisationer, som kan läggas ned.
Partistödet kan man halvera, kanske ta bort helt och hållet. Då blir politikerna tvungna att vända sig till väljarna, och försöka skaffa sig nya medlemmar eller förlita sig på ideellt arbete, och inte bara leva på skattebetalarnas pengar, som idag. Det skulle säkert vara välgörande för den politiska debatten om politiker blev tvungna att lyssna på väljarna.
Vidare borde det mesta av statsbidrag till s k allmännyttiga och ”idéburna” organisationer avskaffas, för att inte tala om alla religiösa organisationer. Idrottsrörelsen bör dock undantas.
Jag är övertygad om att man skulle kunna spara in minst 100 miljarder på statsbudgeten, utan att medborgarna i gemen ens skulle märka det.
Man vinner inga val med hot om nedläggningar och besparingar. Man vinner val med löften och valfläsk. Tidögängets valfläsk kommer något för tidigt dock. Förmodligen har väljarna glömt bort det inför valet. Då får man komma med nytt fläsk.
Kamrat Jan som inte vet ett endaste skit om arga Magdas kommande valfläsk försvarar den redan nu innan han vet något.
Ja, den killen är vad man skulle kunna kalla en klassisk sosse.
Ja sossarna är ju något av experter på att vränga sanningen ut och in så att det passar dem. Sossarna håller också hårt på sina principer och om de inte passar väljarna så har de andra…
Just duttandet är väl det utmärkande för svensk demokrati egentligen?
Paradigmskifte är att ta i om man säger så..
Ett paradigm-skifte kan vara både stort och smått. Vi socialdemokrater har alltid varit för paradigm-skiften. Särskilt de små och mest utsatta. Men Regeringen har tappat kontrollen över paradigm-skiftet. Den ska vi snart ta tillbaks.
Det finns ganska mkt som kan kapas med ett yxhugg,t ex,DO,diverse feminist myndigheter,Importen av muslimer o afrikaner , utvisningar av analfabeter,kriminella, etc. En lång lista som kan ge substansiella besparingar.
Detta kommer naturligtvis inte ske då tanter typ, Petra Lund,uffelina styr.
Sverige, det feministiska fiaskot levererar dagligen dumheter.
Om man nu ska dratta omkull på en pressträff så ska man göra det när Ebba är med eftersom Ulf är fullt upptagen med att få panik.
iiiiii… iiii tjöt Uffepuffe studsandes och flaxandes med händerna i högan sky märkliga scener, hann även hastigt rätta till slipsen i spasmerna innan spratteldansandet tog vid igen. Grovarbetar-Ebba däremot grep resolut och rådigt in. Fick upp benen i högläge och räddade kvinnans liv.
Skämt åsido… (och politiker är trots allt måltavlor också).