Ledarna för världens mest folkrika nationer och mer än två dussin andra träffas i Tianjin på Shanghai Cooperation Organisation (SCO). Detta är ett gyllene tillfälle för Xi Jinping att skörda det som president Donald Trump har sått.
Trump har genom sin galna och orättvisa handelspolitik drivit nationer i famnen på Kina och Ryssland. Indien, vars relation till Kina historiskt är ganska usel, har premiärminister Narendra Modi på plats. Indien har länge sökt samarbete med Väst och haft ett omfattande säkerhetspolitiskt samarbete, men droppen som fick bägaren att rinna över var Trumps märkliga tullbeslut mot landet och egocentrerade fokus på sig själv och sitt fredspris.
Efter att ha tagit åt sig äran för slutet på skärmytslingarna mellan Indien och Pakistan slog den amerikanske presidenten till med strafftullar motiverat med Indiens köp av rysk olja. Ryssland drabbades däremot inte, och inte heller den största köparen av dem alla – Kina. Som grädde på moset skonades också EU, som köper rysk olja via Indien.
Det är således inte svårt att förstå irritationen i New Delhi och varför de nu vänder blicken österut. I en tid när mannen i Vita huset byter fot var och varannan vecka framstår Kina och Ryssland som betydligt tryggare handelspartners. Dessutom partners som inte spottar Modi i ansiktet.
SCO har funnits i snart ett kvartssekel, men det är först på senare år organisationen blivit en kraft att räkna med. Sedan Indien gick med går det inte heller att avfärda samarbetet som de utstötta diktaturernas klubb för inbördes beundran och våta drömmar om världsherravälde. Detta har blivit något annat.
Kina och Ryssland eftersträvar en ny världsordning. De kallar det en multipolär värld, en tid efter USA:s 80 år av dominans. Vi har alltid vetat att den nordamerikanska världshegemonin aldrig skulle vara för evigt, även om Washington agerat som om så vore fallet. Vi rör oss inte bara med allt större säkerhet mot en värld där stormakter som Kina och Indien inte accepterar att bli behandlade som smuts längre – vi är bevisligen redan där.
Man kan tycka vad man vill om det. För Europa är detta inte alls önskvärt då vi värderingsmässigt ligger betydligt närmare USA. Men verkligheten tar inte hänsyn till våra känslor. Faktum är att västvärlden under ganska lång tid har snärjt in sig själv i sinnesslöa diskussioner om gender- och transfrågor och postkoloniala teorier om påkallad självspäkelse. Samtidigt som detta inre förfall har utarmat våra länder har Kina, Indien och Brasilien fokuserat på att växa på världsscenen. Nu börjar vi på allvar se resultatet.
Kina har i kraft av sin befolkning och tekniska och ekonomiska utveckling blivit så pass starkt att inte ens världens påstått mäktigaste nation kan hota dem längre. Trump har synbart kommit ut som förloraren i handelskriget. Washington blinkade först.
I Shanghai pratade Putin om ”ett system som skulle ersätta förlegade eurocentriska och euroatlantiska modeller” och ta hänsyn till så många länders intressen som möjligt samt vara ”i total balans”. Det låter säkert attraktivt, särskilt för mindre länder, men Putin har som bekant ingen historia av att ta någon som helst hänsyn till andra länder än de globala stormakterna, dit den ryske presidenten förstås gärna vill räkna Ryssland. Xi Jinping skickade en gliring till USA:s hantering av Indien genom att kräva att internationella lagars tillämpning ska vara ”rättvis och motstå dubbelmoral”.
Ryssland är egentligen lite av en udda fågel i trion med Indien och Kina då det varken är en uppstickare, en växande ekonomisk urkraft eller ett land ute efter sin välförtjänta internationella revansch. Putins rike är snarare en fascistisk bensinmack med kärnvapen på väg mot soppatorsk medelst ett ohållbart krig. Varken Xi eller Modi bryr sig ett dugg om Ukraina, däremot är det desto viktigare för dem att markera mot ett försvagat men fortfarande lika kaxigt USA. Putin är således där som oljeexportör, ty som ekonomi är Ryssland ett pytteland i sammanhanget.
Det finns flera vägar att gå för Väst här. Antingen kan vi göra som Trump, fälla ned visiret och gå i konfrontation. Handelskrig har aldrig varit EU:s föredragna linje, och även om unionen valt att agera mot Kinas dumpningsekonomi vad gäller exempelvis elbilar bör det snart stå klart för även den mest välkammade Brysselbyråkrat att detta inte är ett krig som vi kan vinna. Kinesiska bilmärken kommer att rulla på våra gator i allt högre grad, och västerländska varumärken kommer att ersättas av kinesiska på en rad områden. Europa behöver utvecklas, inte stå och stampa i gamla hjulspår.
Alternativ två är att acceptera verkligheten som den är och göra affärer med Kina och Indien. EU har ett gigantiskt handelsavtal med Indien på gång, vilket är lovande. Att hålla armlängds avstånd mot Ryssland bör fortsatt vara prioriterat givet Europas säkerhetspolitiska intressen, och att försöka locka andra länder att minska sina affärer med Putinregimen är givet. Däremot bör vi inte ha så stora förhoppningar på resultaten, särskilt inte så länge EU själva hycklar och göder den ryska krigskassan.
Det eurasiatiska blocket är här för att stanna, och dess inflytande kommer bara att öka.
Osökt kommer jag att tänka på 1984, romanen av George Orwell. Oceanien verkar var på uppgång och om vi inte aktar oss blir vi snart uppslukade av den. Alltså måste vi utveckla Europa, inte avveckla som vi nu håller på med. Kanske vaknar fler när de inser att vårt sätt att leva hotas av stater som ser människor som resurser som man kan gödsla med.
Ligger det inte en sorts svart ironi i att Arne numera definierar att rösta SD som vaken?
Jag begriper aldrig vad han vill. Troligen kommer det ut ord bara. Sådär i största allmänhet.
Jag förstår att människor utan bildning inte kan tänka och fundera. Då blir det svårt att ta till sig vad andra skriver. Men du kollar väl på fotboll? Där räcker det med att se hur många mål det blir.
Jag märker att det verkar väldigt viktigt för Arne Nilsson att framstå som en väldigt bildad person som har läst Orwell. Lycka till!
”Jag förstår att människor utan bildning inte kan tänka och fundera”. Äh var inte så självkritisk?
Långsökt men ok vi tar ”fotboll” som abstrakt allegori där även syftet och själva poängen.. faller lite om spelarna inte kan göra mål.
Den ”bildade”, men inte särskilt folklige Nilsson, behöver förklara varför Tidö sänker dansbandsmomsen. Dansbanden är klart mer obildade än någonsin en brist på Orwell eller självaste Mellon för den delen. Orkar han inte applådera sig så kan han rassla med pärlhalsbandet..
Arne du blandar ihop Oceanien med Eurasien. Den senare består av förutom Ryssland och resten av f d Sovjetunionen samt Warszawapakten även Västeuropa (utom brittiska öarna eller ”Flygbas Ett”) inkl Skandinavien liksom Mellanöstern, Persien & Turkiet. Oceanien däremot är hela amerikanska kontinenten från Alaska till Eldslandet, samt övriga engelskspråkiga världen och Sydafrika.
Vad du menar är att alltså att Eurasien verkar vara på uppgång och det är ju också Hans Lis slutpoäng, även om han verkar föredra Oceanien då givetvis.
Nej, Ryssland är inte på uppgång. Oceanien nu är inte detsamma som i Orwells bok.
Men ge fan i att dra jämförelser mellan verkligheten och Orwells böcker då gubbjävel.
”Den tidigare socialdemokratiske riksdagsledamoten Jamal El-Haj har bildat ett nytt parti och även valts till dess ordförande.”
”Enighetspartiet har bland annat en invandringsvänlig linje och anser att ”Sverige behöver mer invandring – inte mindre” för att klara välfärden.”
https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/vgMBe4/jamal-el-haj-bildar-nytt-parti
George Orwell var väl någon sorts socialist också har jag för mig. Ironin kanske skulle kallas röd istället?
If Putin invaded Ukraine to stop NATO expansion and now Trump has said Ukraine can’t join NATO, why is Putin still killing people in Ukraine?
Arne Nilsson framstår allt tydligare som en s.k pärlhalsbandsmoderat. En som blev hemlös när Reinfeldt kom och stökade till det. Nu är han överlag ganska harmlös om man inte förväxlar Nilssons pärlhalsbandsmoderata sopsäck med SD:s riktiga politik.
Det ska man förstås inte göra. Däremot är det olyckligt att vissa stolar var så svåra besätta att vilken tomte som helst fick platsen hellre än att den stod tom.
Ett bra inlägg om förändringen i världen. Det som saknas är att inse att Ryssland har en stor roll i detta. De är inte bara råvaruproducent utan har också en stor och framgångsrik tillverkningsindustri inom krigsmaterial och kärnkraft.
För EU återstår bara att köra in i väggen med sina koldioxidmål. Klimatet var inte på agendan när Modi, Putin och Xi träffades.
Varför har vi så fruktansvärt dåliga ledare? Det blir vårt fall!
Du hävdar att vi ”värderingsmässigt” ligger betydligt närmare USA. Jämfört med vad? Ryssland, Kina, Indien? Är du verkligen så säker på det?
En gång för ganska länge sen beskrev Aftonbladet/Expressen/whatever amerikaner som ”skjutglada tjockisar som tror på Gud”. Långt före Trump och MAGA-rörelsen var det ungefär så många- sannolikt det stora flertalet- svenskar såg på USA. Det har knappast förändrats till det bättre på senare tid. Ändå jämför vi oss ofta och gärna med USA- intelligenta personer som t ex Alexander Bard har påpekat hur genomkorkat det är, pga att vi är så oerhört OLIKA. Kulturellt såväl som samhälleligt som politiskt. Hur ofta jämför vi oss själva med fransmän, italienare, greker, polacker- eller för den delen ryssar? Antagligen betydligt mer sällan än vi borde.
Du hävdar att vi ”värderingsmässigt” ligger betydligt närmare USA. Jämfört med vad? Ryssland, Kina, Indien? Är du verkligen så säker på det?
Jo, det tycker jag nog. Det beror förstås på vilken nivå man vill lägga värderingsdiskussionen på, men även om amerikaner skiljer sig mycket från exempelvis svenskar vad synen på religion beträffar, finns det många gemensamma nämnare. Det är ganska lätt att ha en diskussion med en amerikan, men kineser har vuxit upp i ett annat system och står värderingsmässigt ganska långt ifrån oss, vill jag påstå. Därmed inte sagt att det nödvändigtvis behöver vara ett problem, det har jag ju själv ganska lång erfarenhet av. Vad USA beträffar känner jag dock mest hopplöshet just nu. Ja, när det gäller Ryssland också, förstås.
Det finns många punkter där jag hade önskat att vi svenskar var mer ”amerikanska” värderingsmässigt, snarare än 180 grader motsatt. Vi kan ju se på några av de största olikheterna:
Amerikaner överlag litar inte obetingat på statsmakten och vill se den begränsad. I Sverige är det precis tvärtom.
Amerikaner är religiösa och betraktar ateism med skepsis. I Sverige- tvärtom.
Amerikaner har yttrandefrihet, på riktigt. I Sverige talas det om att ”missbruka” yttrandefriheten och så har vi HMF-lagen, ”näthatsgranskaren”, Expo mm. Alltså ingen riktig yttrandefrihet.
Amerikaner har en helt annan syn på vapen och vapenägande, det är en grundläggande rättighet tack vare deras andra tillägg i konstitutionen. I Sverige brukade vi ha en mer avslappnad inställning till detta fram till för ca 80 år sedan. Efter WW2 fruktade etablissemanget möjligheten för en kommunistisk revolution och började införa allt striktare regler och licenskrav. På den vägen är det, idag råder nästan hoplofobi.
Amerikaner är mycket mer nationalistiska- även om de kallar det patriotism och att vara patriot (ännu en skillnad om än vokabulär). I Sverige misstänkliggörs nästan alla uttryck för nationalism, konstant.
De här skillnaderna samt många fler gör det svårt för mig att se hur vi skulle stå betydligt närmare just amerikanerna värderingsmässigt jämfört med t ex (vissa) östeuropéer och (vissa) asiater.