Många hade inte hört talas om Charlie Kirk. Jag kände till honom, men kan inte påstå att jag hade detaljkoll på alla hans åsikter och framträdanden. Han var en konservativ röst och uttalad MAGA-supporter i USA. Nu är han död.

Ord är inte våld. Att skjuta någon i halsen är våld, konstaterar Douglas Murray. När en åsikt frammanar våld hos åsiktsmotståndare är något genuint på tok. Oavsett vad man tycker om personen. Oavsett vilka kontroversiella frågor personen förespråkar eller driver är det aldrig, aldrig någonsin, en ursäkt för våld. Och framför allt inte att ta livet av personen i fråga. I en demokrati med yttrandefrihet kan och ska vi aldrig hamna där.

Tyvärr är USA ett land som sedan länge har varit en plats där människor tar lagen i egna händer. Det är mördade presidenter, det är mordförsök och det är attentat mot andra inflytelserika människor alldeles för ofta. Donald Trump undvek som bekant döden med en hårsmån.

Men det sker förstås inte enbart i de förenta staterna. Europa har enorma problem med intolerans, även om det inte alltid leder till skjutvapenvåld och mord. Det finns gott om individer och grupper som helt enkelt inte accepterar avvikande åsikter. Som inte tolererar demonstrations- och yttrandefrihet. Som använder hot och våld för att vinna gatan. Detta pågår dagligen runt om i våra europeiska städer, och det utmanar grundfundamenten i våra demokratier.

Om detta borde vi alla, från höger till vänster, vara ense. Men det är vi inte. Ty vi ser ständiga försök att förringa när någon politiker utsatts för hot eller blivit påhoppad på något sätt. Föga förvånande ser vi också många försvar och försök till offerskuldbeläggning i de amerikanska mainstreammedierna efter mordet på Kirk. I MSNBC analyserade Matthew Dowd dådet på följande sätt: ”Hateful thoughts lead to hateful words which then lead to hateful actions.”

Detta är ett anmärkningsvärt och skamligt sätt att lägga ansvaret för mordet på offret. Han fick skylla sig själv, helt enkelt, eftersom han uttalade sådana åsikter som somliga uppfattar som ”hat”. Problemet med den här sortens argument är att det bara gäller åt ena hållet. Dowd själv skulle aldrig acceptera att han, någon i hans familj eller ens en åsiktsfrände sköts till döds för att mördaren blev upprörd på offrets politiska ställningstagande.

De som ursäktar mord på politiska meningsmotståndare och ägnar sig åt skuldbeläggning av offret står inte upp för demokratiska ideal och värderingar. De stöder ett gatans parlament, en våldets ideologi, och måste bekämpas med statens fulla kraft.

Jag kände som sagt inte till Charlie Kirk jättebra, men av det jag tagit del av har jag sett en resonerande, intelligent person som drivit klassiskt konservativa frågor som stora delar av den amerikanska väljarkåren instämmer i. Inte extremism. (Jag kan förstås ha missat mycket, men det ändrar inte poängen.)

Jag har däremot sett filmen på mordet, och den är bland det vidrigaste jag sett på länge varför jag inte rekommenderar någon att leta rätt på filmen (som lär försvinna från YouTube).