”Ukraina hade en plan för att interagera med Trump. Sedan ringde Putin.” Så sammanfattar Kyiv Independent den senaste händelseutvecklingen i Donald Trumps försök att mäkla fred mellan Ryssland och Ukraina.

I månader ska Volodymyr Zelenskyjs team ha bearbetat den amerikanske presidenten för att slutligen få honom att förstå realiteterna på marken i Ukraina. De har försökt avslöja de ryska lögnerna och därigenom finna en allierad i Vita huset. I detta fick de god hjälp av Natochefen Rutte och en rad europeiska ledare.

Det gick åt rätt håll. Polletten tycktes trilla ned, om än långsamt. Trump började kritisera Putin ensidigt, vilket han inte gjort tidigare, och drog det till och med så långt att påstå att Ukraina har förmåga att vinna tillbaka hela sitt territorium. Vilket var… en smula optimistiskt.

Zelenskyj har uppenbarligen dragit lärdomar av det katastrofala mötet i Ovala rummet i februari. Han börjar lära sig hur Trump ska hanteras, vilket inbegriper smicker och underdånighet. Det har resulterat i framgångar. Tills det inte gjorde det längre. Ett samtal från härskaren i Kreml var allt som behövdes för att Trump än en gång skulle svänga i sin syn på kriget.

Enligt uppgiftslämnare till Financial Times ska Trump ha kastat kartor, skrikit och svurit under det senaste mötet med Zelenskyj. Det är nästan så att man ser en knäckt Hitler som kastar pennor på generalerna framför sig i bunkern. Mer oroväckande är att Trump åter igen ska ha svängt i synen på kriget och upprepat ryska talepunkter. Uppenbarligen var Putin lyckosam i att få den amerikanske presidenten att vända på en femöring ännu en gång, lagom till mötet med sin ukrainske motsvarighet. Väl spelat av Kreml.

Offentligt uttalade Trump endast sina redan kända ståndpunkter efter mötet, nämligen att båda sidor ska sluta slåss. Helst omedelbart. Ukraina är dock alltjämt den enda stridande parten som gått med på en fullständig vapenvila. Putin hittar alltid skäl att obstruera.

Med på mötet var tydligen även sändebudet Steve Witkoff. Zelenskyj förklarade för honom:

”Om Putin kommer med nya krav dagen efter att kriget tagit slut på ett eller annat sätt, ska vi tvingas dra oss tillbaka från ännu fler territorier? Och om jag, exempelvis, adderar två ryska regioner till den ukrainska konstitutionen, kommer de dra sig tillbaka från dessa territorier? Det är en icke-fungerande modell.”

Witkoff har köpt det ryska narrativet att Ryssland har någon sorts rätt till vissa ukrainska regioner utifrån att befolkningen är rysktalande. Enligt samma logik skulle Putin kunna göra anspråk på delar av Baltikum. Zelenskyj påminde om att det endast skulle belönar aggression att ge upp territorier nu. Med vetskap om vad som väntar den ukrainska befolkningen under rysk ockupation vore det ett gigantiskt svek att ge upp någon region eller stad utan strid.

Så vi är tillbaka på ruta ett. Putin kräver ukrainska eftergifter för fred men är inte villig att bidra med några egna. Han kräver territorier som de stolta ryska trupperna misslyckats med att erövra under mer än elva års strider, och som händelsevis råkar husera de bästa ukrainska försvarsställningarna. Trump envisas med att tilltro Putin goda avsikter, trots att diktatorns arméer dagligen bevisar motsatsen.

En källa nära den ukrainske presidenten sade att de tror att Trump verkligen vill få ett slut på kriget. ”Men för dem”, tillade källan, ”är det billigare att avsluta det på Ukrainas bekostnad.” Så förefaller det vara. Trump vill helt säkert ha ett slut på kriget. Men viktigast för honom är att han då ska kunna påstå att det är det nionde kriget han avslutat. Och därigenom äntligen få sitt fredspris. Så banal kan politik vara ibland.