En 13-åring är misstänkt för sex mordförsök efter ett dåd i Gävle natten mot lördagen. Svenska folket har vant sig vid att läsa om minderåriga som skjuter, men det är första gången som en så ung person misstänks ha försökt mörda sex personer samtidigt. Sverigebilden har tagit ett kliv ännu längre ned i mörkret.

Pojken uppges ha gängkopplingar, och med en så ung gärningsperson får det sägas vara ren tur att ingen dödades. Annars är allt som vanligt. Landets justitieminister beklagar det inträffade och kallar det ”mörkt och allvarligt”. Oppositionen tar tillfället i akt att vinna politiska poäng. Livet fortsätter.

Ja, det är ett mörker som håller Sverige i ett stadigt grepp. Skjutvapenvåldet har visserligen minskat under det senaste året, men antalet sprängdåd har i stället skjutit i höjden. Våldsnivån i det svenska samhället är således alltjämt hög och otryggheten fortsätter att växa.

Det är länge sedan den här sortens grov kriminalitet endast begicks i landets storstäder. Mellanstora städer och småorter är numera lika troliga skådeplatser för gänguppgörelser och vansinniga våldsdåd.

Ett bevingat citat från en tidigare centerledare.

Regeringen använder tio år som något slags riktmärke för hur lång tid det kommer ta att vända utvecklingen. Två och en halv mandatperiod räknat i politiska termer. Till skillnad från Stefan Löfven och Morgan Johansson säger inte Ulf Kristersson och Gunnar Strömmer att de ska ”knäcka gängen”. Det hade förmodligen låtit löjeväckande vid det här laget. Det gjorde det nämligen redan då. Men målet är förstås detsamma: att den grova gäng- och nätverksrelaterade kriminaliteten ska pressas tillbaka och stampas ut.

Det saknas inte problem att lösa. Enligt nya siffror från polisen syns en kraftig ökning av våldsdåd där barn är inblandade. Under perioden januari-augusti i år greps 66 barn i åldern 13-14 år. Det är mer än en fördubbling jämfört med 2024. Betydligt yngre barn än så har uppmärksammats som inblandade. Socialtjänsten runt om i landet spränger budgetar till följd av dyra placeringar av kriminella barn.

Hittills har vi primärt sett en specifik effekt av den förda politiken: fler i fängelse. Regeringen vill sänka straffbarhetsåldern från 15 år till 13 år, vilket mött förväntad kritik från vänster men nu också från ett antal åklagare. Så där kan man inte göra. Men vad ska vi göra med 13-åringar som skjuter folk? Ingen har ett bra svar. Att kasta konventionstexter i ansiktet på den regering som försöker göra något imponerar föga.

Den tidigare socialdemokratiska regeringen utpekade 2021 som sitt ”leveransår”. Det var då det skulle vända. Lagom till valet, förstås. Tillfälliga minskningar har emellertid varje gång följts av en ökning igen. Så även den gången. Tidöregeringen hoppas att minskningen i skjutvapenvåld under 2025 innebär ett trendbrott. Men frågan är om någon verkligen tror på det. Det är rimligare att ha ett tioårsperspektiv, och det förutsätter att allt som görs i dag är rätt och ger effekt. Vilket vi inte vet.

Det kommer bli värre innan det blir bättre. När det blir bättre kan dessvärre ingen ge ett realistiskt svar på.

Det moderna Sverige.