Efter en sedvanlig nattmangling lyckades till slut EU enas om ett nytt lån till Ukraina. 90 miljarder euro ska hålla den ukrainska ekonomin flytande under de kommande två åren. Det är ett nödvändigt tillskott till ett land vars ekonomi sargats svårt av kriget. Men inte vad Ukraina hade hoppats på.

Det är vida känt att Belgien satte käppar i hjulet för att använda de frysta ryska tillgångar som finns hos belgiska Euroclear. Landets motstånd går att förstå och kravet att EU solidariskt delar på risken högst rimligt. Dessvärre fanns det ingen enighet inom EU här, varför det landade i en annan lösning. Det undanröjer det mest akuta finansiella bekymret för Ukraina, men det skjuter samtidigt problemen på framtiden. Betydligt bättre hade varit att konfiskera de ryska tillgångarna.

Många har hänvisat till att det vore olagligt att ta de frysta ryska medlen som ett slags förtida ryskt krigsskadestånd. Den ryska regimen har förstås klagat högljutt över denna potentiella ”stöld”. Givet vad Ryssland ägnar sig åt i Ukraina – kulturellt folkmord, mord på civila, kidnappningar av barn och etnisk rensning av den ukrainska befolkningen – är beslagtagna ryska pengar lite som att stjäla ett par byxor av en seriemördare.

Det är dystert att behöva konstatera att vi åter igen ser EU göra ett absolut minimum. Trots att Europas ledare bedyrar att de ser hotet från Ryssland och säkerhetstjänsterna ger oss uppemot fem år att förbereda oss på väpnat angrepp från öst. Och trots att de förstår allvaret och att vi står inför en historiskt farlig tid med ett aggressivt Ryssland som fortsätter att rusta upp och hota med krig, blir resultatet en halvmesyr. EU har åter igen visat sig svagt inför Moskva och bekräftat Putins självsäkra analys av vår kontinent som svag, splittrad och obeslutsam.

Som kontrast till splittringen i Europa höll Putin hov på sin årliga maratonpressträff och tog frågor från det ryska folket och journalister. Som den landsfader han är kunde han svara på frågor om allt från kometer till världspolitik. Denna tillställning är förstås en noggrant koreograferad show, men propagandaeffekten ska inte underskattas då Putins lögnaktiga världsbild alltid får stor spridning i västerländska medier. Putins styrka är hans lugn och till synes orubbliga självförtroende.

Putin utnyttjade tillfället för att så split mellan USA och Europa. Det ligger förstås i Rysslands intresse att den transatlantiska länken bryts. Samtidigt hävdade Putin att om Europa ska förbli civilisationens självständiga centrum måste det ske tillsammans med Ryssland. ”Vi kompletterar varandra”, påstod diktatorn, och önskade samarbete. Det var ett märkligt uttalande eftersom Putin aldrig försitter ett tillfälle att prata illa om det ”degenererade” Europa, och ett skäl till att Ryssland inte påstås vilja invadera ett EU- eller Natoland är att de inte vill ha vår ”skit”.

Någon god relation till terrorstaten Ryssland är inte önskvärd för Europa under överskådlig tid. Däremot återstår att se vilken relation Trumps USA kommer utveckla med regimen i Moskva. Med lättade sanktioner och potentiellt ekonomiskt samarbete länderna emellan riskerar Europa att bli alltmer isolerat och irrelevant. Då duger inte halvmesyrer som det senaste beslutet om lån till Ukraina.

Vi ser ett vilset EU utan självförtroende. I bästa fall är det vi bevittnar en övergångsperiod när vi går från amerikanskt beroende till ökad självständighet och råg i ryggen. Men det skulle lika gärna kunna vara fortsättningen på en trend vi sett under 15 års tid med låg eller obefintlig tillväxt, avindustrialisering och enorma migrationsrelaterade problem. Ingen har lyckats besvara frågan hur EU ska konkurrera med Kina.

Vi har självfallet inte de problem som den fascistiska krigsekonomin i Moskva dras med. Men Europa känns alltmer som en kontinent med framtiden bakom sig, och den känslan måste det politiska etablissemanget göra allt för att vända. Annars finns en betydande risk att alltfler vänder demokratin ryggen.

En liten illustration av EU:s ekonomiska utveckling.