Det vore fel att kalla Kharkiv för en död stad. Den är alltjämt Ukrainas andra största och det sägs att en miljon människor fortfarande bor här. I de mest centrala delarna finns affärer, shoppinggallerior, kaféer och restauranger. Men den som tar tunnelbanan en bit ut möter en annan verklighet.
I Kyjiv är det växande antalet flaggor på Självständighetstorget talande symboler för de stupade. Viss militär närvaro noteras på gatorna, nu senast hade de exempelvis slagit en ring runt parlamentet så att mitt planerade fototillfälle gick i stöpet. Men medan huvudstaden i övrigt kan verka som vilken östeuropeisk stad som helst, är Kharkiv svårt märkt av Rysslands krig. Staden blev tidigt utsatt för kraftig rysk beskjutning när Putin försökte ta Ukraina i februari 2022.
I dag, över fyra år senare, är skadorna på staden alltjämt tydliga. Det sägs att ungefär vart fjärde hus har tagit skada. Det kan jag inte bedöma, men såren syns lite överallt. Särskilt påtagligt är det i Saltivkadistriktet i nordost, 30 kilometer från den ryska gränsen. Här blev det stora köpcentrat Epicentr fullständigt utbombat i maj 2024 och knappt ett enda bostadshus verkar ha samtliga fönster intakta. Ändå lever påfallande många människor fortfarande sina liv här.
Flyglarmen har blivit en del av stadens ljudbild, lika naturliga som det knattrande ljudet när det lyser grönt vid övergångsstället. Under min första dag i Kharkiv uppskattar jag att det var ett tiotal flyglarm, mest koncentrerade till morgon och kväll. Detta överträffades med råge nästa dag.
De kan komma under dygnets alla timmar, och när detta filmades i Saltivka slog en drönare ned i ett annat distrikt inte så långt från hotellet. En tonårig tjej skadades. Några dagar tidigare mördades elva människor när ett bostadshus i Kharkiv bombades. Mot Shaheder finns det enkla förhållningsregler för att minimera risken, som den enkla tvåväggarsprincipen. En direktträff med en ballistisk robot finns det däremot inget skydd mot. Detta skapar närmast en fatalistisk känsla. Livet är ett lotteri. Risken att träffas är inte jättestor, men om det händer finns det inte så mycket att göra åt saken.
Till en början är jag på min vakt, lyssnar instinktivt efter avvikande ljud, från drönare eller annat. Situationen är ju något udda för en person som är van att leva i fred. Men flyglarmen är så frekventa och jag ser inga tecken på att ukrainarna reagerar. Jag slutar själv att bry mig, stänger av min air alert-app och proppar i hörlurarna med musik.
Det finns förstås en viktig psykologisk effekt med dessa dagliga bombningar. Folk tillåts helt enkelt inte att återgå till normalitet. De befinner sig i ett konstant undantagstillstånd och kan inte ens för en dag förtränga den verklighet som är deras. Det är svårt att planera för framtiden med ett larm som ljuder i bakgrunden.
Livet går vidare, även i Kharkiv. Det finns inget alternativ. Folk reser med tunnelbanan, som för övrigt är gratis nu. Gatorna sopas och planteringar tas omhand. Barn i förskoleåldern leker i parkerna, omedvetna om att just lekplatser vid många tillfällen har bombats. Ukrainarna älskar sina blommor, vilket märks i parker, på torg och längs bilvägar. Floristerna tycks öppna tidigast av alla på morgnarna.
Kharkiv är en fantastiskt ren stad. Inte ens i de områden som skulle betraktas som fattigare och mer drabbade ligger det skräp på gatorna. Jag ser knappt ens cigarettfimpar. Skräpkorgar finns noggrant utplacerade. Folk är artiga och tysta och håller upp de tunga svängdörrarna för varandra på väg in och ut från tunnelbanan. Alla väntar på grön gubbe vid övergångsställena. Det är anmärkningsvärt civiliserat och välordnat, särskilt med tanke på situationen.
Varför bry sig om skräp på gatan när det är krig? Kanske är det just då det är som viktigast. För att upprätthålla en bild av normalitet och känsla av värdighet. Detta är vår stad, och vi bryr oss.
Är det någon gång jag önskar att jag behärskade det ryska språket är det under mitt besök i Kharkiv. Majoriteten här pratar ryska, och kunskaperna i engelska är väldigt begränsade. Visst kan man ta mobilen till hjälp, och ibland är det oundvikligt. Men det blir inget flytande samtal.
Vistelsen här har varit lite schizofren. Å ena sidan ett mysigt hotell med utmärkt frukost, klanderfritt rena gator och trevliga kaféer och pubar. De som fortfarande hållet öppet. Å den andra sidan konstanta flyglarm, särskilt intensiva i går kväll då det hördes höga smällar.
Jag valde att ställa in planerade utflykter till Izium och Sumy. I slutändan är frågan hur informativt det blir att se ännu mer förödelse ett tiotal mil utanför Kharkiv med familjen där hemma på helspänn. Sammantaget blir det ganska skönt att åka västerut för en mer normal tillvaro i Lviv i några dagar.
Jag känner för dem som bor här. De hålls fångade i en rysk diktators vansinniga imperiedrömmar och har inget annat val än att uthärda. Människor fortsätter existera. Men lever de? Det vimlar av kaféer, små kiosker och butiker. Men utanför de mest centrala delarna av staden är många tillbommade. Stängda. Livlösa. Trots att den pigga vårsolen på den klarblå himlen tröstar lite vilar krigets tunga slöja över Kharkiv. Detta är ingen rolig plats. Överallt finns spår av det liv som en gång levdes här. Av en stad som var men inte längre är.
Ett ovanligt resereportage. Vardagslivet i en stad när kriget pågår. Innan kriget bröt ut visste vi svenskar inte mycket om Ukraina. Nu vt vi lite mer. Ett starkt folk.
Som jag sade i en intervju efter förra resan: om jag ville invadera ett land är nog Ukraina ett av de sista jag skulle överväga.
”invadera ett land är nog Ukraina ett av de sista jag skulle överväga.”
Håller med östeuropéer är generellt mycket tuffare än oss, alltså, mycket tuffare.
Mycket bättre soldat material än i väst och inom NATO förutom turkarna.
”Trump calls the captains of the merchant ships cowards”.
Inkompetensen överlag i hanteringingen. Allvaret av blockaden av Hormuzsundet ska ha kommit som en överraskning Hegseth & co uppenbart clueless, och vet varken vad ena eller andra handen gör (arma generaler). US Minsveparna, Task Force 52 (CTF‑52) i Persiska viken skickade Trump hem till USA strax innan anfallet, varför? nu vet man inte vad man ska göra.
Antar att Hegseths förslag är att fraktfartygen ska ”man up”.
https://www.independent.co.uk/news/world/americas/us-politics/iran-strait-of-hormuz-minesweepers-b2936416.html
*
Task Force 52 (CTF‑52) is stationed in Manama, Bahrain, as part of U.S. Naval Forces Central Command (NAVCENT) and the U.S. Fifth Fleet. Dedicated force that Train continuously for Hormuz scenarios. Its mission includes:
• Mine hunting
• Mine sweeping
• Mine neutralization
Knarrig Historia-site 🙂 tydligen.
https://www.flyingpenguin.com/why-trumps-three-iran-options-all-failed-mussolini-in-1940/
Sverige har mao anhållit befälhavarna på båda skugg-pråmarna nu? Tillämpa hemlandets fång-behandling i bur. Kan bli en hög med fartyg tillslut.
”Sverigedemokraternas möten med brittiska Reform UK – som gång på gång avslöjats med att gå Kremls ärenden – kritiseras nu av Socialdemokraterna.
– Sverigedemokraterna har det här nära utbytet med personer som vill se Ryssland som en nyckelallierad. Det är allvarliga uppgifter, säger partisekreteraren Tobias Baudin, S.”
https://www.expressen.se/nyheter/politik/kritiken-mot-sds-mote-med-ryssvanliga-partiet/
Sossarna var med på samma möte eftersom de flesta partier i Sverige var där. Expressen är selektiva.
Så om sossarna springer på samma rysskramarmöten som SD menar Arne Nilsson att det är ok?
Det ligger i varje fall inte i linjen med herr Arnes tidigare inlägg måste jag säga.
Skitsnack! Eller fullkomlig, för att tala ren svengelska, bullshit.
Reform UK är realister, och inte det minsta benägna att ”gå Kremls ärenden”. Vad de däremot upprepade gånger påpekat, liksom vissa av oss kommentatorer på den här bloggen, är att Sovjet igår och Ryssland idag är två olika saker. Hela det här narrativet med att Ryssland är Sovjet 2.0 är enbart globalistisk, historielös agitprop.
Man bör komma ihåg i sammanhanget att Ukraina, liksom Ryssland, var del av Sovjetunionen och att en hel del ukrainska rödarmister var med om att skövla och plundra, mörda och våldta i Tyskland och Österrike vid andra världskrigets slut.
Vilket också var fallet i de av Sovjetunionen ”befriade” länderna i Östeuropa; Ungern, Rumänien, Bulgarien och Tjeckoslovakien. Senare även under Ungernrevolten och Pragvåren. Ukrainska soldater var med när de sovjetiska pansarvagnarna rullade in i Bukarest 1956. Nikita Khrusjtsjov var ukrainare, och hans företrädare, Josef Stalin, var georgier.
Skitsnack Skåjten. Sovjetunionen var FORMELLT ingen rysk stat, men var ett RYSS-DOMINERAT IMPERIUM i PRAKTIKEN! Ryska var det administrativa språket i hela unionen, ryssar dominerade i militären, administration och underrättelse tjänst, behandlade republikerna som på pappret var likvärdiga som ryska kolonier och tidvis utsattes de icke-ryska republiker som Ukraina för russifiering och ryskt språk och kultur favoriserades i största allmänhet. Stalin må ha varit georgier men favoriserade ryssar.
Kort sagt Ryssland är en fortsättning på Sovjetunionen som själv var en fortsättning på det ryska kejsardömet!
Ryssland av idag är mer likt Francos Spanien än någon slags ”fortsättning” på Sovjetunionen, vilken i sin tur DEFINITIVT INTE var någon ”fortsättning” på Tsarryssland. Särskilt det senare av dina påståenden är så otroligt historielöst och puerilt att jag inser jag diskuterar med en byfåne.
Till att börja med kan Skåjten ta en karta på det ryska kejsardömet 1914 och på Sovjetunionen ca 1946 och se att gränserna överlappar ganska bra till att börja med. Putin kallade Sovjetunionens kollaps den största geopolitiska katastrofen i historien. Invasionen av Ukraina är ett steg av Putins ambitioner att återupprätta rysk dominans i det tidigare imperiet! Stalin hyllas i Putins Ryssland, sovjetisk ww2 propaganda används ständigt under kriget. Den ryska säkerhetstjänsten är en direkt efterträdare till KGB och GRU, så att anser att det finns goda argument för båda mina påståenden. Till skillnad från Putin invaderade Franco inte sina grannländer efter inbördeskriget och gjorde allt han kunde för att hålla Spanien utanför andra världskriget till skillnad från Putin, dessutom utvecklade Franco den spanska ekonomin under efterkrigstiden medan den i Putins Ryssland stått stilla sen 90-talet. Har egentligen själv inget intresse att diskutera med en lättkränkt surkart som lever i en digital bubbla, men ändå anser jag felaktiga påståenden behöver bemötas.
Jag vet att sovjeterna härjade i Budapest 1956 men du påstår alltså att de rullade i Bukarest också?
Har du några källor på det?
Angående Scouten Fredrik, som ger ett exempel på en projektion då han skriver – Särskilt det senare av scouten Fredriks påståenden är så otroligt historielöst och puerilt att jag inser jag diskuterar med en byfåne.
När det gäller Spanien 1936–39, stod kampen mellan de auktoritära nationalisterna under general Franco och folkfronten, som kom att ledas av Stalin.
Stalin avsåg att införliva Spanien som en rådsrepublik i Sovjetunionen. Det fanns ingen demokratiskt vald regering under perioden.
Stalin är Putins förebild. Att påstå att Ryssland idag är som Spanien under Franco är totalt historielöst och totalt obildat.
Jfr.
Stanley G. Payne, 2011. Spain: A Unique History, The University of Wisconsin Press.
Sir Antony Beevor, 2006. The Battle for Spain: The Spanish Civil War 1936-1939, New York Times bestselling author.
Manuel Álvarez Tardío och Roberto Villa García, 2017. (600-sidiga volym). 1936. Fraude y violencia en las elecciones del Frente Popular (1936. Valfusk och våld i folkfrontsvalet) La Universidad Rey Juan Carlos de Madrid.
Nix woken, Stalin är inte Putins förebild. Snarare då Peter den Store.
Jag skrev att Ryssland idag mer mer _likt_ Francos Spanien (än Sovjet), inte att det _är_ som Francos Spanien. Fajtas mot halmgubbar är det enda du klarar av?
Antony Beevor är f ö enormt överskattad.
Nix, blandade ihop namnen. Budapest skulle det vara såklart. Vilket brutalt ”gotcha-moment”…
Puh, då var det bara ett ordentligt misstag och ingen lögn så man kan andas ut.
Jag ljuger ALDRIG, och jag svär aldrig, jag röker inte, jag dricker inte, och… fan i helvete nu glömde jag pipan på Systemet!
”SD-toppen Henrik Vinge har tidigare sagt att det inte går att utesluta att SD kan uppmana sina väljare att stödrösta på L. De inser att utan Liberalerna i riksdagen blir det sannolikt ett regeringsskifte i höst.
Men att tvinga SD-väljare att rösta på ett parti de avskyr är skakigt.
Nu tyder snarare mycket på att Jimmie Åkesson har lyckats vrida om armen på Simona Mohamsson.”
https://www.aftonbladet.se/ledare/a/k0wdbj/liberalerna-oppnar-for-sd-i-regering-simona-mohamsson-vek-ned-sig-for-akesson
Märkligt att libanesiskan med 1, 4% i ryggen härjar med jimpa och hans 17-18%. Jimpa imponerar inte direkt.