Vad är målet med USA:s och Israels krig mot Iran? Fanns det ens legitima skäl att starta det? Och hur definieras en seger som kan avsluta konflikten?

Det mest oroande med Irankriget är att det inte verkar finnas ett tydligt definierat slutmål. Donald Trump har offentligt krävt en villkorslös iransk kapitulation. Bara det uttalandet allena visar att Trump inte förstår vad det är för regim han har attackerat. Regimen i Teheran är ingen rationell, demokratisk administration som kalkylerar risk för människoliv eller behöver oroa sig för nästa val. Det är snarare att likna vid en dödssekt som hellre tar världen med sig i fallet än ger upp.

Tulsi Gabbard, chef för den nationella underrättelsetjänsten, vittnade tillsammans med CIA-chefen John Ratcliffe och FBI-bossen Kash Patel inför senatens utskott SSCI, vars syfte är att övervaka underrättelsetjänsternas åtlydnad av konstitutionen och lagarna. Där fick hon bland annat frågor om huruvida Iran verkligen utgjorde ett akut hot mot USA, som Trump hävdat men som Joe Kent avfärdat som en lögn när han avgick i protest.

I ett förberett skriftligt inledningsanförande hävdade Gabbard att Irans nukleära anrikningsprogram ”blev fullständigt utplånat som ett resultat av Operation Midnight Hammer” och att det inte hade gjorts några försök att bygga upp den sedan dess. Detta motsäger presidentens påstående om ett akut hot. Gabbard kunde inte heller understödja administrationens påstående att ingen hade förutsett att Iran som en konsekvens av angreppen skulle attackera grannarna i Gulfen.

Som en trogen Trumplojalist upprepade Gabbard att det i slutändan är presidenten som bestämmer vad som är ett hot. Givet Trumps ADHD-styre, där en sak påstås en dag och det motsatta är officiell linje tre dagar senare, är det en minst sagt volatil situation. Gott omdöme är inget Trump kan anklagas för, och nu när han omger sig med ja-sägare är frågan om han ens får tillgång till information som motsäger hans egna uppfattningar och nycker.

Det hela är ett tragiskt skådespel med enorma konsekvenser för hela världen. Stigande bränslepriser, en rysk statskassa som får ett välkommet tillskott, en miljon människor på flykt i Libanon och ett ännu värre terrorvärlde när den iranska regimen ytterligare skärper förtrycket är bara några av följderna av Trumps huvudlösa krig. Fredspresidenten som i åratal jagat Nobels fredspris och lovade att aldrig starta ”ändlösa krig” har nu satt igång ett krig som saknar ett uppenbart och realistiskt slutmål. Sådant brukar inte sluta bra.

På typiskt trumpskt manér tackar han bryskt nej till ukrainsk hjälp i regionen men kräver samtidigt att Natoallierade ställer upp och försvarar Hormuzsundet. Allierade som han närmast dagligen kastar invektiv och ovett över, och som av allt att döma inte informerades om Trumps planer på att attackera Iran förväntas lydigt ställa upp och rädda Trump i dennes vettlösa krigsäventyr. ”Nej, tack” vore ett rimligt svar. Och det är också vad vi hört hittills. Men risken är att de historiska banden och rädslan för Trumps bestraffningar ändå kan få allierade att komma krypande och under förnedrande omständigheter ”hjälpa till”.

En ganska rimlig grundförutsättning för den som startar krig är ändå att ansvaret för att avsluta det vilar där. Inte hos någon annan. If you break it you buy it. USA och Israel startade detta krig. Nej, det ”startades” inte av Iran för 46 år sedan. Att länderna varit antagonister under snart fem decennier innebär inte att det rått ett öppet krigstillstånd.

Angreppet i juni förra året kunde möjligen motiveras. Ingen vill att Iran ska skaffa kärnvapen. Men av allt att döma var angreppet på kärnenergianläggningarna där fullt tillräckliga för att slå ut den kapaciteten för överskådlig framtid. Åtminstone hävdar USA:s egna underrättelsetjänster detta.

Så vad ska då Trumps och Netanyahus krig mot Iran tjäna till? Ett regimskifte, säger någon. Orealistiskt i detta läge, invänder pessimisten. Pappa Khamenei har ersatts av sonen Khamenei. Regimen är intakt, om än med lite tunnare led i toppskiktet. Mullorna har haft nästan fem decennier på sig att konsolidera makten och bygga en struktur som möjliggör ledarskiften.

Utifrån verkar detta i första hand vara Israels krig, inte USA:s. Så vad är Israels mål? Möjligen att försvaga den iranska regimen tillräckligt så att dess stöd till terrorgrupper i regionen mer eller mindre upphör. Någon villkorslös kapitulation kommer vi aldrig få se, såvida inte USA och Israel går in med marktrupper och försöker erövra Teheran. Vilket skulle vara den största katastrofen sedan Vietnamkriget.

Mest realistiskt är att Trump, när börserna fallit tillräckligt och de egna MAGA-väljarna börjar stirra med blank blick i plånböckerna, helt enkelt förklarar seger och drar sig tillbaka. Det kommer naturligtvis bli den största segern i världshistorien i Trumps värld. Men de verkliga följderna av kriget kommer vi sannolikt få leva med i många år framöver. Vilka de blir är inte uppenbart än.

Så det så.