Donald Trump har helt uppenbart länge gillat den ryske diktatorn Vladimir Putin. Om det är auran av styrka och makt som bländar den amerikanske Magasektens ledare, en gemensam världsbild eller bara tanken på att få göra lukrativa affärer ska jag låta vara osagt. Men uppenbart är att Trump kommer bra överens med Putin och betydligt sämre med Zelenskyj och västliga ledare.
Trump har under sitt första år vid makten valt att sätta press på Ukraina och utmåla de icke förhandlingsvilliga ryssarna som lätta att tas med. Nu spelar även andra beslut i Vita huset ryssarna i händerna. Efter angreppet på Iran med en lätt förutsedd stängning av Hormuzsundet kom kraftigt stigande oljepriser, vilket gynnar Ryssland. Därefter lättade sanktioner mot Putins viktigaste inkomstkälla vilket enligt Financial Times har ökat de ryska oljeinkomsterna med 150 miljoner dollar per dag.
Mer pengar till kriget, således. I stället för att pressa angriparen och ta steg mot fred har Trump nu även i konkret handling hjälpt Putin att hålla igång kriget längre. Och den iranska regimen sitter alltjämt kvar.
Det är således helt upp till Europa att hjälpa Ukraina att överleva. Och det gör vi. Men de 90 miljarder euro som EU lovat Ukraina, och som är existentiella för att den ukrainska staten ska kunna upprätthålla sina grundläggande funktioner och samtidigt fortsätta försvarskriget, blockeras av Putins europeiska vänner.
Det är nämligen inte bara Trump som hjälper Putin. Den ryske ledaren har sina skyddslingar även i Europa, där Ungerns Orbán och Slovakiens Fico är de mest uppenbara. Orbán driver hela sin återvalskampanj på att utmåla Ukrainas president Zelenskyj som en utsugare av Europas ekonomi. Något ont att säga om den som startat det största kriget i Europa på över 80 år har han däremot inte.
Orbán är däremot ett ännu större problem än så. Uppgifter från Washington Post gör gällande att den ungerska utrikesministern Péter Szijjártó under lång tid försett Kreml med känslig information från Europeiska rådets möten. Detta är något som Polens premiärminister Donald Tusk uppger att de har misstänkt länge, och att han själv därför har varit återhållsam i sina egna uttalanden under dessa möten.
Om Washington Posts uppgifter stämmer, är det oerhört anmärkningsvärt. Men kanske inte chockerande givet hur den ungerska regimen har betett sig under flera års tid. Det borde ställa hela det ungerska EU-medlemskapet i fråga.
Här har unionen emellertid ett problem. Det går inte att knuffa ut en medlem. Inget EU-land kan fråntas sitt medlemskap i gemenskapen, även om det ska gå att frånta rösträtten. Möjligheten för ett land att lägga veto mot 26 andra gör EU beslutsoförmöget. EU var helt enkelt inte konstruerat för ett krig i Europa, för enskilda medlemmar som blockerar gemensamma beslut och för femtekolonnare som förser fienden med information.
Parallellt med en Putinvänlig amerikansk administration och proryska krafter som lägger hinder i vägen för ett mer solitt europeiskt Ukrainastöd, gör Ukraina allt de kan för att ta kriget tillbaka till ryssarna. De har under en längre tid slagit mot logistik och raffinaderier. Nu börjar vi se effekterna av en långsiktigt utbyggd drönarkapacitet. De långräckviddiga drönarna når 2000 kilometer och kan slå mot fabriker som bidrar i den ryska krigsproduktionen även om de ligger långt från den ukrainska gränsen.
Någon kanske minns att Putin fick en fråga av BBC:s mångårige Moskvabaserade journalist Steve Rosenberg i samband med den årliga frågestunden för ett drygt år sedan. Rosenberg påminde om att Boris Jeltsin hade bett Putin att ta hand om Ryssland när han tog över som president för över ett kvartssekel sedan. Han exemplifierade sedan med sanktioner, Ukrainas anfall mot Kursk, ett växande Nato sedan 2022 och inflationen när han frågade om Putin anser att han verkligen tagit hand om Ryssland.
Putin ansåg naturligtvis det. Men ordföranden i säkerhetsrådet Sergej Shojgu hävdar nu att ingen rysk region kan känna sig säker från ukrainska anfall. Den ryska regimen har inte bara skärpt repressionen under kriget, bland annat i form av ökad internetcensur. Den har nu stängt ned mobilt internet i stora delar av Moskva och S:t Petersburg, vilket gör ett modernt vardagsliv avsevärt mer komplicerat.
Jämfört med vad ryssarna gör mot det ukrainska folket varje natt och dag är det fortfarande fråga om nålstick. Och vi ska inte ha några orealistiska förhoppningar på att ryssar går man ur huse och protesterar. Ryssland är ett så repressivt och auktoritärt samhälle i dag att minsta protest medför enorma risker. Men det är alltjämt viktigt att ta kriget tillbaka till rysk mark, och helt nödvändigt att slå mot den ryska förmågan att bedriva krig. Som en bonus kanske alltfler ryssar börjar undra vad syftet med hela detta meningslösa krig egentligen är.
Det finns krafter i Europa som vill börja normalisera relationerna med Ryssland. Mitt under pågående krig. USA, Kina och Ryssland betraktar alla EU som svagt, splittrat och mesigt. Europa behöver räta på ryggen och visa lite förbaskat självförtroende. Klarar vi inte det i en situation när så här mycket står på spel, vad är ens poängen med att fortsätta detta europeiska projekt?
Givetvis borde de länder som vill fortsätta att stötta Ukraina göra det. Varför krångla via EU? Orban kommer att ställa in valet i april genom att skylla på Ukraina eller nåt annat. En diktator låter sig inte avsättas.
Då blir ju frågan vad A.N vill göra?
Lägga ner ett krångligt EU? Lägga demokratin inom EU åt sidan när det gäller större saker? Eller handlar det om en Orban-anpassning tills någon ny misshaglig dyker upp? Kanske Sverige borde lämna t.o.m?
Att EU har en regel om att samtliga länder ska vara eniga i vissa frågor medans andra frågor blir påbjudna utan att vi godkänt dessa är inte bra. Men har vi nu en sån regel så får Sverige verka för att utesluta diktaturer ur EU.
Då blir ju frågan vad A.N vill göra?
Vi kan nog konstatera att A.N inte kan svara på den frågan.
Om jag för en stund tillåter mig att ta på mig en glänsande foliehatt så uppstår många intressanta frågor i min hjärna. Vad har Putin, Trump, Witkoff och Netanyahu egentligen diskuterat i sina möten?
Vi vet att Trump sedan länge ser Kina som en större fiende (eller åtminstone rival) än Ryssland. Vi vet också att Netanyahu i decennier har velat angripa Iran och att Israels stöd till Ukraina har varit ett av de svagaste i Västvärlden trots att Ukrainas president har judisk bakgrund. Något som egentligen borde ha gjort det enklare för israelerna att ge sitt helhjärtade stöd till Ukraina trots det senare landets långa historia av antisemitiska pogromer.
Jag och många med mig har länge att Trump vill göra ”en omvänd Nixon”, dvs att alliera sig med Ryssland mot Kina. Kan man tänka sig att Trump och hans allierade nu har utvidgat den planen?
Deras ambition är kanske att på en och samma gång alliera Ryssland med USA och Israel och att försvaga Kina genom att dels försöka underminera relationen mellan Kina och Ryssland och dels försvaga, helst avsätta, den iranska regimen som länge har haft en god relation med Kina och sålt mycket olja dit.
Eftersom jag har följt den här bloggen i flera år innan jag bestämde mig för att själv dyka ner i kommentarsfältet så vet jag att Hans Li Emgnell har en lång erfarenhet av att besöka Folkrepubliken Kina.
Jag vet att Hans, som så många andra svenskar och europeer, känner en djup avsmak inför Ryssland på grund av deras brutala anfallskrig i Ukraina, medan den kinesiska diktaturen kanske framstår som mer avlägsen och mycket mindre aggressiv (förtrycket sker ju i nuläget främst inom Folkrepubliken Kinas internationellt erkända gränser).
Men eftersom Hans har denna djupa erfarenhet av Kina, som de flesta svenskar, inklusive undertecknad, saknar så skulle jag gärna ta del av Hans tankar om det verkligt storskaliga geopolitiska spelet som spelas av USA, Ryssland, Kina och miljardnationen Indien och med särskilt fokus på Asien. Ett spel där regionala stormakter som Japan, Nordkorea
Sydkorea, Pakistan, Iran, Saudiarabien, Turkiet och Israel också spelar en viktig roll som vänner och/eller fiender till verkligt stora stormakterna.
Men eftersom Hans har denna djupa erfarenhet av Kina, som de flesta svenskar, inklusive undertecknad, saknar så skulle jag gärna ta del av Hans tankar om det verkligt storskaliga geopolitiska spelet som spelas av USA, Ryssland, Kina och miljardnationen Indien och med särskilt fokus på Asien. Ett spel där regionala stormakter som Japan, Nordkorea, Sydkorea, Pakistan, Iran, Saudiarabien, Turkiet och Israel också spelar en viktig roll som vänner och/eller fiender till verkligt stora stormakterna.
Det är en oerhört intressant om än svåranalyserad materia. Även om jag har varit i Kina (och Hongkong) många gånger och kan språket en del har jag inte tillgång till någon sorts information som inte är allmänt tillgänglig. Men jag återkommer gärna med en del tankar när tid finns.
mvh
Hans
Jag ser fram mot att läsa det. Ett tydligt intryck är att Kina var ett mer liberalt samhälle under Hu Jintaos styre men att Xi Jinping har drivit landet i en mycket mer auktoritär, för att inte säga totalitär riktning.
Om jag ska säga något positivt om Xi Jinping så har jag fått intrycket att han (dvs hans administration) ha börjat ta itu med de gigantiska miljöproblem som man tidigare i hög grad ignorerade. I dag verkar det vara Delhi snarare än Peking som är världens smutsigaste huvudstad.
Till skillnad från Xis utrensningar och påstådda kamp mot korruptionen kan jag tänka mig att kampen mot luftföroreringarna drivs av någon sorts omsorg av befolkningen snarare än av ren maktlystnad. Vem vill egentligen frivilligt andas giftig luft eller dricka smutsigt vatten?
Det är inte möjligt, men nåt bekant över mängden scrollande.. har Montessori en AI-bror?
Syster?
Tack för en en intressant post med filosoferande.
För att stödja din förfrågan från bloggägaren om Kina så kan man observera att mycket just nu händer i Kinas maktsfär.
Ovanliga folkliga protester.
Företagsproblem.
Historiska byggproblem som börjar göra sig påminda.
Länder som börjar inse vad sammarbete eller projekt med Kina innebär.
Xi Jinping fortsätter sin maktkamp med ovanliga utrensningar.
Mycket material som kan utforskas men inte mycket skrivet av Hans. Har det att göra med att Hans behöver hålla sig god med Kina så att han kan fortsätta att resa dit?
Btw, att invadera Taiwan är tydligen knepigare än det verkar pga av vädret.
Paul Warburg har en intressant 30min på ämnet.
https://m.youtube.com/watch?v=OblBBWDgx04
Vilket scoop: Washington Post, CIA:s smutsigaste kran som de vrider på när de vill grumla vattnen, i sällskap med Anne Applebaums fru Donald Tusk, försöker lägga sig i det ungerska valet, där Viktor Orban och Fidesz mycket väl kan göra en ”Björn Borg” och ta hem spelet femte gången i rad.
Ja, det är klart att regimen i Ungern kommer kalla det fake news. Men vi behöver ju inte vara lika enfaldiga. Att Ungern går Kremls ärenden är knappast en chock. Utrikesministern ska ha besökt Ryssland 16 gånger sedan 2022.
Nej, det är klart att det vore enfaldigt att betrakta Washington Post och Donald Tusk som de värsta utprånglarna av globalistpropaganda; det finns säkert sådana som är ännu mer ruttna och genomkorrumperade.
Eller så bemöter man frågan i sak i stället för att diskvalificera uppgifterna som falska p.g.a. att man ogillar källan. Att Ungern har täta band med Kreml är inget nytt, och utrikesministern har medgett att han har löpande kontakt med ryssarna. Så vad gör uppgifterna så osannolika?
Viktor Orban har i 16 år fört en utrikespolitik som går ut på att balansera mellan EU, USA, Ryssland och Kina. För den som står för någon typ av antiliberal radikalkonservatism i en i övrigt (i bred bemärkelse) liberalt orienterad union är detta ett logiskt sätt att både kunna äta upp kakan (pengar från EU) och ha den kvar.
Som auktoritärt konservativ nationalist skulle jag ha gjort samma sak om jag hade haft någonting att säga till om i Sverige. Att som ledare för ett litet land med nationella ambitioner spela ut stormakterna mot varandra är precis rätt väg att gå. På sitt eget sätt, utifrån sina egna utgångspunkter, gjorde Olof Palme ungefär samma sak i Sverige 1969-76. För övrigt en av få positiva egenskaper hos den mannen.
Grundproblemet är snarare att Vladimir Putin har ägnat de senaste fyra åren åt att låta slakta östslaviska män i ett fullständigt sinnesrubbat brödrakrig som förvärrar den pågående demografiska krisen i båda länderna samtidigt som de, liksom resten av Europa, står inför betydligt värre hot från våra gemensamma, verkliga fiender i söder och sydost.
Putin borde ha invaderat Kazakstan i stället för Ukraina. En gång var Kazakstan det mest europeiserade landet i hela Asien, men under de senaste decenniet har den muslimska lokalbefolkningen kunnat bre ut sig på bekostnad av ryssar, tyskar och ukrainare.
Det här är en verklig tragedi för de europeiska folken av samma slag som när afrikander och britter trängs undan i Sydafrika och när britterna kördes ut ur Rhodesia/Zimbabwe. Ja, jag tycker att kolonialism är okej när vi europeer gör det. Som de senaste decennierna har bevisat så utsätter man antingen andra för kolonialism eller blir själv utsatt för det av andra. Den som inte tror mig bör fråga de våldtagna flickorna i Rotherham, Rochdale och andra av främmande folk koloniserade städer.
Putin påstår sig vara en troende ortodox kristen. Problemet är att den som orsakar död och lidande för hundratusentals andra ortodoxa kristna, helt i onödan, rimligen kan förvänta sig enkelbiljett rakt ner i helvetet. Den nästn helt oblodiga ockupationen av Krim är säkert möjlig för en Högre Makt att förlåta, men den brutala fullskaliga invasionen av Ukraina framstår som oförlåtlig.
Lyckligtvis kommer helvetet att vara fullt av krigsförytare ur Putins boomergeneration, så han lär inte behöva känna sig ensam. Dick Cheney är redan där, och Trump, Netanyahu, Blair och W Bush är på god väg. Sedan kan de sitta där och konferera tillsammans. Det blir som en tävling: vem av dem har flest liv på sina samveten?
Jag håller inte med dig Fillesof gällande Orban. Orban är en typisk kleptokrat som har berikat sig själv och sin närmaste krets på vanliga ungrares bekostnad. Vad du kallar för balansgång har i själva verket varit ett dubbelspel där Orban har gynnat sig själv på kort sikt men missgynnat Ungern på lång sikt. Orban har aldrig velat lämna EU av följande anledningar:
1: En majoritet av ungrare är fortfarande för ett medlemskap.
2: Utan EU skulle Orbans och Ungerns inflyttade på världsscenen minska betydligt.
3: Orban må vara vasstungad mot Bryssel på hemmaplan men tigger fortfarande pengar av EU, senast tiggde han om 120 miljarder kronor från EU:s försvarsbidrag SAFE.
Med andra ord Orban tjänar mer på Ungerns fortsatta EU medlemskap än om Ungern skulle stå utanför, både politiskt och ekonomiskt. Största problemet med Orban är att han inte vill följa reglerna. Om du har varit med i en förening så känner du säkert till vikten av att följa reglerna och konsekvenserna av att bryta mot dem.
Att Ungerns utrikesminister har haft löpande kontakt med ryssarna och delat känslig information från Bryssel till Kreml är på många sätt rent förräderi, och förräderi måste bestraffas på nåt sätt!
Ja, det är inte alls otänkbart att Orban har en fäbless för kleptokrati, men i och med att jag ser den islamiska expansionen i Europa som det verkliga hotet mot våra nationer och vår civilisation så kan jag helt enkelt leva med det.
För 20 år sedan anklagades Silvio Berlusconi regelbundet för att vara en korrupt klektokrat, men jag föredrog ändå honom och hans populism framför Italiens vänsterliberala Demokratiska parti och diverse EU-teknokrater.
Och därmed har jag nu ungefär samma syn på Orban som jag då hade på Berlusconi. Men Berlusconi var nog mer av en riktig bock (bunga bunga) än vad Orban verkar vara.
”Eller så bemöter man frågan i sak i stället för att diskvalificera uppgifterna som falska p.g.a. att man ogillar källan.”
Eller så avfärdar man källan och dess uppgifter som propaganda, något du själv väldigt ofta brukar göra, herr Blogginnehavare.
Vad som kan duga för den ene…
Risk för minering näst på tur som en av Irans överraskningar regimen talat om? Trump å sin valde Graceland inte golf idag (och vill tydligen ha en månbas).
NASA Administrator: ”We’re gonna build President Trump’s moon base”
https://x.com/i/status/2036432335688663310
Journalistförbundet stoppade enligt forskare en ny undersökning om journalisters parti-sympatier. Blir statistiken för besvärande stoppas forskningen (upplåst).
https://www.gp.se/ledare/det-behovs-fakta-om-var-journalister-star-politiskt.3b197780-c061-4315-bdc3-9702b059c284
”Donald Trumps krig är olagligt enligt folkrätten och presidenten tycks sakna en plan för vad som ska hända sedan. Detta är så amatörmässigt att det gör ont att se.”
”Dessutom, som Carl Bildt påpekat, är varje bomb som släpps över Iran en bomb som USA inte har skänkt eller sålt till Ukraina. För Europas säkerhet är Irankriget dåligt på alla sätt.
Svensk bombhöger har alltså gjort bort sig igen. Kriget blev inte alls så snabbt och enkelt som de påstod. Och vi har bara börjat känna av konsekvenserna.”
https://www.aftonbladet.se/ledare/a/QJJm8x/grattis-bombhogern-nojda-med-nya-rantan
”Kanske bör detta vara en läxa tills nästa gång?
Krig går aldrig som man har tänkt sig.”
skriver Lindberg,
som måste ha glömt att det KAN innebära att Trump får som han vill.
Till Lindbergs stora förtret.
Det är lätt att förstå varför många europeer är besvikna på Viktor Orbans nära relationer med Kreml och den ryska regimen. Vad som före den 24 februari 2022 kunde framstå som en klok balansgång mellan EU, USA, Ryssland och Kina framstår i dag som något mycket mer obehagligt.
Som nationalist, konservativ och traditionalist varken kan eller vill jag döma ut Viktor Orbans samlade politiska gärning. Han gav oss hopp när verkliga förrädare som Angela Merkel, Stefan Löfven och Fredrik Reinfeldt gjorde sitt yttersta för att snabba på den redan inledda islamiseringen av Europa.
Under Vladimir Putins första decennium vid makten hade jag en positiv bild av honom eftersom han skapade en viss ordning i Ryssland efter 1990-talets förnedrande kaos under ledning av den korrupte alkoholisten Boris Jeltsin. Under senare år har denna positiva bild av Putin steg för steg ersatts av först motvilja och sedan ett regelrätt hat.
Däremot hatar jag inte Ryssland eller det ryska folket. Om de europeiska folken ska ha någon seriös chans till etnisk och civilisatorisk överlevnad måste vi förenas med ryssarna mot våra verkliga, civilisatoriska fiender. Trots alla skillnader är även kristna ryssarna i grunden europeer, precis som vi.
Precis som vi inte bör börja hata Tyskland eller tyskar bara för de att de under tolv år leddes av en vansinnig diktator bör vi inte börja hata Ryssland eller ryssar bara för att Putin på 26 år har gått från en att vara en lovande statsman (även enligt sina dåvarande kollegor Clinton och Bush) till att bli en galen diktator.
Vid sidan av den mer akuta arabisk-muslimska expansionen finns det skäl både för europeer och asiater att oroa sig för den oerhörda befolkningsexplosionen i det svarta Afrika.
Jag betraktar inte icke-muslimska svarta afrikaner som en civilisatorisk fara på samma sätt som jag gör med islam, men om hundratals miljontals afrikaner sätter sig rörelse till de mer välbeställda länderna i Europa och/eller Asien har de ändå potentialen att sätta igång årtionden eller århundraden av kaos i vår del av världen.
Av de nuvarande ledarna i Europa är det i stort sett bara Viktor Orban som verkar ta de stora, avgörande demografiska frågorna på allvar. Giorgia Meloni och Mette Frederiksen gör lite halvhjärtade försök, men Viktor Orban verkar vara den enda som är seriös.
Orbans ambitiösa familjepolitik har inte varit så framgångsrik som man kunde önska, men situationen hade varit ännu värre utan dem. Orban har åtminstone köpt det ungerska folket lite tid, och det kan visa sig vara helt avgörande när det globala liberala systemet imploderar och den demografiska syndafloden sköljer över oss.
Orban avhandlas ofta väldigt svart-vitt. Mest svart…
Jag tillskriver mycket av detta som en konsekvens av våra vänster samt EU vänliga gammel media.
En förfrågan till LLM ger lite kontext om hur EU fortfarande runt 15 år in bedriver ett politiskt ekonomiskt krig mot Ungern pga Orban.
Soros har också varit väldigt aktiv med sina organisationer open society att försöka göra Ungern mer vänster.
Allt detta ska ses i ljuset av hur Ungern samt Österrike straffades hårt efter första världskriget genom treaty of trianon.
På samma sätt som hur EU hanterade Storbritannien exit dåligt så har EU misslyckats med Ungern pga av att i huvudsak skyddar sin makt.
Havande sagt detta så förstår jag fortfarande inte Orban fullt ut
Ungerns relation till EU är i mars 2026 fortfarande djupt präglad av konflikter kring rättsstatens principer, korruption och landets inställning till kriget i Ukraina. Situationen har eskalerat till en punkt där miljarder euro har frusits permanent eller dragits in.
Här är en sammanfattning av det aktuella läget:
1. Undanhållna pengar och bestraffningar
EU använder främst två verktyg för att sätta press på regeringen Orbán: villkorsmekanismen (Rule of Law Conditionality) och specifika krav (”super-milestones”) kopplade till återhämtningsfonden.
Frysta medel: Vid ingången av 2026 uppskattas cirka 17–22 miljarder euro vara blockerade i olika former. Detta inkluderar medel från sammanhållningsfonden (för infrastruktur och regional utveckling) och hela Ungerns andel av coronafonden (RRF).
Förlorade pengar: För första gången i EU:s historia har Ungern börjat ”förlora” pengar permanent. Vid årsskiftet 2024/2025 gick landet miste om 1 miljard euro eftersom tidsfristen för att genomföra vissa reformer löpte ut. Liknande förluster hotar löpande under 2026 om kraven inte möts.
Rättsliga följder: EU-parlamentet har stämt EU-kommissionen för att de tidigare (december 2023) släppte på 10 miljarder euro till Ungern, något som parlamentet anser var ett politiskt motiverat misstag.
2. Vad kostar detta Ungern per dag?
Att fastställa en exakt ”dagskostnad” är komplext eftersom det handlar om uteblivna investeringar snarare än en direkt avgift, men man kan räkna på de frysta beloppen:
Om vi räknar på de ca 21 miljarder euro som varit blockerade över en sjuårsbudget, motsvarar det ett investeringstapp på ungefär 8–10 miljoner euro per dag (cirka 90–115 miljoner kronor).
Utöver detta betalar Ungern löpande böter till EU-domstolen för att de inte följt EU:s asylregler. Dessa böter har vid tillfällen legat på 1 miljon euro per dag.
3. Isolerade program
Ungern har exkluderats från flera prestigefyllda och ekonomiskt viktiga samarbeten:
Erasmus+: Ungerska universitet som styrs av politiskt tillsatta stiftelser är avstängda från utbytesprogrammet.
Horizon Europe: Samma universitet får inte ta del av EU:s stora forsknings- och innovationsbudget.
Sammanhållningsfonder: Stora projekt inom transport (ITDOP Plus) och regional utveckling (TSDOP Plus) står stilla eller finansieras helt av den ungerska statskassan i hopp om framtida återbetalning.
4. Situationen kring Ukraina-kriget
,EU som institution har intagit en tydlig roll som Ungern ofta motarbetar:
Blockader: Ungern har nyligen (februari/mars 2026) hotat att blockera ett stödpaket på 90 miljarder euro till Ukraina samt EU:s 20:e sanktionspaket mot Ryssland. De kräver som motprestation att Ukraina reparerar och öppnar oljeledningen Druzjba.
EU:s stöd till Ungern: Trots de låsta pengarna har EU gett Ungern visst stöd för att hantera ukrainska flyktingar (via fonder som CARE och FAST-CARE). Dock har Ungern tackat nej till vissa militära samarbetsformer och vägrat tillåta vapentransporter genom sitt territorium.
Energiproblematik: Ungern har kvar sitt undantag för import av rysk olja, men EU pressar på för att landet ska fasa ut detta beroende, vilket Orbán-regeringen menar skulle ruineras landets ekonomi.
Sammanfattningsvis: Ungern befinner sig i en ekonomisk och politisk rävsax. Regeringen hoppas på en politisk svängning i Europa (och USA), medan Bryssel håller kvar i plånboken för att tvinga fram demokratiska reformer.
En intressant beskrivning av rävsaxen som Ungern befinner sig i. Men Viktor Orban måste åtminstone se Trumps tillträde som president som en gudagåva.
Nyligen var ju Marco Rubio i Budapest och försäkrade Orban om Trumpadministrationens starka stöd och varma vänskap. Med ”Killing Kamala” i Vita huset hade situationen säkert varit mycket värre för Orban.
Jag vill göra en kortare reflektion om att det är uppenbart att olika människor har olika moraliska utgångspunkter.
Vilka ståndpunkter vi intar i den ena eller andra frågan (tex synen på Viktor Orban) beror kanske på vilka förbrytelser som upprör oss mest, vilka förbrytelser som verkligen väcker vårt djupaste inre raseri.
För egen del finns det inget som väcker mitt raseri mer än att unga vita kristna flickor och kvinnor blir prisgivna som sexslavar åt vissa perverterade invandrargäng (grooming gangs). Detta är den yttersta, logiska följden av massinvandringen och mångkulturen, och denna vidriga företeelse har förstås fått sitt allra starkaste fäste i den falska konservatismens och den inbillade anständighetens högborg Storbritannien.
Detta gör att jag känner en mycket djupt rotad avsky mot det västeuropeiska politiska etablissemanget, kanske särskilt det brittiska, som jag aldrig kommer kunna känna mot östeuropeiska populister som Viktor Orban, Andrej Babis eller Robert Fico.
Ni måste ha i åtanke att jag aldrig någonsin har sett någon form av liberalism, libertarianism eller progrsssivism som utgångspunkt för mina värderingar. Det här innebär inte att jag saknar moral. Det innebär enbart att jag har andra moraliska utgångspunkter och att vissa saker (grooming gangs) upprör mig mycket mer än vissa andra saker (Viktor Orban).
Andra människor har andra moraliska (ideologiska, religiösa) utgångspunkter och kommer därmed till andra slutsatser. Så ser vetkligheten ut, och så kommer den mest största sannolikhet alltid att se ut.
Okej Fillesof du är kollektvist, kokar det ner till? Det är inte du, utan väst- dess frihetsideal och demokrati som svikit dig inte sant?
Mot kapitalism också, regeringen sköter den biten?
Ja, Nils, självklart är jag kollektivist. Vi europeer behöver återfinna vår egen kollektiva identitet. Annars kommer vi inte att kunna stå emot den arabisk-muslimska kollektivismen, och då är det slut på mer än 3000 år av europeisk civilisation.
Då kommer vi under en period att tyna bort som dhimmis i ett muslimskt kalifat eller emirat, och därefter gör de förr eller senare slut på oss för gott, såsom turkarna gjorde med armenierna under första världskriget.
Jag vill gärna ställa några motfrågor till Nils: tror du att den spanska och portugisiska reconquistan var ett individualistiskt projekt? Ser du grekernas, serbernas och bulgarernas frihetskamp mot de ortomanska turkarna som ett utpräglat individualistiskt projekt?
Anser du att staten Israels försvarsmakt IDF, med flera års värnplikt för både män och kvinnor, är ett uttryck för individualismens seger över kollektivismen? Har du överhuvudtaget någon kontakt med verkligheten eller lever du helt och hållet i din egen fantasivärld?
”din egen fantasivärld”
Nej farbror, inte intresserad. Bekräftade ett antagande. (Jag kan göra det jobbigt också). Ber om ursäkt om det uppfattades som bryskt. Noterade bara (och har debatterat kollektivister i olika kulörer) de alltmer bekanta tongångarna det (nödvändigt) omständiga språkbruket, de idealistiska omskrivningarna, avledanden och historie-strawmans för att staga upp det hela, obligatoriskt närmast.
Konstaterar att förutsättningarna inte finns, minsta press på rätt punkt och diskussionen kommer ofelbart gå in i en oändlig loop. Ödslar inte tid på sånt längre. Jag tror vi säger så.
Låt mig gissa; socialt oassimilerad, NPF-diagnos, impopulär och utstött i skolan? Right
Ja, jag håller med dig om att vi säger så. Jag är inte intresserad av att diskutera med någon som enbart är intresserad av att slänga ur sig förolämningar och gå till personangrepp.
Det är dock oerhört märkligt att du har valt att använda dig av det harmlösa ordet kollektivist som din främsta förolämpning.
De svenskar som saknar förmågan att debattera sakligt brukar ju normalt sett kalla sina meningsmotståndare för sådant som fascister, nazister och rasister.
Nåväl, får ändå ge en komplimang. Du skriver bra. Stilig disposition och jämn styckeindelning. Föredömligt vid längre texter. Själv tenderar dessvärre jag att gå i motsatt riktning och bli lat på nätet.
Ser att i efterhand kunde sista meningen strukits. Punkterna där förtjänar naturligtvis stöd- och hjälpinsatser. Alltför många av fallen ”faller” dessutom mellan stolarna i byråkratin.
Om ni ska vara ohyfsade och kasta invektiv på varandra men drabbats av lite idétorka kommmer jag med några tips. Putinkramare, rysstroll och illiterat har varit populära på sistone. Vill man skruva upptemperaturen ytterligare föreslår jag plattnacke, apskaft och hamnsjåare.
Drasut är bra också.
Rätt där Fillesof.
Europa tror fortfarande att pengar regnar som manna från himlen.
Tvärt om.
Pengar genereras av att tillverka saker som folk vill ha.
Såg någonstans att vi som jobbar inom den privata sektorn är
Ungefär 1,5 miljoner.Självförsörjande.
10,5 innevånare finns nu i Sverige.
Balubas som aldrig jobbat en dag i Sverige får garanti pension……
Hur sjukt är det…?
Själv knyter jag näven i byxfickan och sparar in på allt.
Smör på knäcket……!
Bara till helgen.
Invandringen lyser med sin frånvaro angående ökande BNP…
Snarare tvärt emot.
Att det skall bli en ändring om det blir en ny regering i höst……?
Näe.
Det blir samma sak fast värre med feminister och miljöpartister.
Dadgostar som finansminister……?
Blir vi Kuba eller Venezuela….
The shit will hit the fan…….
Vi är på botten fast vi lurar oss att vi är ”rika”……
Allt är lånade pengar.
Ursäkta dystopin men det är dit vi är på väg om inget görs.
Egon: Jag har faktiskt besökt Kuba eftersom jag har goda vänner där, och den ekonomiska situationen på Kuba är verkligen katastrofal just nu. Trump kommer nog att möta ännu mindre motstånd där än i Venezuela när han ska avsätta eller förändra regimen i grunden.
Många kubaner sitter faktiskt bara och väntar på en förändring. Det kommunistiska systemet verkar efter 67 år vara fullständigt slutkört.
För att undvika att det ska utbryter kaos hoppas jag dock att Trump genomför ett ”mjukt” regimskifte snarare än att försöka montera ner hela statsapparaten. Den pragmatiske Trumps smidiga metod från Venezuela 2026 är helt enkelt mycket bättre och sundare än den fullständigt vedervärdige Bushs vansinnesmetod från Irak 2003.
Vid sidan av sitt klimat har Kuba dock en annan stor fördel jämfört med Sverige. Där finns i stort sett inga muslimer alls. Jag har aldrig någonsin sett enda moské eller synligt muslimsk person där. Deras afro-karibiska Santeriareligion framstår som oerhört oskyldig i jämförelse, även om jag har hört att det förekommer förbannelser och svartkonster. Dock har jag ännu inte utsatts för några svartkonster.
det verkar enklare att göra avsteg från samtyckeslagen om det gäller en riktigt gammal tant och dansdomaren Dermot Cleminger är tillbaks i Sverige.