Min resa till Kyjiv i maj förra året skedde mot bakgrund av en inre övertygelse om att det var en resa jag bara måste göra. Jag ville se och uppleva Ukraina på plats, om än bara för några dagar. Att observera på håll kan tillhandahålla teori, men det är något annat att se det med egna ögon.
Känslan efteråt var att det finns så mycket mer att se och göra. Ukraina är stort, och det är ett problem när man ska ta sig runt med tåg eller buss då mycket tid måste läggas på resor. Det är många långa timmar i ekipage av tveksam standard. Men det går om man vill.
Efter den förra resan började tankar på en andra resa snart komma. Resan jag nu ska företa, som sannolikt blir min sista till ett land i krig av familjeskäl, sker av en liknande anledning. Syftet är att se och uppleva. När jag började planera denna resa fanns en känsla av viss brådska. Under senhösten knakade det betänkligt vid de ukrainska frontpositionerna, och det fanns sedan också tecken på ryska inbrytningsförsök i nordost. Sedan dess har situationen stabiliserats vid fronten och det mesta för ukrainarna har handlat om att överleva en sträng vinter utan värme och elektricitet.
Jag förhåller mig kallsinnig till ett krigsslut under 2026. Jag tror kort sagt inte på en fred i närtid. Förutsättningarna finns inte där just nu. Såvida inte rysk förmåga kollapsar, Ukraina börjar återta stora områden och Putin tvingas till en uppgörelse kommer kriget med all sannolikhet att fortsätta ett bra tag till. Jag tror nämligen inte att Ukraina är redo att ge upp heller.
Resan går tillbaka till Kyjiv och avslutas i Lviv där en god vän ordnat med besök hos volontärorganisationen Dzyga’s Paw. Jag kommer emellertid också lämna den relativa tryggheten i västra Ukraina och bege mig österut. Huvudmålet med resan är landets andra största stad Kharkiv, som ligger cirka 30 kilometer från den ryska gränsen och har varit hårt utsatt för rysk beskjutning under hela kriget. Exakt vilka mindre orter i Kharkivregionen som är lämpliga att besöka kommer bero på vad ryssarna hittar på.
Nu har våren kommit och den brutala vintern är över. Ukrainarna klarade prövningen. Just nu tycks situationen relativt lugnare än vad den var i februari. Men säkerhetssituationen ska förstås tas på allvar. Ukraina är ett land i krig, och situationen kan förändras med kort varsel. Därav vikten av att vara väl förberedd.
På fredag eftermiddag väntar en lång resa. Viss fördröjning i publicering av kommentarer kan väntas.
Intressant. Jag ser fram emot dina berättelser om denna resa framöver. Just nu pågår ju ett annat krig lite längre bort men det kriget påverkar också tillgången på amerikanska vapen som Ukraina behöver. Vi får se hur Ukraina tacklar det. Jag utgår ifrån att du rör dig försiktigt.
USA flyttar nu Patriotrobotar från Sydkorea till Gulfen så det lär inte bli så mycket över till Ukraina.
Intressant resa, det finns en hel del av Östeuropa som är väl värt att utforska.
min personliga ambition är att till kommande vinter åka skidor i den polska eller slovakiska delen av Karpaterna. hur som haver, det låter spännande i alla fall.
Kan vara skönt att lämna Sverige ett tag när lilla L satt stora SD på plats offentligt.
Lite osäker på om jag valt Ukraina som semestermål, även om det för närvarande är lite sparsmakat med den sortens resmål oavsett. Du får hålla ögonen öppna Hans och ta hand om dig.
”Kan vara skönt att lämna Sverige ett tag…”
Javisst, väldigt skönt att koppla av och resa till ett land som befinner sig i krig sedan fyra år tillbaka…
En hemesterkille missar poängen.
”E-type har varit fast i Dubai.
Nu har han precis anlänt till Sverige.
– Det är helt galet skönt, säger artisten.”
”Han säger att det är skönt men också en märklig känsla att själv ha tagit sig ut.
– Nu var det inte så många svenskar där vi var men jag förstår att det är jättemånga i världen som längtar hem men som sitter fast. Jag frågade om vi fick ge våra biljetter till någon barnfamilj men de är ju i vårt namn så det gick inte.
Nu ska han åka de trettio milen från Arlanda hem till familjen.”
https://www.expressen.se/noje/e-type-har-landat-pa-arlanda/
”Rör dig försiktigt”, ”spännande”, ”håll ögonen öppna”…
Tja vill du ta risken att få en raket i skallen så är det ditt liv och ingen annans.
Vanlig anständighet är för svår för vissa.
Okej vad sägs om det här, på tal om anständighet? Du angav ”familjeskäl” som anledning till din sista resa till ett land i krig. Vilken familjefar reser till ett land i krig tabm? Du är ju inte ens ukrainare- eller läkare/sjukvårdare/tekniker/whatever för att hjälpa till i krigsinsatsen- även om jag inte betvivlar ditt (skrivbords)engagemang för den ukrainska saken.
Du sätter ditt liv på spel helt i onödan.
Jag ska inte till fronten och sätter inte mitt liv på spel genom att besöka några av landets största städer. Att anhöriga blir oroliga är naturligt, och det är för att bespara dem oron som detta förmodligen blir sista resan.
Helt rätt Hans. Märkligt detta pekpinne-behov.
Man kan väl ha flera bollar luften. Förutom ”familjefar” även ha ett yrkesliv, verka i flera fält och andra projekt? Oförståeligt förstås för de som saknar det, tuffingar och ”patrioter” på nätet som bara för sin tynande tillvaro i nätbubblan på dagarna.
i sorlet betonar sin betydelse.
gör ödet sitt val
”Pekpinne-behov”? Jag tror allt du projicerar nu- den nya folksporten.
Den som inte fattar att det medför vissa, tämligen uppenbara, risker för liv och hälsa att resa till Ukraina under pågående konflikt borde nog överväga att ta några steg ut ur sin nätbubbla och få en dos av verkligheten.
Äh, orkar inte gräla. Får nästan intrycket av att i kapten skåjtens förmaningar även finns en viss oro över Tintin Engnells väl o ve där nere i Ukrainaland.
Fast nää så kan de inte vara. Men helt ofarligt är det inte bussar, tåg, köpcentra och annat träffas titt som tätt.
Rätta mig om jag har fel i följande beskrivning:
Hans resor till det krigsdrabbade Ukraina subventioneras. Särskilt Hans resa till Butcha förra året (ett resmål som UD t.o.m. avrådde svenskar att resa till). De som betalar ut resesubventionrna är samma krafter som vill säkra att EU:s folkopinion är positiv till att Zelenskyj får skattebetalade vapen långvarigt och i rikliga mängder. Krafterna vill slutligen kontrollera Rysslands fossila energitillgångar, och därför vill de att kriget blir långvarigt. Kontrollen nås ju lättast om Ryssland är försvagat.
Därför är folkopinionen viktig. Och därför är journalister, opinionsbildare etc. viktiga här som påverkansverktyg. Här kommer alltså Hans in, med sin Zelenskyjvänliga blogg. Dessa ska således kommunicera till skattebetalarna att det är så ofantligt viktigt att Zelenskyj fortsättningsvis ska få vapen som är värda 100-tals miljarder kronor. Så den subventionerade Butcharesan görs i detta propaganda- och vapenskänkande syfte. Väl värt pengarna, tycker krafterna!
Kan du specificera vilka som skulle ha subventionerat mina resor till Ukraina? Och varför du pekar ut resan till Butja specifikt? Du pratar förstås goja i vanlig ordning men det vore ändå intressant att få veta hur du kommit fram till dessa fantasifulla beskrivningar.
@ Hans 12:18:
Jag noterar frånvaron av rättelser.
Det politiska etablissemanget prioriterar att skänka 100-tals miljarder kronor till det ukrainaka slukhålet i ett krig, som Sverige ingenting har att göra med. Samtidigt spottar man svenska fattigpensionärer i ansiktet, samt förstör det svenska samhället genom att gynna grogrunden för grov kriminalitet.
Du påstår saker dragna ur röven. Jag ber dig förklara. Du tror att du har fått rätt på grund av ”frånvaron av rättelser”. Hur bisarrt konstig kan man bli?
Igen: på vilket sätt har mina resor till Ukraina blivit sponsrade?
Frågan om svenska (och europeiska) säkerhetsintressen i det som sker i Ukraina är en diskussion vi har haft förr.
Jag har faktiskt väldigt svårt att tro att Hans resor till Ukraina skulle vara subventionerade och att det hela skulle ingå i nån slags EU-ukrainsk PR-op.
Det finns väl en hel massa ”true beleivers” med ett genuint engagemang för Ukr även om majoriteten svenskar fortfarande är konsensusdrivna trendnissar som inte vågar gå mot strömmen.